22 nov 2017 12:50

EU-domstolens yttrande stökar till lagstiftningsprocessen om IDD

Regeringen hamnar, efter generaladvokatens tolkning av gränsdragningen mellan IDD och MiFID 2, i ett rejält bryderi. Sverige har ju utformat den framtida lagstiftningen för försäkringsförmedling på så sätt att det inte ska vara möjligt att tillämpa de två regelverken (dvs. IMD och MiFID) korsvis och det ska alltså inte gå att tillämpa båda på samma tjänst. Detta eftersom det skulle kunna kan leda till regelarbitrage. Regeringen har uttryckt sin åsikt så här i sitt yttrande till EU-domstolen:

"En person som önskar tillhandahålla kunder personliga rekommendationer om finansiella instrument skulle med andra ord kunna välja om den vill underkasta sig det strängare regelverket enligt MiFID, alternativt skaffa sig ett tillstånd för försäkringsförmedling och ge samma rådgivning under det mindre rigorösa regelverket".

Men den synpunkten har man alltså inte fått gehör för från Generaladvokaten vilket innebär att delar av de regler som man föreslagit i promemorian om IDD kan behöva ändras om man vill slippa situationen med möjlighet till regelarbitrage.

I praktiken handlar det om att kundskyddet är lägre i IDD än vad som gäller i MiFID 2 och att det som landet ligger nu ska vara möjligt för försäkringsförmedlare att ge råd om investeringsprodukter inom ramen för försäkringsförmedling och då till exempel slippa kraven på förbud mot tredjepartsersättningar, för att ta ett exempel.

Men regeringen kan naturligtvis täppa till det hålet genom att ändra hållning när man skriver lagrådsremissen på den redan remissbehandlade promemorian om IDD.

Skulle ändringarna göra att den kommande lagstiftningen blir alltför annorlunda i förhållande till det man skrivit i sin promemoria, så kan man tvingas till en ny remissrunda.

Detta i ett läge när man är hårt pressad i regeringskansliet med att få lagstiftningen på plats.

En annan konsekvens av Generaladvokatens tolkning av gränsdragningen mellan IDD och MiFID 2 kan bli att värdepappersföretagen kan skaffa sig förmedlingstillstånd och då börja förmedla sina produkter med stöd av IDD i till exempel depåförsäkringar, något som gör att man kommer billigare undan.

För att komplicera saken ytterligare finns ju EU-regler om produktgodkännande där säljare måste definiera en tydlig målgrupp för vilka man avser att sälja produkterna till. Då är det frågan om det i så fall går att säga att produkten "fondförsäkring" kan erbjudas alla som vill teckna den - oavsett vilka olika fonder man avser att stoppa in i den försäkringen.

Det är till exempel en viss skillnad i risk om man ger råd om en försäkring där kapitalet placeras i globala indexfonder jämfört med att satsa på allokering mot ryska specialfonder.

Och handlar det om depåförsäkringar kan det bli ännu stökigare. Där behöver man ju inte ens göra investeringarna i fonder, som ju ändå omfattas av fondregelverket UCIT:s. Där går det ju fint att investera direkt i aktier eller värdepapper som inte omfattas av UCIT:s.

Helt klart är att Generaladvokatens yttrande i Mattssonmålet stökar till regeringens arbete med den kommande lagstiftningen för IDD. Att försäkrings- och förmedlingsbranschen jublar idag eftersom man kan sägas komma billigare undan genom att man slipper "smittas" av MiFID 2 är dock inte säkert. IDD är ett minimiharmoniseringsdirektiv och Sverige kan anta strängare regler i syfte att få marknaden att fungera bättre och stärka konsumentskyddet. Men då måste man snabbt hitta på nya skrivningar innan man lägger sin lagrådsremiss om IDD.