AMF påpekar, i likhet med försäkringsfacket Forena, att de planerade förstärkningarna av grundskyddet i form av bostadstillägg och höjda garantipensioner kommer att minska skillnaden ytterligare mellan dem som arbetat ett helt arbetsliv och de som inte arbetat alls. Att jobba längre ger inte heller någon större skillnad eftersom marginaleffekterna är stora eftersom kalkylen påverkas av garantipension och bostadsbidragen.
Enligt en översyn av grundskyddet för pensionärer som gjorts på socialdepartementet så spelar det i praktiken nästan ingen roll alls om en grundskyddspensionär väljer att gå vid 65 års ålder eller fortsätter att jobba ett eller två år till. Utbytet blir minimalt när man ser på disponibelinkomsten, en 50 lapp extra i månaden för den som stannar ett år till och en hundralapp för den som går vid 67 år, räknat från 70 års ålder.
Enligt AMF behöver livsinkomstprincipen stärkas för att värna systemets legitimitet och för att man ska kunna fortsätta att säga att pensionen alltid blir bättre om man jobbar många år.
"Det finns risk för att det upplevs som stigmatiserande att yrkeslivet inte räcker till en inkomstbaserad pension," skriver AMF i sin rapport och föreslår att pensionsavgiften ska höjas och återfå den nivå den hade från början, 18,5 procent av inkomsten (under taket) och inte de 17,21 som gäller i dag.
Men en sådan förändring tar tid för att få effekt och om man dessutom passar på att höja grundskyddet för dem som jobbat lite eller inte alls kommer de stigmatiserande upplevelserna att finnas kvar. Om budskapet från politiken är att det ska löna sig att lönearbeta mycket och länge måste man peta i systemet för att inte anklagas för falsk marknadsföring.