I målet mellan Allra och Pensionsmyndigheten där myndigheten kräver skadestånd på drygt 200 miljoner kr för att pensionsspararna ska ha snuvats på pengar i Allrafonderna närmar vi oss nu slutet på början. I mars ska Stockholms Tingsrätt svara på frågan om Pensionsmyndighetens lån av en hårddisk med mejlkorrespondens skulle vara något som äventyrar möjligheten till att få en rättvis rättegång.
Allra har ju hävdat att hårddisken även rymmer mejlkorrespondens mellan företrädare för Allra och deras advokater, något som skulle stå i strid med Europakonventionen eftersom kommunikationen mellan klient och advokat ska kunna ske förtroligt och inte delas till utomstående och särskilt inte en part som man är i process med.
Tingsrätten har föreslagit bevisteman genom frågor som parterna fått ta ställning till innan man ska sammanträda inför rätten och såväl Allra som Pensionsmyndigheten har synpunkter på hur frågorna ska ställas och har velat ändra de förslag som Tingsrätten lämnat.
Allra har även föreslagit att Advokatsamfundet ska få yttra sig om sekretessfrågorna inför rätten, men det är något som Pensionsmyndigheten motsätter sig. Pensionsmyndigheten anser att samfundets regler inte är lag utan sedvanerätt och inte utgör rättsfakta i målet och att man därför inte tycker att de ska bjudas in till förhandlingen.
Pensionsmyndighetens advokat Patrik Kalman skriver så här i en inlaga till tingsrätten:
"Sedvänja, handelsbruk, branschpraxis och liknande utgör inte lag eller annan gällande rätt. Det innebär att i den mån sedvänja eller liknande ska läggas till grund för domstolens avgörande måste innehållet i sedvänjan åberopas som rättsfakta och bevisas av part (
).
Allra har inte åberopat innehållet i god advokatsed eller de övriga förhållanden som Allras hemställan avser som rättsfakta i målet, och än mindre har Allra konkretiserat vilket innehåll som därvid avses. Redan på denna grund saknas skäl för tingsrätten att ens överväga ett bifall till Allras hemställan."
Att båda parter lägger ned så mycket krut på den här frågan kan förklaras av att om tingsrätten kommer fram till att Allras möjligheter till en rättvis rättegång äventyras så kan det innebära att skadeståndsmålet helt enkelt avvisas av domstolen. Och då blir det ingen prövning. Med så många miljoner i potten är det därför lätt att förstå varför man lägger sån energi på en procedurfråga.