25 jan 2018 12:57

Hur ska distributörsfonder klara granskning under de nya regelverken?

I december gav EIOPA uttryck för en åsikt om intressekonflikter som härrör sig till finansiella instrument i försäkringsskal, något som vi berättade i Pensionsnyheterna igår.

Intressekonflikterna som EIOPA pekar på härrör från att det utbud av fonder och andra finansiella instrument som finns att välja på i fondförsäkringar, inte valts med kundens bästa i fokus, utan snarare för att maximera vinsten för försäkringsbolaget på kundens bekostnad. Det kan i sin tur återspeglas i höga avgifter, hög risk utan åtföljande avkastning, eller produkter som är direkt olämpliga för kunderna.

EIOPA pekar naturligtvis på försäkringsdistributionsdirektivet (IDD) men också på Solvens 2. EIOPA anser att den kapitalförvaltning som sker via fonder är utlagd verksamhet och med den följer långtgående krav på styrning och kontroll av den verksamheten. Detta är en ny vinkling på frågan, men stämmer ganska väl med det arbete som pågår på exempelvis Pensionsmyndigheten och flera försäkringsbolag i kölvattnet efter Allra.

Den europeiska tjänstepensionsmyndigheten kräver att försäkringsbolagen har en noggrann fondutvärderingsprocess, både när fonden tas in och som löpande utvärderar fonders prestation. Det arbetet borde man ha satt i gång för flera år sedan. Då hade man sluppit en hel del skräp som bara skapat rubriker i medierna.

EIOPA inskärper vikten av att de nationella finansinspektionerna utövar tillsynen så att försäkringsbolagen agerar i enlighet med kundernas bästa intresse. Försäkringsbolagen ska identifiera och hantera sina intressekonflikter, särskilt sådana som beror på ersättningar från tredje part. De ska också ha en utformning på sin organisation så att intressekonflikter förebyggs. Produktstyrningen ska medföra att försäkringsbolagen har pålitliga processer för exempelvis fondurval. Som sista utväg, om det inte går att hantera intressekonflikter på något annat sätt, måste kunderna informeras tydligare om att de finns.

Kraven på försäkringsbolagen kommer således att höjas ordentligt. Frågan är vad som händer med de distributörsfonder som finns hos olika försäkringsbolag? Det är fonder som försäkringsbolagen sällan hade valt på egen hand, utan som de distributörer som träffar kunderna styr kundernas kapital till. I en utvärdering med kundens bästa för ögonen kan det bli svårt att motivera dessa, även om distributörerna är bra på att jaga in sparkapital via rådgivning.

En annan fråga som är svårare för försäkringsbolagen, är hur de ska klara att utöva sin egen kontroll och styrning av den kapitalförvaltning de lagt ut till fondbolag. Med den tolkning som EIOPA har kommer det att krävas betydligt mer insyn och förståelse för fondbolagens verksamhet än vad försäkringsbolagen har just nu. Det kommer inte att hjälpa att alla fonder tas från ett systerbolag i samma koncern - det räknas ändå som utlagd verksamhet.

Å andra sidan kan man också fråga sig i vilken grad EIOPAs åsikt spelar roll. Den åsikt de uttrycker har ingen formell juridisk verkan, men kommer på sikt naturligtvis att påverka finansinspektionernas arbete i en viss riktning. Hur snabbt det går är dock en helt annan fråga.