Aktivitetsersättningen som riktar sig till unga mellan 19 och 29 år bör avskaffas. Det menar en utredning som presenterades i går. I stället ska unga med nedsatt arbetsförmåga få ökat stöd att komma ut i arbetslivet. Tanken är att på sikt halvera antalet unga som står utanför arbetsmarknaden på grund av funktionsnedsättning.
Fram till mitten av 90-talet var det ganska konstant drygt 1 000 personer under 30 år som fick förtidspension eller, efter 2003, aktivitetsersättning varje år. Men i mitten av 90-talet började antalet att skena, idag är det närmare 6 500 personer som varje år får aktivitetsstöd. Ökningen beror i stort sett enbart på psykiska diagnoser, antalet med fysisk funktionsnedsättning är konstant.
I Brist på Brådska (SOU 2008:102) föreslår utredarna att de som har så stor funktionsnedsättning att de aldrig kommer att kunna jobba ska få sjukersättning. Övriga ska få ökat stöd från främst Arbetsförmedlingen att komma ut på arbetsmarknaden.
Tanken med aktivitetsstöd var att de som fick det skulle komma tillbaka till arbete. Vi ser att så inte varit fallet, säger Adriana Lender som lett utredningen.
Idag är det svårt för handläggarna att bedöma vad som ska anses vara en så stor funktionsnedsättning att det ger rätt till aktivitetsstöd. Därför har utredarna listat vilka som kan komma ifråga. Det rör sig främst om utvecklingsstörda, personer med kromosomavvikelser eller fosterskador och allvarliga hjärnskador. Personer med psykiska problem göre sig alltså inte längre besvär.
Övriga ska däremot få hjälp med studier eller arbetsmarknadsåtgärder. Adriana Lender vill att arbetsförmedlingen ska få öronmärkta medel för att alla ska garanteras hjälp.
Idag är det så att Arbetsförmedlingen hänvisar stödbehövande till Försäkringskassan när deras egna resurser är slut. Så ska det inte vara, säger hon.
Målet med de föreslagna förändringarna är naturligtvis att få ut unga i arbetslivet. Något som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson tycker varit för lågt prioriterat tidigare.
Det är väldigt många som fått aktivitetsersättning och sedan glömts bort. Det är fler och fler ungdomar som får ersättning och den stora ökningen är bland dem mellan 19 och 24 år. De har aldrig varit ute i arbetslivet. Att man har haft kontakt med arbetsmarknaden ger helt andra förutsättningar att komma tillbaka till den, säger hon.
Om utredningens förslag genomförs väntas omställningskostnaderna för staten bli mellan 200 och 500 miljoner kr om året de första åren. Men redan efter fyra år beräknas det ha blivit samhällsekonomiskt lönsamt.
Enligt Cristina Husmark Pehrsson ska utredningens förslag hanteras skyndsamt.