5 dec 2017 12:40

Vem kan man lita på?

Ännu en försäkringsförmedlare gör en granskning av de svenska pensionsbolagens hållbarhetsarbete, med efterföljande rapport som resultat. Söderberg & Partners kom ut med sin för en månad sedan och nu är det Max Matthiessens tur. Den uppmärksamme noterar redan att det finns en del större skillnader i utfallen mellan de två försäkringsjättarnas rapporter.

Söderberg & Partners sågade Alecta och KPA i sin rapport, där de två bolagen fick rött totalbetyg. Däremot får Alecta och Folksam/KPA toppbetyget väl godkänt för sitt hållbarhetsarbete av Max Matthiessen.

Bolagen verkar ha utgått från helt olika analyser. Alecta, AMF, Nordea och Skandia fick hos Söderberg & Partners framför allt kritik för sitt påverkansarbete. Rött betyg fick Alecta, AMF och dessutom KPA i området "hållbarhetsambitioner och värdeskapande" eftersom de inte redovisat sitt hållbarhetsarbete lika mycket eller för att de inte gett exempel på påverkansdialoger, enligt Söderberg & Partners rapport, som i år fokuserade väldigt mycket på just ägarstyrning.

Skillnaderna i resultatet kan möjligtvis ligga i denna förklaring som Max Matthiessen skriver i inledningen av sin rapport:

"I och med att vi sätter portföljen i centrum av analysen ställer vi också högre krav på de som fattar de slutgiltiga investeringsbesluten. Det är portföljen som skapar mervärde för spararna och arbetet med ansvarsfulla investeringar bör inte bedömas separat från den övriga investeringsverksamheten. Under de senaste åren har det skett en betydande kompetensförstärkning inom pensionsbolagen. De har anställt hållbarhetsspecialister och utökat verktygslådan inom ansvarsfullt ägande, men det är inte något som enskilt kvalificerar bolagen till ett högre betyg i vår undersökning. I slutändan är det en sammanvägd bedömning av bolagets samlade åtgärder och investeringsstrategier utifrån portföljens faktiska förutsättningar".

Dessa rapporter är säkert mycket viktiga för båda bolagen att visa upp för marknaden av konkurrensmässiga skäl, men effekten av två skilda utfall, särskilt i fallet med Alecta och KPA, blir möjligtvis den att marknaden nu undrar vem och vad man ska lyssna på. Det kan inte ha varit avsikten. Och det kanske visar ännu mer hur svårt det är att kvantifiera och bevisa hållbara initiativ i portföljen. För beroende på infallsvinklar och frågeställningar så kan man komma till helt olika resultat. Hur ska då kunderna beroende av att välja rätt tjänstepensionspart veta med all säkerhet att ett bolag är bra på hållbarhet eller inte?

Och hur många olika standarder och utvärderingar behövs det egentligen? Är det för mycket begärt att branschen samlas kring ett antal rimliga kriterier som bör gälla som branschstandard för hållbarhet? I annat fall kommer förvirringen bli ännu större för kunder som vill veta om de sparar i ett "hållbart" bolag eller inte. Och ska man byta om det topprankade bolaget man valde förra året till exempel minskat storleken på sin avdelning för ägarstyrning och därmed trillat ned några pinnhål?