27 mar 2018 17:21

"Jag är lite torrare än Claes men kan reta upp folk ändå. Särskilt män."

"Jag har inga hängslen, för att ta det uppenbara." Det säger Avanzas nya Sparekonom Johanna Kull som nu tar över efter hängselmannen Claes Hemberg, som efter 20 år på Avanza bestämt sig för att söka sig till nya jaktmarker. Hon tar över efter en ofta mycket kontroversiell, för att inte säga yvig, sparekonom men har inga planer på att försöka göra en copycat av sin företrädare.

Jag kan inte bli en dålig kopia av Claes. Det är bara att gå till filmer så vet man att uppföljarna aldrig är lika bra som den första filmen. Jag måste ju göra det här på mitt sätt. Claes var otroligt produktiv och la ut kanske tre blogginlägg om dagen. Det kommer inte jag att göra. Jag kommer att jobba med lite mer långa bollar, säger hon och förutspår att det kommer att bli färre blogginlägg, och en annan ton, säger Johanna Kull.
- Jag skriver inte på samma sätt. Vi kommer ifrån olika världar. Claes är ju kommunikatör och journalist i grunden. Jag är lite torr och tråkig med en examen i nationalekonomi i botten, säger hon när vi träffas på Avanzas kontor på Regeringsgatan för den här intervjun.

RETA UPP MÄNNISKOR

Men hon erkänner gärna att hon bara genom sina åsikter kan reta upp människor, något som hon definitivt har gemensamt med sin företrädare. Mer om det senare. Hon kommer närmast från ett jobb som analytiker på Fondbolagens förening där hon bara jobbade i ett halvår och knappt han lära sig portkoden innan hon vände tillbaka till Avanza i samband med att Hemberg klargjorde att han ville checka ut.
- Nu har jag precis landat här och fått det jag tycker är mitt drömjobb så det är mycket här och nu, för att få det här att bli bra. Jag trivs väldigt bra i finansbranschen och trivs bra med privatekonomi och sparfrågor, säger hon. Nu är hon inte helt obekant med jobbet och uppgifterna. Under förra året, då Hemberg var tjänstledig för egna strövtåg på arbetsmarknaden utanför Avanza, vikarierade hon på hans stol. Så egentligen är det mer av en återgång. Sparekonom är en titel som numera finns på många finansiella institutioner. En tidig föregångare fanns på Nordbanken, där Pia Nilsson ofta fick tala ut i media om hur olika politiska förslag om skatter eller bidrag kunde påverka barnfamiljer och sparare. Pia Nilsson gjorde för övrigt en liknande resa som Johanna Kull när hon lämnade banken, för att gå till, just det, Fondbolagens förening.

MÄTA FRAMGÅNG

När jag frågar Johanna om vilken skillnad hon ser mellan att arbeta för en intresseorganisation som fondbolagen och en börsnoterad bank ser hon främst likheter.
- Min roll var egentligen samma där som här. Så just när det gäller min roll kan jag inte se någon jättestor skillnad. Jag kunde reta upp folk på Fondbolagens förening också, alltså våra medlemmar. Hon påpekar att en skillnad kan vara hur man mäter framgång i olika jobb. Fondbolagens förening har som uppgift att företräda både fondbolagen och spararna. Men det finns ju många olika typer av fondbolag. På Avanza är ju min uppgift att företräda spararna, samtidigt är jag även ett ansikte utåt för Avanza. Och jag kan verkligen stå för Avanzas värderingar till 100 procent.
Hur sammanfattar du dem? Det är att skapa nytta för kunderna. Att ha kunden i fokus. Det är det som genererar resultat för Avanza. Så nu blir det enklare. Jag har ett bolag att tänka på och jag står för de här värderingarna och behöver därmed inte svara för alla fondbolags värderingar, även om jag oftast ställer upp även på dem.

BRA FÖR ÄGARNA?

Sparekonomer brukar i allmänhet tipsa sina ”följare” eller kanske lärjungar, Johanna har 5000 på Twitter, om att de ska välja lågprisprodukter och rekommendera indexfonder. De fonderna har gemensamt att de har lägre avgifter, ger lägre kickbacks och därmed lägre intjäning till hennes arbetsgivare Avanza. Och till bankens aktieägare.
- Jag ser ingen intressekonflikt i det. Över tid så är det ju en förutsättning för att vi ska ha nöjda sparare. Det är ju så vi kan skapa framgång för Avanza. Det som är bra för spararna blir då bra för Avanza. Min uppgift, och det står även i mitt kontrakt, är att vara talesperson för spararna och utbilda och vägleda dem. Då handlar det inte om att göra reklam varken för Avanzas produkter eller verktyg eller rekommendera vissa typer av fonder. Det får jag inte ens göra med hänsyn till alla de regelverk som finns säger hon. Det här blir tydligt när man tittar i Avanzas årsredovisning där det är tydligt att intäkten per sparkrona fallit brant sedan 2003. Då fick man in omkring 1,8 procent per sparkrona. 14 år senare har den siffran fallit till 0,38 procent, något som skulle kunna få vilken finanschef som helst att tugga fradga. Men om intjäningen per krona går ned för att fler väljer billigare fonder får man ta igen det genom att sänka de egna kostnaderna, vilket man gjort och kompensera med nya sparkronor.

TRICKET FUNGERAR

Tricket har fungerat. Avanza hade drygt 744 000 kunder vid utgången av februari månad, en månad då man kunde räkna in drygt 11 000 nya. Så genom att skala upp verksamheten med nya kunder kan man rädda lönsamheten även om sparekonomerna predikar att kunderna ska köpa billigt. Att säga att lågprisfonder passar nio av tio sparare är kanske inte det bästa att säga på Fondbolagens förening.
- Det gör ju ont hos vissa av dem. Så bara där retar jag ju upp en del och jag kommer ofrånkomligen att göra det igen, säger hon men tillägger att hon inte gärna retas för "retandets skull". Nu har det visat sig att hon och andra, framför allt kvinnliga sparekonomer, kan reta människor, läs män, på andra sätt. Något som ofta leder till stormar i sociala medier eller i mejlen.
- Framför allt är det om jag nämner någonting om kvinnor eller
män och tar exempel om hur män eller kvinnor sparar. Eller om jag pratar om jämställdhetsfrågor och att man kan behöva dela på föräldraledigheten. Det kan provocera otroligt mycket. Hållbarhetsfrågor tar nog andraplatsen, säger hon.
- Det är en övervikt av manliga "troll". Gärna med anonyma mejladresser. De står nog för majoriteten, men absolut inte alla. Det är folk som tycker att jag hatar män, bara för att jag säger att jag tycker att man bör dela på föräldraförsäkringen eftersom det blir en kvinnofälla om kvinnor är hemma mer och sen jobbar deltid. De blir otroligt provocerade över sånt säger hon. Några mer allvarliga hot har hon inte fått men tycker ändå att det är tråkigt när det händer.
- Det är ju trist. Jag kan bli ledsen över att de ganska föråldrade åsikterna fortfarande finns kvar, säger hon. Vad som är manligt respektive kvinnligt kan provocera. Samtidigt finns det ganska tydliga skillnader mellan hur kvinnor och män, rent statistiskt, ser på sin förmåga att navigera och välja på det finansiella området. Fondbolagens förening och flera andra aktörer på finansmarknaden har i undersökningar kunnat visa att kvinnor har sämre
finansiellt självförtroende, sparar mindre och tar mindre risk än män. I fondbolagens undersökning var det 26 procent av kvinnorna som uppgav att de ser sina kunskaper som sämre än genomsnittet, jämfört med 18 procent av männen. Bara nio procent av kvinnorna svarade att de har bättre kunskaper än genomsnittet medan motsvarande siffra bland männen var 23 procent.

MÄN HAR ÖVERTRO

-Många män har en övertro på sin finansiella förmåga och många kvinnor underskattar sig själva. Det var en av de saker jag fick lära mig när jag jobbade på Skistar och sålde liftkort och skidskola till barn. Första dagen på introduktionsutbildningen förklarade min chef att vi alltid skulle lyssna på mammorna när vi frågade om hur duktiga barnen var för att få in dem i rätt grupp, säger hon och fortsätter:
- Pappan kommer att säga att Kalle är en "fräsare" fast han egentligen ska vara i snögubbegruppen, som är mindre avancerad. Budskapet var att papporna alltid överskattade barnens förmåga medan mammorna hade koll. Och jag tror att det är likadant när det gäller kvinnor och mäns uppfattningar av sin egen förmåga när det gäller att bedöma risk och sparande, säger hon.

FÅR LÄGRE PENSION

Det här är något som får konsekvenser.
- Det betyder att kvinnor tar för låg risk och får en ännu lägre pension än vad de annars skulle få, säger hon och tillägger att ett sätt att mildra effekterna av den här attitydskillnaden är att ha bra ickeval och lägre andel ränteplaceringar i ickevalen. Sen representerar hon själv en del av lösningen, även om hon förstås inte säger det om sig själv.
- Det handlar om att fortsätta att folkbilda och vägleda. Det krävs fler kvinnliga förebilder. Man vet ju att det är lättare för tjejer att identifiera sig med en annan tjej eller kvinna. Det förutsätter i sin tur att branschen blir mer blandad med fler kvinnor och färre män. Den utvecklingen är tydlig i just hennes fall. Hon ersätter ju en man på sin post och snart sett varenda bank eller finansiell institution håller sig med en egen pensions- eller sparekonom, oftast kvinnor. Men enligt Johanna Kull räcker det inte med att bara att försöka lindra effekter av ojämställda arbetsliv med kosmetiska överföringar inom familjer för att kompensera, till exempel genom att överföra premiepensionsrätt mellan makar. Och här ger hon Pensionsmyndigheten en känga.
- Det är ingen långsiktigt hållbar lösning. Det är en nödlösning. Vi måste ändra på strukturerna. Då måste vi våga prata om det, alltså hur man ska få en bra pension, inte säga att man ska göra upp i familjen om att mannen ska ge dig lite pengar för att jämna ut. Det provocerar mig enormt, säger hon.

RETA UPP FLER MÄN

Hur kommer du åt det då?
- Genom att reta upp ännu fler män, förstås. Vi måste våga prata om det. Kanske kan vi börja med att byta ut ordet risk och istället kalla
det för möjlighet, funderar hon. Hennes övertygelse bygger på att aktier med bra riskspridning i det långa loppet alltid ger bättre avkastning än räntor. Det är i dagsläget närmast en truism eftersom räntan är negativ i många fall. Och historien talar för att hennes övertygelse stämmer.
- Jag tror knappt att det finns mer än någon period under de senaste 100 åren då aktier inte givit positiv avkastning mätt på långa perioder. Talar vi om tioårscykler har det bara hänt någon gång om man tittar på Sverige. Och pensionssparandet ska ju inte pågå under tio år utan 30 eller 40 år.

RISK ELLER MÖJLIGHET?

För att komma åt det problemet borde man enligt Johanna Kull inte börja rådgivning och informationsinsatser med att fråga en sparare hur mycket risk de vill ta.
- Ingen vill väl ta risk? Då är det betydligt bättre att ställa frågan så här: Hur länge ska du spara? När ska du använda pengarna? Först därefter kan man försöka förklara begreppet risk, säger hon. Ett annat problem med att diskutera begreppet risk, som enligt henne borde kunna kallas möjlighet, blir att vi människor, om vi ställs mellan tre alternativ, tenderar att välja det alternativ som ligger i mitten. Det är något som är en etablerad sanning bland forskare som tar sin utgångspunkt i beteendevetenskapen och som studerat hur människor agerar.
- Om man börjar med begreppet risk är det ju ingen som lägger sig långt ut på riskkurvan. Då blir svaret "mittemellan" och så får de någon mesig blandfondsprodukt. Och det passar ju inte om du ska spara i 30 år, säger hon och delar raskt ut ännu en känga. Den här gången till avtalsparterna som konstruerat ickevalet i bland annat ITP där hälften av sparandet måste läggas i en traditionell försäkring.
- Det är det här som är det svåra med att prata sparande. Du kan ju aldrig garantera något. Kan du garantera något är det förmodligen ingen bra produkt. Men att ha en stor andel räntebärande i en portfölj för långsiktigt sparande är ingen bra idé. Och hon tror att rådgivare medvetet säljer "onödigt försiktiga" produkter till kunderna.
- Den fungerar som valium för spararna. Rådgivaren vet att hen inte får någon arg kund, det kommer inte att gå ned så mycket att kunden blir orolig och ringer och blir jobbig. Men med det synsättet så går man ju miste om avkastning, säger hon. Johanna Kulls första jobb var på Skistar och när man tittar på hennes profil på LinkedIn så ser man att hon följer finansiella företag och så en del universitet där hon läst. Men där finns även Skistar med vilket visar sig ha tre förklaringar. En för att det var där hon började jobba direkt efter gymnasiet. En annan för att hon kanske äger aktier i företaget, fast det är nåt som hon inte får säga om hon gör eller inte. Hon svarar bara att "det är inte otroligt" på direkt fråga om saken. Den tredje är att hon "älskar skidåkning" och just nu har sina skidor i Åre.

INGEN SNÖ

Men våren är på väg och snart finns det ingen snö att åka på, så jag frågar hur hon då klarar sommaren.
- Då åker jag helst båt, och vill vara i skärgården. Eller också resa till Frankrike som blivit mitt nya favoritresmål. Förra sommaren var jag där på en äventyrsresa där och klättrade och cyklade i Alperna. Jag vill träna sånt som är roligt och inte är något där jag kollar på klockan hela tiden så jag tycker inte om att träna på gym.
- Sen tycker jag att det är väldigt trevligt att möta upp med mina vänner på fredagseftermiddagen och ta en AW och dricka rödvin. Så det finns en balans i mina aktiviteter och jag är absolut ingen hälsofreak. AW:n är lika viktig som resten, avslutar hon. Klättring, cykling i Alperna, skidåkning och rödvin. Det låter mer som hög risk och inte en "mesig
blandfond".

PN Analys nr 2 2018