Första- till Fjärde AP-fonden fortsätter att öka sina andelar alternativa investeringar i portföljen. Dessutom ger alternativa placeringar en ökad avkastning till fonderna och bättre diversifiering.
I den senaste genomgången av AP-fondernas verksamhet för 2016 som konsultbyrån McKinsey gjort på uppdrag av regeringen, framgår att AP1-4 haft en högre genomsnittlig avkastning från alternativa investeringar efter kostnader jämfört med resten av portföljen.
Men regelverken styr och begränsar AP-fondernas allokering till tillgångsklassen. I en internationell jämförelse med andra institutionella investerare har AP-fonderna en lägre andel private equity och direkt ägande i portföljen. Det beror på reglerna som begränsar innehavet av onoterat till fem procent.
Begränsningen bedöms idag påverka fondernas möjlighet att uppnå en högre avkastning, skriver McKinsey.
Konsultbyrån rekommenderar därför bland annat att fondernas placeringsregler ses över för att skapa bättre förutsättningar för hög riskjusterad avkastning efter kostnader. Fondernas regler förblir oförändrade medan marknaderna förändras, skriver McKinsey, som även i tidigare utvärderingar lämnat samma råd.
Regleringarna har funnits sedan 2001 medan investeringsmarknaden genomgått stora förändringar, inte minst vad gäller alternativa investeringar och förväntad avkastning på räntebärande tillgångar.
Årets utvärdering visar att AP-fondernas ökade fokus på alternativa investeringar och på intern förvaltning har bidragit till högre avkastning efter kostnader. Samtidigt visar jämförelsen med internationella pensionsfonder att AP-fonderna har lägre allokering till private equity och investerar i högre grad via externa förvaltare inom alternativa tillgångar än många andra ledande pensionsfonder. Detta är drivet av AP-fondernas placeringsregler som begränsar investeringar i onoterade tillgångar och ej tillåter direktägande i onoterade aktier förutom i fastigheter. Exempelvis har Första och Andra AP-fonderna under året överskridit maxgränsen 5 procent i onoterade tillgångar och tvingats sälja av tillgångar, som en direkt följd av att deras investeringar genererat en god avkastning. Vidare minskar den rådande lågräntemiljön och fondernas minimumgräns på 30 procent investeringar i räntebärande tillgångar sannolikt fondernas möjlighet att nå sina långsiktiga avkastningsmål, framgår det av rapporten.
Byrån flaggar dock för att direktinvesteringar i onoterat kräver särskild kompetens som AP-fonderna saknar idag. Ska reglerna ses över måste förutsättningar för buffertfonderna att bygga upp denna kompetens tas i beaktande.
McKinsey noterar också att AP-fonderna under 2016 etablerat ett samverkansråd, som har till uppgift att identifiera och främja nya samarbetsområden utöver de som finns idag genom till exempel Etikrådet.
Utöver det rapporterar konsultfirman att alla fonder, inklusive AP6 och AP7, nått sina långsiktiga avkastningsmål både sedan starten 2001 och de senaste fem åren.
Buffertfonderna har över tid också utvecklat sina förvaltningsmodeller och förändrat tillgångsallokeringen. Svenska aktier har till exempel successivt minskat från 19 procent år 2001 till 13 procent under förra året. Parallellt med det har fonderna successivt ökat exponering mot tillväxtmarknader. Andelen alternativa investeringar har ökat från tre procent år 2001 till 21 procent 2016, enligt rapporten.