Efter lång tankemöda och många hemliga möten kunde Fora presentera listan över utvalda bolag till Avtalspension SAF-LO den 9 december. Att AMF Pension blev ickevalsalternativ förvånar knappast. Att det skulle räcka med att erbjuda styrelseplatser till avtalsparterna var det nog ingen som riktigt trodde på, även om flera försökte. Det fanns även bolag som erbjöd ett lägre pris än AMF Pension för att ta hand om ickeväljarna, men låga avgifter och bra historisk avkastning räckte inte hela vägen, om nu någon hade trott det.
Att inget av de stora bankernas fondförsäkringsbolag kommit med måste ses som en missräkning för dem. De har ju annars varit flitiga när det gällt att samla in flyttfullmakter och kryss på blanketter, när de träffat kunderna på sina kontor. Nu får de inte den möjligheten, något som säkert är surt för SEB och Handelsbanken som nu inte har något alternativ över huvud taget att erbjuda kunder som hör till avtalsområdet för privatanställda LO-jobbare.
Kaos och förvirring
Den omvalscirkus som kommer under 2009 då alla kunder (troligen) ska göra om sina val till Avtalspension SAF-LO riskerar dessutom att skapa en hel del kaos och förvirring. En kund som i dag har valt AMF Pension och nu har en vanlig traditionell produkt med garanterad ränta kommer, oavsett om han väljer om eller inte, att hamna i en helt annan produkt än den han haft tidigare. Den som inte väljer om, landar i ickevalsalternativet med alla nya pengar. Och den som väljer AMF Pension igen kommer att hamna i samma produkt.
Den gamla försäkringen läggs då i fribrev och man påbörjar ett nytt intjänande med högre risk och utan årlig avkastningsgaranti.
Här tar avtalsparterna på sig ett mycket stort rådgivningsansvar och det är betydligt värre än vad som gäller på ITP-områdets tvångsflytt från ursprunglig ITPK. Där kan man ju säga att de hade ett dåligt ickevalsalternativ, som de flesta har skäl att överge. Men, det är inte alls säkert att alla uppskattar en nollgarantiprodukt som direkt påverkas av rörelser i aktie- och räntemarknaden, om man tidigare varit van vid en utjämnad återbäring.
De som valt Alecta Optimal Pension i ITP 1-valet, har goda skäl att tycka att de fått en trist start eftersom en stor del av de placerade premierna brunnit upp i krisen. De får trösta sig med att det går till att köpa billiga andelar nu när aktiekurserna fallit. Men det är långt ifrån säkert att alla kunder ser saken på det sättet.
LO:s nya giv
LO:s taktik med att lägga ned korten i den första upphandlingen och kräva en helt ny giv, verkar ha varit rätt taktik. Den gången låg man illa till redan i fondförsäkringsupphandlingen och riskerade att hamna utanför med Folksambolagen, Folksam Liv och Folksam LO-fondförsäkring, FOLO, för att de inte klarade de kriterier man själv varit med om att sätta upp. Nu har man fått med både FOLO, Folksam Liv och AMF Pension på både traditionell försäkring och fondförsäkring, vilket gör att fyra av nio utvalda bolag har LO-intressen i styrelsen.
Lägger man dessutom till att Alecta kommit in så är partsbolagen väl representerade, precis som McKinsey spådde i den rapport man gjorde för SEB, som för övrigt inte kom med över huvud taget.
Genidrag från LO
Ett genidrag från LO måste sägas vara kravet på partsinflytande i de bolag som skulle krönas till ickevalsbolag. Där var det ju inget bolag som kunde konkurrera med AMF Pension och få full pott i alla discipliner, avgifter, historisk avkastning och partsinflytande. Mer inflytande än att ha Svenskt Näringsliv och LO i styrelsen går det ju inte att få, trots att konkurrenterna försökte.
- Vi erbjöd parterna plats i vår styrelse, men det räckte inte, säger Britta Burreau, vd för Nordea Liv & Pension.
Länsförsäkringar offererade, enligt uppgift, ett pris som bara var hälften så högt som AMF Pensions 110 kr, men blev ändå inte utvalda.
Nålsögat var trångt och frågan är om det egentligen var någon anledning att ens låtsas som att det var fråga om någon riktig skönhetstävling, när det gällde ickevalsalternativet. Det var för övrigt något som Skandia tyckte redan innan upphandlingen och hoppade av.
Pensionsnyheterna Analys nr 1 2009