10 apr 2017 12:38

Ny ESO-rapport: Premiepensionen en dålig privatisering av socialförsäkringen

En nyutkommen ESO-rapport, författad av den tidigare generaldirektören för Inspektionen för socialförsäkringen, Per Molander, föreslår att många av de privatiseringar som gjorts inom offentlig sektor på senare år varit feltänkta och skapat mer problem än konkurrens- och styrningsförbättringar.

Författaren har gått igenom såväl det fria skolvalet och skolpengen, privatiseringen av assistansersättningen och socialförsäkringen och noterar att premiepensionsreformen inneburit sämre resultat i och med att de privata bolag som fått vara med på fondtorget sammantaget skapat högre avgifter än det statliga alternativet Sjunde AP-fonden trots att de på aggregerad nivå inte lämnat högre avkastning.

I skottgluggen för hans kritik, som är omfattande, står idén om New Public Management, NPM, alltså att likställa statliga verksamheter med privata, något som han anser vara en felsyn eftersom det i hans värld finns stora och avgörande skillnader mellan verksamheterna, inte minst vinstintresset.

I den mån man skapat effektiviseringar och produktivitetsförbättringar har vinsterna av dessa helt kommit att tillfalla producenterna, vilket gör att de är ointressanta.

När det gäller premiepensionssystemet är han inte nådig i sin kritik och skriver:

"Pensionsreformen motiverades av att det tidigare pensionssystemet inte var långsiktigt hållbart givet de förutsedda demografiska förändringarna, men premiepensionssystemets NPM-inspirerade komponent, det så kallade fondtorget, har i genomsnitt försämrat utfallet för de blivande pensionärerna."

"Valet till premiepensionen engagerade två tredjedelar av de blivande pensionärerna vid lanseringen, men aktiviteten bland nytillkommande i systemet har sedan sjunkit drastiskt och ligger nu under 1 procent. Förvaltningskostnaderna är höga i de privata fonderna trots aktivt förhandlande från Pensionsmyndighetens sida, och spridningen i utfall bland de blivande pensionärerna är hög. Det statliga alternativet i Sjunde AP-fonden har utvecklats väsentligt bättre än den genomsnittliga privata fonden, samtidigt som förvaltningsavgiften har varit avsevärt lägre."

Han tycker vidare att premiepensionssystemet skapat problem för spararna och skriver:

"De som väljer på det privata fondtorget står inför ett svårt beslutsproblem, eftersom avgifterna för de olika fondalternativen måste vägas mot den förväntade avkastningen. En högre avgift kan vara en indikation om en högre kvalitet i förvaltningen, till exempel genom mer kvalificerade förvaltare eller en mer aktiv förvaltning. För en icke-expert blir det därför naturligt att anta att högre avgifter indikerar en högre avkastning. Så visar sig dock inte vara fallet (…). Sambandet mellan fondavgift och historisk nettoavkastning är i själva verket negativt".

Han påpekar också att innovationstakten inte påverkats nämnvärt och att de som kommit in på fondtorget överlag "arbetar konventionellt". Och de innovationer som tillkommit, till exempel premiepensionsrådgivarna "har varit av oönskat slag".

Hans lösning på problemet blir att försöka reversera reformerna och rulla tillbaka dem i statlig regi där oväldiga svenska ämbetsmän och kvinnor får ansvaret att hantera verksamheterna, lite grann som det var förr i tiden innan NPM-lösningarna kom på modet.