9 jan 2018 11:35

Allras Alexander Ernstberger ser ingen skandal

Sedan i mars 2017 har bolaget Allras namn förknippats med stöld, svindel och bedrägeri mot pensionssparare. Bolaget har slängts ut från Pensionsmyndighetens fondtorg, stora delar av styrelsen har hoppat av, företrädare för koncernens bolag har häktats och låsts in. Men tänk om det skulle visa sig att det Allra gjort inte alls varit olagligt och att allt som hänt tvingar alla inblandade att backa bandet?

En som definitivt tror det är Allras vd och koncernchef Alexander
Ernstberger som Pensionsnyheterna får träffa för en längre intervju i slutet av december.
- Vi har inte gjort något olagligt och de revisionsberättelser vi nu fått från våra revisorer i Luxemburg och Dubai visar att vi inte brutit mot lagen. Det är åklagaren och Pensionsmyndigheten som inte förstått hur den här marknaden fungerar, säger Alexander Ernstberger. Kontoret är ganska tyst, inte bara för att vi närmar oss jul. Affärerna har lett till att man numera främst förmedlar vårdförsäkringar och minst hälften av personalen har fått lämna.
- Vi har lämnat tillbaka ett våningsplan, säger Alexander Ernstberger som tvingats skära ned rejält i efterdyningarna av skandalen där Allra gick ifrån att ha 200 000 kunder i sin kunddatabas innan skandalen briserade till att idag inte ha en enda premiepensionskund kvar. Fonderna, Modig, Lagom, Försiktig och Ränta har sålts till Ålandsbanken.
"Pensionsmyndighetens beslut om avregistrering av Allra Asset Management S.A.:s fonder fick direkta följdverkningar för Allra Pension AB. Detta genom att distributionsersättningen från fondbolaget kraftigt minskades och genom den ryktesskada som uppstod. Cirka 150 personer har som en direkt följd av detta förlorat sina anställningar", enligt Alexander Ernstberger.

Under 2016 fick Allra Sverige AB in 711 miljoner kr i provisioner och 2015 knappt 705 miljoner kr så om de nu nollas är det lätt att hålla med om att följdverkningarna blivit stora. Allra har meddelat att man tänker kräva tidigare revisorn Deloitte på 1,9 miljarder kr. Siffran har man hämtat från värderingen av bolaget som gjordes innan det skulle kläs upp inför den planerade börsnoteringen, som aldrig blev av.

MATCHEN PÅGÅR

Nu kan man beskriva den minst sagt händelserika utvecklingen i Allra som något av en match där två, eller varför inte flera, lag slagits mot varandra och ibland gjort mål och ibland släppt in mål. En dom här, ett yttrande, en ny revisionsberättelse eller en extra aktieutdelning. Men matchen är på intet sätt avslutad än. Ingen person är ännu åtalad, matchen pågår.

Förundersökningen är inte avslutad och ingen sitter längre häktad. Årsredovisningen för 2016 har sent omsider lämnats in. De nytillträdda revisorerna från Mazars, som tog över efter Deloittes avhopp, har visserligen godkänt siffrorna men de har inte rekommenderat styrelsen ansvarsfrihet.

Det struntade bolagsstämman i och strax före jul, den 21 december, beslutade man ändå om ansvarsfrihet, tvärt emot revisorernas åsikt. Anledningen till att revisorerna vill avstyrka ansvarsfrihet för styrelsen, bland andra Thomas Bodström, Ebba Lindsö och Alexander Ernstberger, är dels för att det pågår förundersökning mot ett antal personer i styrelsen. Dessutom godkände styrelsen en extra utdelning på 70 miljoner kr i augusti och revisorerna anser inte att alla papper fanns på plats när den utdelningen gjordes. Det, påpekar nya revisorerna från Mazar, är något som kan leda till kritik mot styrelsen när man ska fatta beslut om ansvarsfrihet under 2018.

KVARSTAD

Klart är också att delar av de pengar som företrädare för Allra förfogat över är belagda med kvarstad av Stockholms Tingsrätt, något som gör att Alexander Ernstberger fått en del problem med sin likviditet.

- Jag är inte utmätt. Det handlar om en kvarstad. Jag uppbär ju lön ifrån Allra. Men det uppstår en lite märklig situation för man har tagit i princip allt jag äger och har i beslag utan att någon rättslig prövning ens har initierats. Inte bara det utan i enlighet med den fina offentlighetsprincipen har allting på ett ganska grisigt sätt exponerats, vilket jag inte heller tycker är trevligt så klart, säger han.

KRITISK TILL SYSTEMET

Han är mycket kritisk till hur systemet fungerar i praktiken och privatpersonen Alexander Ernstberger tycker sig inte ha blivit sjyst hanterad av rättvisan. Utan att ens ett åtal är väckt har han häktats och har fått sitta inlåst i sju veckor på grund av det som kallas kollusionsfara, alltså att han skulle kunna försvåra utredningen, gömma pengar eller bevis om han fick vara en fri man i stan.

- Man har gjort det på ett fult sätt. Visar det sig nu att det inte
finns några fel begångna så får inte jag någon kompensation för det. Då kommer kronofogden att komma tillbaka med lastbilen och dumpa av mina prylar. Jag får inte kompensation för all skada som det orsakat mig i form av att jag inte kan betala mina skatter i privata bolag, det är ju en massa sådana praktiska saker, säger han.

- Om du tar alla pengar ur bolag du har så blir det ganska svårt att få ihop det, likviditeten på kontot försvinner. Jag har ju som alla andra företagare moms, skatt och arbetsgivaravgifter som ska betalas. Det får jag då låna ihop av vänner och bekanta och klara bäst man kan. Om bolaget på grund av penningbeslag och kvarstad hamnar på obestånd så får jag ingen ersättning för det, inte ens om ärendet det läggs ned eller om det kommer en dom som är till min fördel.

INTE ROLIGT I HÄKTET

Han berättar vidare att häktestiden inte var särskilt rolig.

- Att sitta inlåst utan relevant anledning i två månader och dessutom se sitt liv förstöras på utsidan var fruktansvärt. När jag möter folk på gatan så säger de "stackare - när kommer din dom?" Då förklarar jag att jag inte har någon dom att vänta. Förundersökningen är inte ens avslutad än och än mindre har jag åtalats. Och att gå från att vara ifrågasatt vd och koncernchef på Allra på Sveavägen till att förvandlas till en "Guantanamofånge" var svårt.

- Sju personer kom till mig klockan sju på morgonen i mitt hus och började tömma det på värdesaker. Jag blev anhållen. Kom in på Kronoberg och fick sitta i en sliten cell med bara en galonmadrass i fyra dagar. En gång i timmen dygnet runt tänder de lampan och frågar hur man mår för att säkerställa att man inte har någon typ av självskadebeteende, säger han och tillägger att lamptändningen även sker på nätterna, en gång i timmen.

- Jag fick knappt sova på fyra dagar, säger han. Sen blev det häktningsförhandling. Jag fördes in i häkteskläder och handbojor. Det skrevs ju om det i Expressen men det är på det sättet att alla, oavsett mål, tvingas ha handfängsel vid häktningsförhandlingar. Det är deras rutiner. Men jag hade handklovar fästa i midjan som en riktig Guantanamofånge, säger han.

FILT OCH LAKAN

När häktningen beslutades flyttades han till säkerhetsavdelningen på häktet och här fick han förutom en filt till galonmadrassen även ett lakan och en TV med 12 kanaler.

- Det tog tio dagar ungefär innan jag fick in första tidningen och boken. Man måste skicka en hemställan. Jag fick DN på söndagar och Metro på vardagar. Och kanal 1-12 på TV. Det kan låta generöst med så många kanaler men om man sett varje avsnitt av Mythbusters på Discovery fyra gånger var det inte så kul längre, säger han.

Så längt Alexander Ernstbergers egen situation. Men då är vi mer i omklädningsrummet och analyserar skadeläget. Men för att gå till botten av vad allt handlar om och få en bild av om Alexander och hans kompanjoner kan låsas in på riktigt och att en domstol finner dem skyldiga till brott måste vi backa bandet något till augusti 2016 då Pensionsnyheterna gjorde ett journalistiskt magplask.

USEL FÖRVALTNING

Pensionsnyheterna har varit mycket engagerade i fallet Allra och vi initierade vår granskning mot bolaget redan under sensommaren 2016. Det här var några månader långt innan Svenska Dagbladet, Pensionsmyndigheten eller Deloitte offentligt hade synpunkter på Allras verksamhet.

Det vi upptäckte var att den tidigare PPM-rådgivaren visade sig vara sällsynt usel på att förvalta kapitalet i sina fonder. En fond som utgav sig för att spegla globalindex, Allra Modig, med 90 procent kopplat till indexet, tappade grovt.

När MSCI World visade en avkastning på 234 procent hade Allra Modig bara givit sina sparare 58 procent under de senaste dryga fem åren. Grafen i Morningstar, där vi hämtade informationen, var utomordentligt tydlig. Performance för Allra Modig harvade i gärdsgårdsserien jämfört med grafen för MSCI World.

Gapet lät sig inte förklaras av att fondavgiften var 2,4 procent av kapitalet. Även om vi tog bort avgiften så visade Excelarket tydligt att det fattades massvist med avkastning ändå. En studie av innehaven i fonden visade att man hade ett antal välkända internationella aktier i portföljen, inga av Fingerprintkaraktär, utan det som analytiker skulle kalla plain vanilla. Trots det tappade man mot jämförelseindexet.

WARRANTEN I FONDEN

Bland innehaven i de undersökta Allrafonderna fanns olika typer av instrument som stod för omkring sex procent av fondförmögenheten. Instrumenten hade bara en sifferkod i redovisningen och visade sig, sedan Pensionsnyheterna engagerat Småspararguidens analytiker Patrick Siegbahn som tolk, vara en strukturerad produkt, egentligen en köpoption, som speglade ett antal asiatiska index som fonden köpt in via ett eget bolag i Dubai, som Allra startade 2015.

Pensionsnyheterna drog här slutsatsen att det var det instrumentet som var giftigt, alltså ett värdepapper som istället för att bidra till avkastning i stället bidrog till att dra ned avkastningen och istället berika sina ägare. Det var en felaktig slutsats. Åtminstone var den inte helt sann.

När Pensionsnyheterna träffade Alexander Ernstberger i våras, den 19 april för att vara exakt, uppgav han att skälet till att fonderna uppvisade mediokra resultat i förhållande till sina jämförelseindex var en helt annan och betydligt banalare, något som man kunde redovisa i en intern analys.

- Differensen mot index som uppstår beror inte alls på kostnaden för derivaten. Differensen är framför allt kopplad till andelen active share kontra index, som är ganska stor. Det är något vi får skämmas för lite för, när det gäller fjolåret, sa han då. Det innebär att om ett industribolag ingår i indexet så kanske vi inte väljer just det utan något annat som ska vara likvärdigt och hoppas då på att det ska vara en bättre investering.

- Under 2016 har det varit en sämre investering och det som är vår betaportfölj (läs index) hade ett tracking error på 6-7 procent, berättade han då. På ren svenska betyder det här att Allras förvaltare var klantiga när det gällde att slå index. Hade man valt att köpa in sina indexpositioner via någon av de stora förvaltarna på marknaden skulle man ha hamnat i nivå med sitt index, minus de (höga) avgifterna som man tog ut av spararna.

EMBRYOT TILL SKANDALEN

Här finns embryot till det som kom att bli det vi idag kallar Allraskandalen. För att om spararna i Allra hade legat i nivå med de index man sa sig följa, så hade få reagerat som Pensionsnyheterna gjorde.

Vår nyfikenhet ledde till att Patrick Siegbahn blev intresserad på riktigt. Det är något som visar sig få mycket stor betydelse för händelseutvecklingen, ska det visa sig.

Patrick, som tidigare jobbat på Brummer & Partners och därifrån gick till ett jobb som Finansinspektör på FI, började kolla upp Allra och framför allt de värdepapper man köpt in. Misstanken var att de inte enbart köptes in för att gynna spararna utan för att berika ägarna. Men det skulle bevisas.

Att Allras ägare tjänade bra pengar på att köpa in de här strukturerade produkterna är ställt utom tvivel. Och de är strukturerade produkter, som de brukar kallas när de säljs till "vanligt folk". Då krävs noggranna genomgångar av kundens kunskapsnivå och dokumentation av att de verkligen förstått vilka risker som kan vara förknippade med produkten och snart, med nya MiFID 2, en tydlig redovisning av kostnader.

(Skandia har tillsammans med flera andra bolag nyligen bestämt sig för att sluta erbjuda strukturerade produkter och hänvisar i sitt beslut till att de är svåra att hantera i det kommande MiFID 2-regelverket.) Att köpa in den typen av produkter till en fond med tusentals andelsägare kräver inte riktigt samma omsorg. De enskilda spararna behöver inte informeras och genomgå kunskapsförhör. Och Allras kunder var i stor utsträckning sådana som inte var särskilt intresserade av fondsparande eller premiepension. De hade genom tuff telemarketingbearbetning förmåtts flytta sitt PPM-sparande till Allra.

Majoriteten av dem som hamnade i Allras fonder låg tidigare i ickevalsalternativet AP 7 SÅFA och här kunde säljarna peka på att just den fonden hade hög risk med hjälp av hävstång och alltså en högre förlustrisk än andra fonder den dagen den globala aktiemarknaden går ned. Det argument som Allras säljare använde sig av skiljer sig inte från de rekommendationer som gjordes av Premiepensionsutredare Stefan Lundbergh och även 2017 års Nobelpristagare i ekonomi Richard Thaler har varnat för att ha ickeväljarnas kapital placerat i en fond med hävstång.

INTE VANLIG BLANDFOND

Nu skulle man ju kunna erbjuda en vanlig blandfond med lägre risk, baserat på index. Men man hade även lärt sig genom kundundersökningar att kunder oroade sig mycket för stora värdefall, en tydlig riskaversion, vilket såväl Thalers som tidigare nobelpristagaren Daniel Kahneman visat i sin forskning.

Säljarna kunde argumentera med enkla sanningar som att ett fall på 50 procent på aktiemarknaden kräver en uppgång med 100 procent för att man ska vara tillbaka på noll igen. Det var något som kunderna förstod och uppenbarligen uppskattade att få skydd mot.

Allra var extremt framgångsrika när det gällde att värva kunder. Visst, man ringde 6 miljoner kunder men man fick också in 200 000 sparare, även om vissa kom till genom förvärv andra bolag med liknande metoder, till exempel Prognosia. Men logiken var ändå tydlig. Kunder vill ha lägre risk än Sjunde AP-fonden (när de får reda på hur den fungerar) och de vill ha ett skydd, kalla det en försäkring, för stora värdefall under spartiden.

WARRANTERNA

De här skydden är inget man köper i störtställ i kassorna på stormarknader. De måste vara utformade av de smartaste av analytiker som letar efter marknader, aktier, index, valutor eller råvaror som historiskt visat sig ha en låg korrelation med andra marknader - givet ett visst marknadsläge.

För att förenkla; om USA-index backar med 30 procent - vilka andra placeringar håller bäst stånd mot ett sådant fall? Här finns en uppsjö av möjligheter och investmentbankerna står redo att leverera sina strukturerade produkter till köparna, en sorts finansmarknadens painkillers.

Bland kunderna fanns Allra och föregångaren Oak Capital. Man köpte och la in strukturerade produkter i sina fonder, något som många fond- och kapitalförvaltare gör för att dämpa volatiliteten, särskilt pensionsförvaltare. Effekten blir att man i uppgång får något lägre avkastning, men man slipper åka hela vägen ned i källaren när det går nedåt. Och fortast nedåt går det förstås för Sjunde AP-fondens SÅFA som dessutom arbetar med hävstång, något som i försäljningsarbetet noga påpekades för Allras och många andra fondbolags kunder.

TROLLKARLAR

Allra valde att köpa in olika warranter med lite olika löptid för att skydda sina sparares pengar. Men fonderna som köpte in värdepapperen handlade inte direkt av trollkarlarna på investmentbankerna. Här ansåg till exempel Allra och även Solidar att investmentbankerna behöver konkurrensutsättas och produkterna upphandlas. Och vad har väl en liten fondförvaltare i Luxemburg med några fonder under förvaltning att sätta emot de stora investmentbankernas experter när det gäller pris och prestation?

Inte mycket, konstaterade Allra som för ändamålet skapade ett nytt bolag i Dubai som skulle bemannas med personal med just den spetskompetensen. Nu räckte det med 6 personer, med spetskompetens och ett kontor i Dubai för att lysa igenom investmentbankernas erbjudanden i Dubai och få bästa dealen till Allrafonderna. Varför de spetskompetenta inte istället kunde sitta på fondbolaget i Luxemburg och göra samma jobb, var något som Deloitterevisorn Jan Palmqvist sent omsider började undra över.

Han nämnde det i sin anmälan när han hoppade av sitt jobb som revisor. Pensionsmyndigheten fann att Dubaibolaget hade tillskapats för att gynna ägarna, snarare än fondandelsägarna och var ett viktigt skäl till varför man kastade ut Allra från fondtemplet. Att de tjänade pengar i Dubai på att bland annat handla strukturerade produkter på uppdrag av Allras fonder var tydligt. Redan efter en månads verksamhet kunde sex anställda leverera vinst. 88 miljoner kr blev vinsten för Allra i Dubai år 2015.

Nu, när siffrorna kommit för 2016, visar det sig att man fortsatte att göra bra affärer med en vinst på drygt 107 miljoner kr. Detta trots att produkten i sig inte var särskilt komplicerad, enligt Alexander Ernstberger.
- Det är inte särskilt exotiska värdepapper, även om det i media framställs som det. Det är enkla köpoptioner kopplade till asiatiska index, säger han.

HÖGA MARGINALER

Om det då är enkla produkter framstår marginalerna som höga. Det är lätt att förstå om en unik produkt, typ en tavla av Picasso, kan generera ett högt pris och en bra avropsprovision till auktionshuset, men om det nu är en blandad påse optioner så framstår marginalen som i bästa fall oförklarlig. För så vitt inte marginalen visar sig vara en uppgörelse mellan mellanhanden och investmentbanken som säljer och tillverkar produkten…

"OK, den kostar 100 och sen får du bestämma vilket utpris du vill lämna till din köpare så kan då fakturera mellanskillnaden till oss", skulle det då kunna låta, även om Pensionsnyheterna här erkänner att vi fabulerar. Ändå är det mycket tydligt med att priserna i en upphandling inte gör att man som köpare har koll på vilken marginal som säljaren har.

- Om du köper en Volvobil så vet du inte hur mycket som går till bilhandlaren och de som tillhandahåller komponenterna. Marknadspriserna sätts i förhållande till andra investmentbanker som emitterar sådana produkter. Det är viktigt, för även om man talar om monetära strömmar så är det investmentbanken som ersätter och inte fonden. Det här är intressant och handlar om var adresslappen sitter i transaktionskedjan. För det är korrekt att det inte är fonden Allra Modig, Lagom eller nåt annat som betalar provisionen till mellanhanden i Allra Dubai. Det gör investmentbanken. Men ytterst är det ändå Allras sparare i de olika fonderna som betalar. De har ju, via sin fondförvaltare, köpt in värdepapperet inklusive provision.

Här för Alexander Ernstberger ett längre resonemang som bygger på att de produkter man köper in konkurrensutsätts. Man frågar flera olika investmentbanker om vem som vill leverera en produkt med ett antal på förhand definierade kriterier och kollar om någon vill hugga på anbudet. Ju mer specifikt anbudet är, desto färre vill vara med och bjuda.
Han menar att det fanns flera som bjöd och att revisorerna i Dubai och
Luxemburg nyligen konstaterat att allt gått rätt till och att det handlar om det som kallas för "best execution", alltså att man handlat upp och fått marknadens absolut bästa pris för den efterfrågade produkten.

I procent så har marginalerna varit 0,075%–0,44%, påpekar Alexander Ernstberger och det beror lite på hur man väljer att räkna. Instrumenten var försedda med hävstång så en premie på 400 miljoner kr motsvarade drygt fem miljarder och räknar man hela det beloppet hamnar marginalen där, vilket framgår av årsredovisningen för Allra Markets. Åklagaren anser att det handlar om sex procents marginal men i absoluta tal, alltså beloppet i kronor, råder det ingen oenighet. Vinsten blev 88 miljoner kr.

LUNCH I TOMELILLA

Att fråga en lunchrestaurang i skånska Tomelilla om de vill erbjuda 100 dagliga skolluncher på enbart ekologiska och närproducerade luncher i Karesuando i Lappland, kan illustrera problemet med att gå ut och fråga om en produkt med speciella egenskaper i en upphandling och hoppas på att få anbud. Här är åklagaren tydlig. Enligt Alexander Ernstberger har han i häktningsförhandlingarna anfört att Allra tagit "onödiga kostnader".
- Misstankebeskrivningen är att man har verkat för onödiga kostnader. Som min advokat säger, det finns väl ingen juridisk definition av onödiga kostnader. Vad är det? Men onödiga kostnader är så som det är beskrivet. Enligt samma resonemang så är alla påslag som företag gör på sina varor och tjänster onödiga för den som köper dem, säger han.

PROCESSEN

Pensionsmyndigheten, som polisanmälde Allra till EBM i samband med
att man slängde ut bolagets fonder från torget i mars 2017, använde sig av brottsrubriceringen trolöshet mot huvudman, grovt brott. Brottet innebär att man missbrukar sin förtroendeställning gentemot någon annan, tänk fondandelsägarna, då man fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter.

Är brottet grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Man betraktar normalt brottet som grovt om gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring, falsk handling eller som det heter "tillfogat huvudmannen betydande skada".

Detta är vad åklagare Thomas Hertz ska leda i bevis för att få en fällande dom mot de inblandade i Allramålet. Men, än så länge är det bara en förundersökning som pågår och även om Thomas Hertz i medierna förklarat att det kommer att väckas åtal i vår, är det lite oklart hur ett sådant åtal ska utformas. Att Allra och delägarna i bolaget, däribland Alexander Ernstberger, tjänat många miljoner på Allra med dotterbolag är ingen hemlighet.

Det är heller ingen hemlighet att Robur, Handelsbanken eller Nordea tjänat stora pengar på att låta sina fondbolag ställa upp fonder på Pensionsmyndighetens fondtorg. Även dessa banker köper och säljer finansiella instrument och även i deras fonder finns det olika typer av strukturerade produkter som genererar intäkter till aktieägarna.

De brukar dock inte alltid göra affärer med sig själva, och definitivt inte hantera rubbet, vilket Allra i Dubai gjorde under både 2015 och 2016. Om bankernas fondbolag köper in en aktiepost till en fond brukar de vända sig till någon konkurrent som mäklar affären. Så frågan är om det var onödigt av Allra att köpa in strukturerade produkter. Alexander Ernstberger påpekar att den warrant som Pensionsnyheterna hittade i Allra blev en bra affär för spararna.

- Den gav en avkastning på 30 procent och bidrog med flera hundra miljoner kronor till fondens avkastning, säger han. Men nu köpte inte Allra in en strukturerad produkt utan många. Och långt ifrån alla visade sig bli bra affärer. Småspararguiden har analyserat tre andra certifikat som köpts in som blivit riktiga nitlotter och där värdefallen summeras till minus 76 procent.

BRA AFFÄR

Jag frågar Alexander om han från början haft någon drivkraft att maximera vinsterna i bolaget och alltså försöka berika ägarna mer än spararna.

- Det fanns inte någon sådan utpräglad drivkraft, utan som alla aktiebolag så, stipulerat av aktiebolagslagen, så ska man driva vinstdrivande verksamhet. Det delar vi med alla våra branschkollegor, inte minst bankerna. Samtidigt så finns det ett kort och ett långt perspektiv. Att Allra var där vi var för ett år sedan bygger på, eller har sin historik i, att vi 2008 började med verksamhet där vi har jobbat för att bygga en kundlojalitet som har gjort att vi successivt växt oss stora.

- Vi hade då börsplaner, som du vet, och långtgående planer på att etablera oss för kreditgivning och nya försäkringsprodukter. Med det vill jag säga att vi alltid varit långsiktiga. Långsiktighet främjas inte av kortsiktigt lönsamhetstänk. Där måste man hela tiden ha kunden i fokus och se hur man bygger bra produkter…

Det sistnämnda är något som Pensionsnyheterna haft synpunkter på länge, nej vi tycker inte att de varit bra, även om Alexander Ernstberger kan visa att de givit sina sparare 11 procents avkastning per år. Den siffran ska då naturligtvis ställas mot andra alternativ som spararna kan ha valt.

För åklagaren handlar det om att Allras fondbolag i Luxemburg köpt in produkter till ett för högt pris och därigenom gynnat ägarna av fondbolaget som ju har dotterbolaget i Dubai. Vinsten därifrån har ju skickats som aktieutdelning till mamma.

FÖR HÖGT PRIS?

Att så har skett är enkelt att se men här måste man också definiera vad som innebär ett "för högt pris". Är det de priser som Nordea Fonder eller Robur betalar om de handlar värdepapper av investmentbanker eller fondkommissionärer? När passerar man gränsen till vad som bara är dyrt till att bli för dyrt och därmed missgynna andelsägarna? Och när blir en transaktion faktiskt onödig?

Tänk om stjärnorna stått fel i skyn och börsen i New York fallit 40 procent och Allras sparare med någon av sina strukturerade produkter kunde begränsa fallet till 20 procent via sin painkiller. Hade frågan då varit lika aktuell?

NYA REVISORER

Alexander Ernstberger har nu fått rapporter från sina nya revisorer i Dubai och Luxemburg, alltså för kapitalmarknadsbolaget och fondbolaget. De har inte funnit några fel vilket Alexander Ernstberger ser som mycket värdefullt. Det blir lite som att man vid ställningen 5-0 lyckas komma tillbaka i matchen.

- Jag tillmäter revisionsrapporterna stor betydelse av det enkla och rationella skälet att de det är de som ligger närmast verksamheten som har granskat den. Det är dels oberoende och välrenommerade kontrollfunktioner som dessutom ärvt uppdraget under lite dramatiska former. Samtliga har ju tagit del av Deloittes anmälningar mot oss och anledningen till att Deloitte lämnat uppdraget. Det har inte gått någon förbi, så man kan vara säker på att det har granskat dessa affärer extra noggrant säger han.

FÖLJT REGELVERKEN

Så Allras revisorer i Luxemburg och Dubai anser att Allra följt regelverken och då till exempel hanterat intressekonflikterna som finns när man gjort affärer mellan Allras Fonder i Luxemburg och Allra i Dubai och försett dem med olika strukturerade produkter.

Sen ska man möjligen vara försiktig med att hävda att revisorernas ord innebär att man går fri. Det är en komponent. Revisorer har inte alls samma roll som en styrelse och även om en transaktion gått rätt till i en revisors ögon, betyder inte det att matchen är vunnen.

Styrelsen har det yttersta ansvaret. Helt klart är att en eventuell process i fallet Allra kommer att gå över vad som i stor utsträckning är ett oreglerat område. Och alla skriverier till trots kanske det inte blir någon som blir fälld i slutänden. För även om det går att se att spararna som lockades in i Allra kanske inte är jättenöjda med sitt val av samarbetspartner, så har den skada de lidit inte varit i närheten av vad som gällde i fallet Falcon Funds, där tillgångar faktiskt försvann, alltså snarare stöld.

I Allras fall handlar det om att man haft en klumpig förvaltning och att man köpt instrument som ofta inte gynnat spararna, men definitivt ägarna, alltså Alexander Ernstberger och hans kompisar. Småspararguiden som föredrar att kalla de onödiga kostnaderna för "mjölkning" har räknat fram att ägarna lyckats "mjölka" Allras sparare på 575 miljoner kr genom sina upplägg med strukturerade produkter genom åren.

BROTTSLIGT ELLER EJ?

Men, återigen, har det varit i strid med lagen?

- Nu har läget spetsats till och det blivit mer binärt om det är brottsligt eller inte. Jag konstaterar att här har vi inte gjort någonting som är felaktigt och därmed inget som är brottsligt eller olagligt. I tillägg till det kan man också konstatera att våra sparare har haft en god avkastning. Inga pengar har försvunnit och ingen har förlorat pengar på att anlita Allra, säger
Alexander Ernstberger.

Om det varit olagligt eller inte lär många domstolar få fundera över under de kommande åren. Helt klart är att Allra inte längre kommer att ha någon roll i det svenska Premiepensionssystemet framöver.

- Allrahärvan, eller vad man vill kalla det, har vuxit sig så stor. Jag har ingen rådighet över det här längre. Allra hamnar i de mest märkliga sammanhang. Jag är här på kontoret kl nio till åtta på kvällen varje dag och hanterar det dagliga här. Jag har fortfarande inte hittat skandalen, säger Alexander Ernstberger. Det är väl helt enkelt så att Allra har fått hävstång.

PN Analys nr 9 2017