27 mar 2018 17:43

Det kommunala pensionssystemet - ett svåradministrerat lotteri

I slutet av januari vek den politiska ledningen i ned sig och lovade att man inte skulle låta den negativa indexeringen av de äldre kommunalpensionärernas pensioner slå igenom under 2018. Istället skulle de få behålla den nivå som de haft under 2017. Med det system som man haft för indexeringen skulle de annars i värsta fall bli av med så mycket som en tusenlapp i månaden. Detta för ett kollektiv som främst rymmer låginkomsttagare från kommuner och landsting.

- När vi såg effekterna av indexeringen så bestämde sig vår politiska ledning snabbt för att inte låta den slå igenom för 2017 utan istället fatta beslut om oförändrad nivå för 2018. Sedan har vi tagit upp förhandlingar om att se till att finna en lösning framåt, säger Niclas Lindahl, förhandlingschef på Sveriges Kommuner och Landsting, till Pensionsnyheterna. De förhandlingarna pågår och enligt Niclas Lindahl hoppas man ha en lösning på plats till sommaren.

FÖRHANDLINGAR PÅGÅR

För en utomstående betraktare verkar det enklaste sättet att hantera frågan om indexeringen vara att ändra indexeringen så att pensionsavtalet ges samma uppräkning som den som gäller i allmän pension, alltså inkomstindex istället för prisindex. Under lång tid har ju inkomsttillväxten varit snabbare än prisutvecklingen i samhället, något som pensionärerna tjänat på, även om det i så fall skulle bli dyrare för arbetsgivarna. Om man byter index skulle det förenkla betydligt, även om det kan vara svårt att ändra retroaktivt. Parterna måste vara noga med att man inte vid något tillfälle låter pensionerna försämras i efterhand, något både staten och kommunerna gjorde i början av 2000-talet när man förlorade mål i AD om försämringar av pensionerna.

IRRGÅNG

- Det är inte lätt att göra förändringar bakåt i tiden, säger Niclas Lindahl, även om det förstås går om man garanterar att ingen skulle komma sämre ut med den nya indexeringen. Det skulle dock göra pensionerna dyrare för kommunerna, något som vi måste beakta när vi förhandlar. Det som drabbade kommunpensionärerna i det här fallet är bara en irrgång i det kommunala pensionssystemet. Det är fyllt av brister och oklarheter och experten på området Bång Berit Norén, tidigare pensionschef i Stockholms stad och idag konsult under varumärket Pensionsdoktorn, kallar systemet för "rättsosäkert". Hon drar sig inte för att säga att hon dragit ut i krig för att komma tillrätta med de brister hon ser med systemet, eftersom tusentals kommunala pensionärer riskerar att förlora delar av sin pension beroende på att hela systemet har blivit helt fel och det är hart när omöjligt för den enskilde att få rätt mot systemet. Den som tycker att det är rörigt med att hålla reda på vad den statliga pensionsmyndigheten gör när den beräknar inkomst- och premiepension eller bostadstilläggen, ska veta att de kommun och landstingsanställda har mer än 300 pensionsmyndigheter att förhålla sig till, även om de har pensionsadministratörerna till sin hjälp.
- Olika kommuner har rapporterat olika. Det kan vara fullständigt men informationen är bristfällig så mottagaren vet inte hur det ligger till, säger hon och anser att alla kommuner borde skaffa system så att intjäningen av de olika förmånerna som finns i de kommunala avtalen beräknas på samma sätt, säger hon. Alla som vant sig vid premiebestämda system, där arbetsgivare räknar av en procentsats av lönen som anställda får placera i olika försäkringsbolag, kanske undrar vari problemet består. Eller att det skulle handla om gamla förmåner och där tolkningsproblemen kommer att försvinna i takt med att de gamla sjuksköterskorna, läkarna och brandmännen dör ut. Det var ju främst pensionärer födda 1937 och tidigare som drabbades av den nu återtagna indexeringssmällen vid årsskiftet. I kommuner och landsting har man fortfarande kvar ett antal förmånsbestämda pensioner som fortfarande fungerar tillsammans med de premiebestämda lösningarna. Åtminstone sju olika förmåner som alla är beroende av att man i varenda en av landets 290 kommuner och 20 landsting bokför dem rätt och på samma sätt, för att det ska bli rätt i slutänden.
- De förmånsbestämda pensionerna kommer att fortsätta att tjänas in åtminstone till år 2050, så problemen kommer inte att försvinna av sig själv, säger Bång Berit Norén. Hon menar att systemet ger rätt pension för de något yngre anställda som bara har lön under taket på 7,5 inkomstbasbelopp. Problemen finns för äldre pensionärer och för dem som har lön över taket, där det finns en förmånsbestämd del som kickar in när lönen kommer över taket.

ARBETSTIDEN SPELAR IN

När den förmånsbestämda pensionen ska beräknas är det inte
bara lönen utan även arbetstiden som spelar in. Och om någon läkare eller lärare flyttar mellan olika kommuner eller landsting så måste uppgifterna skickas vidare som ett kedjebrev för att, vid pensioneringen, sammanställas och betalas ut via den sista kommunen i kedjan. Detta så att alla tider kommer med och korta tider i olika kommuner kan läggas samman och ge rätt till pension. Här finns även "gammal tid" i systemet från åren innan 1998 att ta hänsyn till. Då gjorde man en inväxling av "gammal tid" till en individuell påse pengar. Men även här gällde att arbetsgivarna skulle hålla rätt på arbetstiderna i alla kommuner. Att det kan bli fel i registerhållningen och rapporteringen är inget att förundras över. Det handlar om 40-åriga intjäningsperioder och omorganisationer, byten av lönesystem eller administratörer som kan ha lett till att formaten ändrats under resan. För att inte tala om de problem som uppstår om en anställd har både en anställning i en kommun och parallellt någon annan arbetsgivare, privat eller statlig, under resan. Eller om någon varit sjukskriven på deltid någon gång i karriären, något som gör att man vid varje tillfälle måste hålla reda på rätt paragrafer i avtalet.

ADMINISTRATÖRER

Administratörerna som hjälper kommunerna att hålla reda på den här materian är KPA, som är störst och ägs till 40 procent av Sveriges Kommuner och Landsting. Resterande 60 procent ägs av Folksam. Tidigare var även SPP verksamt på marknaden men sedan de sålde verksamheten är det bara Skandiadottern Skandikon som konkurrerar om att bistå kommuner och landsting med tjänsterna. Köparna av tjänsterna är de 310 kommunerna och landstingen. De är tvungna att gå ut i upphandling för att vart fjärde år finna den bästa administratören av de två möjliga. Om Skandikon vinner ett uppdrag från KPA (Pensionsservice AB) så ska de båda administratörerna byta uppgifter med varandra så att kedjan hålls intakt.
- Jag tycker att det här är ett samhällsproblem. Vem kan säkerställa att informationen är korrekt? Som vanligt gäller "Skit in är skit ut", säger Dan Åkesson, tidigare mångårig vd för Skandikon som idag återfinns på fondförvaltaren IKC. Varje kommun har också möjlighet att välja vilken service man vill köpa av administratörerna, när man går ut i upphandling. Det är kommunen som är kund och KPA eller Skandikon som är leverantör. De anställda som får sin pension beräknad och utbetald har dock inget att säga till om. I värsta fall kan en anställd få betala pengar ur egen ficka för att få en utredning gjord. Detta om kommunen som handlat upp tjänsten valt en snål variant. Till det kommer att om en anställd vill säkerställa att alla anställningsförmåner kommit med i kedjan så gäller att varje administratör svarar för "sina" kommuner. Så om det uppstått historiska problem så blir den anställde tvungen - för att få rätt pension - att kontrollera löneunderlagen i de berörda kommunerna och kontrollera att de också gått in rätt till administratören. Dessutom gäller att avlämnande administratör skickat uppgifterna vidare till konkurrenten i de fall en kommun bytt administratör. Det kan dessutom kompliceras av att vissa administratörer sålts och att det dessutom finns de som sköter administrationen själva, som Göteborgs stad, som har pensionsadministrationen "in house". Om administratörerna noterade de anställningsperioder som legat till grund för besluten om pension skulle det bli enklare att i efterhand kontrollera saken. En anställd kanske vet under vilket år man jobbat men inte vilka månader och det kan visa sig betydelsefullt vid pensionsberäkningen.
- Jag tycker att man även borde notera perioder som inte räknats, säger Bång Berit Norén som verkar obekymrad över att det skulle leda till ytterligare administrativa pålagor som naturligtvis kommer att kosta att bygga system för.

PRATA MED VARANDRA

Dessutom har kommunerna problem att prata med varandra och menar emellanåt att de i vissa situationer inte har rätt att lämna ut uppgifter till andra kommuner eftersom detta, enligt dem, skulle strida mot personuppgiftslagen, PUL, som nu i maj blir till GDPR. Det är dock en lite underlig ordning för det skulle ju innebära att de fattar beslut om intjänad pensionsrätt utan underlag. Men kollektivavtalet bygger ju på att man ska räkna på sammanlagd tid i sektorn och då måste man ju ha alla delar för att kunna lägga ihop dem och i slutänden beräkna pensionen. En anställd som rimligen inte kan ha koll på alla de förmåner som följer av kollektivavtalet kan inte själv på något enkelt sätt ta reda på hur pensionen beräknats. Ofta
får man bara en sammanställning som visar hur mycket varje arbetsgivare bokat upp för förmånsbestämd pension. Till det läggs den premiebestämda pensionen, som ju är en enkel sak i sammanhanget. Där är det ju i praktiken bara ett kapitalbelopp ur en försäkring som ska ges en utbetalningstid.

KAFKASYSTEM

Bång Berit Norén menar att konkurrensen mellan de olika administratörerna skapar problem för de anställda som inte har en aning om hur pensionen beräknats.
- Konkurrensen skall inte innebära att det blir svårt för arbetstagarna att få kontroll på sin tjänstepension. En kommun ansvarar för att hjälpa de anställda och betalar mycket för pensionsförmånen. Administrationen får inte förstöra det syftet och sabotera tilltron till systemet. Jag tycker att alla upphandlingar skall förutsätta att den sista arbetsgivarens administratör ska vara skyldig att hjälpa de blivande pensionärerna, med all kommunal tjänstepension. De gäller särskilt de förmånsbestämda pensionerna, säger hon. Nu kan man ju undra hur denna Kafkaartade byråkrati för att förse anställda med tjänstepension kommit till. Att varje kommun ska vara tvungen att handla upp en egen pensionsadministratör är något som bygger på att man inte velat skapa en partskontrollerad valcentral av typen Fora eller Collectum. I jämförelse med sina kommunala motsvarigheter framstår ju dessa som Columbiägg. Här trodde man i kommuner och landsting, när det nya delvis premiebestämda pensionsavtalet gjordes 1998, att det skulle vara omöjligt enligt lag att kommunerna skulle kunna samverka om att ha en administratör för hela sektorn, vilket slutade i den här villervallan. Men om det var möjligt för SKL att skapa ett försäkringsbolag som KPA som hanteras gemensamt och som kontrollerar betydligt större värden än de "småpengar" som man betalar för de upphandlade administrationstjänsterna, är det svårt att förstå varför man inte kan bygga ett rättssäkert system som skulle skapa transparens och tydlighet för dem som är beroende av de kommunala pensionerna, de före detta anställda.

INGEN SNABB LÖSNING

Någon snabb lösning på problemet är inte i sikte. Enligt Niclas Lindahl är en fråga om en gemensam valcentral eller administration inte aktuell just nu.
- Vi har en hel del andra prioriteringar att ta hand om, inte minst de kommande förändringarna av pensionsåldrarna som Pensionsgruppen lämnat förslag om, säger han. Tiotusen-, tiomiljoners- eller hundramiljonersfrågan blir då hur många före detta sjuksköterskor, läkare eller brandmän som dragit nitlotter i det kommunala pensionslotteriet?
- De brister som finns i systemen för de kommunala pensionerna drabbar lågavlönade i offentlig sektor, deltidsanställda med olika huvudmän som har gemensamt att de har låg eller obefintlig kunskap om sina rättigheter, säger Skandikons tidigare vd Dan Åkesson till Pensionsnyheterna.

PN Analys nr 2 2018