De reformer som Pensionsgruppen nu föreslår för att möta utmaningen med den ökande medellivslängden är både nödvändiga och i någon mån pragmatiska. Samtidigt är de inte särskilt populära i folkflertalet, något som kan ha påverkat valet av publiceringstidpunkt. Nu blev det en lördag vilket vissa partier i Pensionsgruppen, läs (S), antagligen tycker är en bra tidpunkt för att flyga under radarn i medierna.
Varken LO eller socialdemokraterna tycker att förslagen är särskilt kul att presentera och löpsedlar som kommunicerar att alla måste jobba längre är inte vad man vill att väljarna ska se.
Nu innehåller ju den kommande promemorian, som än så länge inte är expedierad och publicerad i sin helhet, i praktiken samma förslag som Pensionsgruppen publicerade redan 2017. Men djävulen bor i detaljerna och vilka effekter förändringarna kan medföra är svåra att prognostisera.
- Det är extremt komplexa frågor eftersom det handlar om mänskligt beteende. Vi har tillsammans med finansdepartementet lagt ner otroligt mycket energi för att försöka beräkna vilka effekter förändringarna kommer att få men det är ju fortfarande prognoser som kan slå både rätt och fel, säger Stefan Oscarson, sekreterare i Pensionsgruppen och ämnesråd på Socialdepartementet till Pensionsnyheterna.
Förhoppningen är ju att 66 år ska bli det nya 65 och alltså innebära att normen ändras. Det skulle göra att svenskarna stannar längre på jobbet och därmed förstärker inkomstpensionssystemet och höjer sina pensioner.
- Om man under 70-talet hade väckt människor mitt i natten och frågat dem om pensionsåldern så tror jag att snart sagt alla svarat 67 år. Det var ju pensionsåldern fram till 1976 då den ändrades till 65 år. Då kunde man alltså jobba till 67 år och jag tror inte att människor i allmänhet orkar mindre idag än vad de gjorde på 70-talet. Sedan dess har ju medellivslängden ökat med omkring fem år så det bör gå att ändra normen, säger Stefan Oscarson.
- De med låga inkomster som är hänvisade till en stor andel garantipension kommer att påverkas av att gränsen för garantipensionen flyttas upp. Men människor med högre inkomster, med bra pensionsförmåner som jobbat länge och dessutom sparat privat eller löneväxlat kommer inte alltid ha tillräckliga ekonomiska incitament för att jobba längre, säger Stefan Oscarson.
Den klyftan mellan fattiga och rika pensionärer riskerar att vidgas och det kan innebära att man politiskt kan tvingas till drastiska beslut i framtiden.
På DN debatt idag skriver den nybildade socialdemokratiska föreningen Reformisterna, anförda av Markus Kallifatides vid Handelshögskolan i Stockholm, tidigare riksdagsledamoten (S) Sara Karlsson och Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys, att de vill ha ett nytt pensionssystem med stärkt trygghet för pensionärerna.
En av punkterna i programmet är det man kallar för pensionslyft på 5 000 kr i månaden för dem med lägst inkomster och totalt vill man förstärka inkomstpensionen för 1,5 miljoner pensionärer.