Just nu sitter Svea Hovrätt och funderar över huruvida Aspis Liv tidigare vd Jan Paju och ekonomichefen Alexandros Antzoulides agerat i strid med försäkringsrörelselagen när de omkring 300 miljonerna ur Aspis Liv försvann, något som Aspis Liv i likvidation menat varit i strid med utdelningsförbudet i FRL.
Dom ska meddelas i början av maj. De båda friades i Attunda Tingsrätt 2016 men domen överklagades av Aspis Liv i likvidation och målet beviljades prövningstillstånd i hovrätten, där förhandlingarna avslutades i mars i år.
Nästan samtidigt har en ännu intressantare process i en domstol i Basel i Schweiz nyligen avslutats och dom fallit. Målet har refereras av Baseltidningen BZ, som skrivit flera artiklar om processen. I den ställdes två av huvudpersonerna bakom Aspissvindeln inför rätta, anklagade för bedrägeri och penningtvätt. De båda ska enligt domen ha berikat sig själva med åtta miljoner schweizerfranc, motsvarande 70 miljoner kr. En tredje huvudperson, Paul Psomiades, avled i grekiskt fängelse 2017, dömd till 22 års fängelse för andra brott än det som nu avhandlats i Basel.
I domen som kom häromveckan friades de båda från anklagelsen om penningtvätt, men inte bedrägeri och oredlighet i affärsverksamhet. Domstolen dömer båda, den spanske advokaten och fastighetsinvesteraren Pablo Anderson och tradern, fransmannen Richard Granier, till tre års fängelse vardera.
När domen lästes upp i domstolen förklarade rättens president, enligt BZ, med klasskampsretorik att fallet visar vilka excesser som det kapitalistiska systemet kan skapa.
Domen kan fortfarande överklagas och har därmed inte vunnit laga kraft. Domen är inte heller offentlig i skrift ännu, men kommer att bli det efter en andra prövning. Än så länge är det bara de anklagades schweiziska ombud som har tillgång till den skriftliga domen och de har valt att inte lämna ut den till Pensionsnyheterna, när vi efterfrågat den.
Enligt domstolen har Anderson och Granier iscensatt ett bedrägeri där Aspis Livs tillgångar på 180 miljoner kr flyttades till Credit Suisse och där hamnade på ett pantförskrivet konto tillhörigt bolaget Hestiun Ltd, som skapats av Pablo Anderson.
Enligt BZ hade Aspis Livs svenska vd Jan Paju varit tydlig på ett sätt som inte kunde missförstås att pengarna inte skulle kunna pantförskrivas, vilket skedde och Hestiun kunde ta lån med Aspis Livs tillgångar som säkerhet.
Anledningen till att målet avhandlas i Basel i Schweiz är att den schweiziska banken Credit Suisse varit den plats där bedrägeriet utförts. Banken är dock varken svarande, kärande eller vittne i processen.
Domstolen har dock inte valt att ge sig på banken men uttalar ändå att bankens rådgivare, som genomförde flytten mellan bankkontona och beviljade krediten känt till förhållandet och inte bara kunde ha stoppat affären utan borde ha stoppat den om man hanterat ärendet professionellt och bankmannamässigt.
De två bankrådgivarna, en i Zürich och en i Basel, har dock inte åtalats. Tjänstemannen i Basel fick sparken medan den som möjliggjorde flytten av pengarna från Danske Bank i Sverige till Zürich och därefter flytten till Credit Suisses kontor i Basel jobbar kvar. Enligt rätten har den sistnämnda haft störst ansvar, straffrättsligt.
Att rådgivaren gick med på att göra transaktionen ska enligt domstolen ha berott på att man bländades av sina nyvunna kunder och deras bekanta. Till saken hör även att rådgivaren kunde bidra till att öka den avdelningsbonus som skulle flyta in i och med att man beviljade en kredit på omkring 40 miljoner kr till Hestiun med Aspis livs pengar som pant.
Det faktum att banken gjorde fel och möjliggjorde svindeln är dock inget som ska drabba de anklagade, menar domstolen i Basel. Dock medför det faktum att de anklagade inte varit varken insiktsfulla eller ångerfyllda anledning till skärpning av straffet. Viss mildring blir det dock för att de anklagade varit samarbetsvilliga och även det faktum att utredningen pågått under mycket lång tid.
Även om domstolen inte haft Credit Suisse på de anklagades bänk så är man trots det inte beredd att fria den närliggande banken för att man fungerat som tummelplats för dubiösa finansaffärer, som BZ skriver.