NYHETSARKIVET
27 sep 2007 14:10
Låt ickevalet vara det rätta valet
De människor som inte vill välja förvaltare för sin framtida tjänstepension bör få slippa.Det går inte att få alla så intresserade av pensionen och pensionsplaceringar oavsett hur pedagogiskt man försöker utforma rådgivningssajter och pensionskataloger. Istället bör man fokusera på enkelhet och göra ickevalet till det rekommenderade valet och göra det aktiva valet till en option, säger Ulf Källum.

Ulf Källum är delägare i investeringskonsultföretaget Wassum, som jobbat med pensions- och fondvalsfrågor sedan 90-talet och i övrigt arbetar med placeringsrådgivning till stora institutioner.

Tre principer

Han menar att man i framtidens pensionsrådgivning bör ändra fokus ifrån de modeller som förekommer på marknaden idag och förenkla detta utifrån tre huvudprinciper.

Se till hela pensionen - skapa växtkraft i de delar du själv kan påverka.

Betrakta sparandet som livslångt - förvaltningen av kapital pågår livet ut.

Beakta den omvända risken - risken i det här sammanhanget är inte kortsiktiga svängningar utan att få otillräcklig pension i slutändan.

Han förespråkar förenklingar av system och pedagogik kring valen. Erfarenheten av tio års pensionsval visar att man måste byta utgångspunkt. Utgå inte från att människor måste välja, utgå istället från att de flesta inte kan eller vill välja själva. Inse att det för de flesta är bättre att "hamna nästan rätt" istället för att "göra exakt fel".

Enklare modeller

Ersätt olika sofistikerade modeller för att välja med förenklingar av hela den struktur som pensionsspararen ska välja inom.

- Om någon läst in hela PPM-katalogen så kan man vara övertygad om att den informationen är inaktuell innan han eller hon har hunnit att lägga den ifrån sig. På två år har hälften av alla förvaltare av svenska aktiefonder bytt stol. Hur ska PPM-spararen veta det?, säger han.

- Många har trott att det skulle gå att utbilda hela svenska folket i hur man ska spara till pensionen, men jag tror inte längre att det är en framkomlig väg. Det visar sig att folk inte vill eller kan välja och då är det dumt att försöka tvinga dem att göra det, säger han.

Individuella val

Han förespråkar istället en modell med ett bra basalternativ som passar de många och sedan därifrån låta de få göra sina individuella aktiva frånval.

- Den allra största risken för den framtida pensionen ligger inte i att människor väljer fel fonder utan i att de hamnar i tillgångar med för låg långsiktig växtkraft och därmed får för lite pension.

Se till hela pensionsbilden

För att få en rimlig pension så bör man se till att placera all valbar pension i aktier, 100 procent, som ett komplement till inkomstpensionens räntelika förvaltning. Om inte riskerar de att få helt otillräckliga pensioner, säger han och menar att avtalsparterna har ett mycket stort ansvar i frågan.

- Man kan säga att de beslut som konstruktören av strukturen fattar är den största risken som svenskarna i dag står inför när det gäller den framtida pensionen, säger han. Ett icke-val som ger låg långsiktig förräntning kan vara förödande för de grupper som inte vill eller kan välja. De märker inte att det blev fel förrän i efterhand när pensionen ska börja betalas ut.

50% i traditionell försäkring

Det låter onekligen som en känga till ITP-parterna som i det nya avtalet ser till att minst 50 procent av pensionspremierna ska placeras i traditionell försäkring. Han menar dessutom att man måste se till hela den framtida pensionen och alltså ha ett portföljtänk där både inkomstpension, premiepension, avtalspension och privat sparande betraktas som en portfölj.

- Av en intjänad hundralapp så går 16 kr till inkomstpensionen och den motsvarar en ren ränteplacering eftersom avkastningen följer inkomsttillväxten. Sen går 2,50 kr till premiepensionen och till det kommer 4,50 kr till avtalspensionen. Summerar man det så innebär det att 7 kr av 23 premiekronor, alltså som mest 30 procent, kan placeras i aktier. Det är ju en mer försiktig portfölj än de flesta traditionella livbolagen har, säger han. Och det är en betydligt lägre aktieandel än den vi rekommenderar institutionella kunder med en placeringshorisont på tiotals år.

Allokering viktig

Han menar att förvaltarvalet visserligen är viktigt, liksom att hålla nere kostnaderna, men inte på långa vägar lika viktigt som hur kapitalet allokeras.

- Man kan addera ytterligare värde genom att se till att använda sig av bra förvaltare som kan tillföra ytterligare växtkraft, det vill säga långsiktig avkastning, genom skicklig förvaltning. Men det viktigaste är ändå att ha sitt kapital placerat i tillgångar med bra växtkraft i grunden, säger han. Många tycker aktier är läskigt men faktum är att ingen tioårsperiod sedan kriget inneburit att aktiemarknaden gått back. Man måste se aktieplaceringarna långsiktigt och det kan ju en pensionssparare göra.

Fond-i-fond?

Hans tankar låter nästan som om de hämtats ifrån Premiesparfonden där ickeväljarnas pengar placeras i en portfölj med 92 procent aktier och 8 procent i räntebärande tillgångar med fokus på låga kostnader och skickliga förvaltare som byts ut löpande. AP 7 kan till sin funktion liknas vid en en fond-i-fond så det är inte en modell som är omöjlig för andra att efterlikna.

- Ja, PPM-strukturens ickevalsalternativ är bra. Men kom ihåg att AP 7 hade kunnat se helt annorlunda ut om det första PPM-valet skett ett år senare och alla då hade valt ränteplaceringar av rädsla för aktier. Det är mer en tillfällighet än en genomtänkt tanke att ickeväljarna får en bra växtkraft på sina pengar eftersom AP-fonden valt att spegla de val som de aktiva väljarna gör.

De ansvariga för strukturerna, till exempel avtalsparterna, borde fundera över är just den här typen av frågor. Hur sörja för att den som inte vill eller kan välja får en bra pension i slutändan? Hur bör struktur, pedagogik och valalternativ då se ut? Ska det vara frånval för de få istället för tillval för de många? Ska valet handla om försäkringsbolag eller fonder/portföljer med tanke på kostnaderna? En del funderingar i den riktningen har synts. Exempelvis övervägde ITP-parterna länge en så kallad plattformslösning som i allt väsentligt påminde om PPM.

- Förenklingar är vad de flesta skulle behöva och att döma av hur många som har ångest för sina placeringar tror jag att det är vad de flesta också skulle vilja ha, säger Ulf Källum. Förenklingarna ska ske gentemot spararen, bakom kulisserna kan det var hur avancerat som helst. Att "välja" AP 7 är enkelt, deras och förvaltarnas jobb i bakgrunden är komplicerat!

Pensionsnyheterna Analys nr 2/07
Pensionsnyheterna i Sverige AB
Rapsgatan 1
118 61 Stockholm
info@pensionsnyheterna.se
www.pensionsnyheterna.se
Orgnr: 559339-5907