Svenska Dagbladet har fortsatt att granska fondmarknaden och kritiserar i dag det faktum att både Länsförsäkringar och Skandia vid sidan av sina ordinarie fondutbud har ett antal så kallade distributörsfonder som inte är tillgängliga för "vanliga" kunder utan endast de som kommer in via rådgivare. Tidningen noterar att avgifterna i de här fonderna ofta ligger i den övre skalan med årliga avgifter på 2,5 procent.
Enligt tidningen har fonderna gemensamt att de har höga avgifter och ofta mediokra resultat.
Att de här fonderna finns är för att förmedlarna tyckt att de vill ha ett "eget" utbud för att göra dem unika. Men självklart handlar det också om att de produkter som ger bäst intjäning ligger bättre till för att hamna i kundernas portföljer.
- Det är försäkringsbolagens fel att det ser ut på det här viset. De vill ha intjäningen från de dyra fonderna och tar hälften av den avgift som fondbolagen tar ut för att de ska ha med dem i ett dolt utbud. De vill inte skylta med dem eftersom avgifterna är höga. En del fondförsäkringsbolag tar ut så mycket som 60 procent i avgift för att man ska få vara med på plattformarna. Fondbolag och förmedlare får då 20 procent vardera att dela på, säger en förmedlardirektör, som på grund av det känsliga läget just nu vill vara anonym.
Skandia anmälde ju förra året Cerberus rådgivning, numera iZave, för att de ansåg att deras råd alltför ofta innebar att en majoritet av kunderna fick exakt samma råd och då ofta hamnade i de fonder som förmedlaren själv ställt upp på fondtorget från sitt eget fondbolag i Luxemburg.
Den frågan bereds av Insuresecs disciplinnämnd, en granskning som dragit ut på tiden.
Helt klart är att det finns ett symbiotiskt förhållande mellan försäkringsbolag, fondbolag och förmedlare.
Om fondbolagen skulle sänka avgifterna på de aktuella dyrfonderna skulle både förmedlare, fondbolag och försäkringsbolag tappa intäkter. Det är det ingen, förutom möjligen kunderna, som är intresserad av.