17 dec 2002 12:23

På stället marsch i kommunala förhandlingar

Nu träffas parterna på den kommunala sidan igen för att diskutera ett nytt rakt igenom avgiftsbestämt pensionsavtal. Men det troliga är att det inte blir något nytt avtal och att man inte ens lyckas enas om att handla upp ickevalsalternativet i KPA och försäkringsgivare, vilket man lyckats med på många av de andra avtalsområdena.
I mitten av december möttes parterna; Sveriges Kommuner och Landsting och facken, företrädda av Kommunal, förhandlings- och samverkansrådet OFR och SACO. Anledningen var att arbetsgivarna kallat till diskussioner om ändringar i det kommunala pensionsavtalet KAP-KL.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har fortfarande kvar sin dröm om att få genomföra en pensionsreform lik den som arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv sytt ihop med PTK i det nya ITP-avtalet med rakt igenom premiebestämda pensioner. Det är för övrigt en dröm som de drömt ända sedan 1998, utan att den hittills gått i uppfyllelse.
I dagsläget har ju anställda på kommun- och landstingsområdet en delad plan; avgiftsbestämd under taket på 7,5 inkomstbasbelopp och en förmånsbestämd lösning för lönedelar över taket.
Ta bort grundbulten
Arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting vill plocka bort grundbulten ur avtalet och göra det rakt igenom premiebestämt och kan tänka sig att kopiera premienivåerna direkt från ITP 1, alltså 4,5 procent på lönedelar under taket och 30 procent på det som ligger ovanför.
På så sätt skulle man kunna förhindra det man kallar in- och utelåsningseffekter, som man menar att det nuvarande avtalet skapar.
Inlåsningseffekten är att ingen törs lämna den förmånsbestämda planen, med risk att komma in på en premienivå i det privata näringslivet som inte ger lika hög pension, eftersom den förmånsbestämda lösningen över taket i stor utsträckning slutfinansieras under senare delen av yrkeslivet och det är vanligt att man har sen löneutveckling i den kommunala sektorn.
Utelåsningseffekten är att en kommunal arbetsgivare kan tveka att välja ”rätt” person till ett chefsjobb och höja lönen om det sker sent i arbetslivet. Då kan pensionskostnaden bli hög eftersom den ska sättas av under få år.
Nu hade inte arbetsgivarna med sig något färdigt förslag den här gången utan ville mest ta pulsen på motparten för att se om de ändrat sig sedan sist och se om de numera tycker bättre om det som de ogillat hela tiden.
Flyttar risk
Tidpunkten kunde knappast ha varit sämre vald. Efter det kraftiga börsraset och ett hot om återtag av återbäring vilande över nästan alla livbolag, kan det vara svårsålt att införa ett system som flyttar ytterligare risk för underskott till fackens medlemmar.
”Det kan bli så att vi bara går dit och önskar varandra God jul, för att de inte vill höra talas om att ändra i systemet och då kommer frågan inte att komma upp förrän vi ska förhandla lönerna under 2010”, berättar en av de inblandade på arbetsgivarsidan.
När det gäller försäkringsbranschens förhoppningar eller farhågor när det gäller en kommande upphandling av försäkringsgivare till kryssmarknaden är intresset inte särskilt stort över huvud taget.
Arbetsgivarna tycker att vem som förvaltar pengarna är rätt ointressant, så länge man fullgör sina skyldigheter och betalar in rätt andel av lönen och sköter administrationen. Resten är en ren arbetstagarfråga, även om man inte har något emot att det dessutom blir billigt och ger bra avkastning. Och när det gäller krav på upphandling av ickevalsalternativet är det nästan samma sak. Här tillkommer dock det politiska problemet att SKL är delägare i KPA och då är man inte längre helt ointresserad av frågan om vilket bolag som är ickevalsalternativ längre.
Svårt och dyrt
Varken fack eller arbetsgivare verkar vara mycket för att upphandla försäkringsgivare. Facken tycker sig ha uppnått en seger i och med att KPA Pension sänkt sina priser till Alectanivå med ett uttag på 0,15 procent av kapitalet och verkar därför inte särskilt sugna på en upphandling. Det skulle kunna bli dyrt och dessutom måste man då ta ansvar för ett upphandlingsresultat. En tanke som man har är att istället ”se över kriterier för valbara bolag”, vilket man har gjort en skrivning om i kollektivavtalet, men hittills inte mäktat med att bry sig om.
Det skulle kunna innebära att man bestämmer att man inte får ta ut högre avgifter än ”x” procent och att bolagen inte ska ha lämnat sämre avkastning än ”y” procent efter något utvalt index, och vips slipper man ha någon skönhetstävling mellan bolagen. De som inte kommer med gör det för att de inte uppfyller kriterierna och ingen behöver ansvara för det framtida utfallet.
Gå med i Fora?
Ett enklare sätt att hantera frågan skulle förstås vara att man bad att få komma med i Fora eller Collectumsfären med alla kommun- och landstingsanställdas kryssval. En valcentral för hela arbetsmarknaden skulle vara en nåd att be om och en icke oväsentlig rationalisering av infrastruktur. Men då kan det bli politiska problem. KPA Pension äger ju valcentralen Pensionsvalet AB som administrerar nästan alla kryssvalen i kommun- och landstingssektorn. Och arbetsgivarna är delägare i KPA och facken finns i styrelsen. Att ändra i den ordningen kräver politisk vilja, vilken saknas, även om det finns en gerillarörelse bland storlandstingen som vill ändra den här ordningen och handla upp.
Men man har börjat prata med varandra. Och det finns tankar om att skapa ett nytt kommunalt pensionsavtal som blir mer likt de avtal som finns inom ITP 1 och Avtalspension Nya SAF-LO eller det mer närliggande PA-KFS, som gäller för de kommunala bolagen. Det skulle kunna skapa en mer mainstreamad pensionsordning för de stora avtalen och förenkla för rörligheten mellan sektorerna. Och inte minst förenkla för alla anställda oavsett avtalsområde. De skulle kunna begripa hur deras avtalspensioner var konstruerade, eftersom alla var byggda på samma sätt och det inte skulle spela någon roll vilken plan man tillhörde. Dit är det långt. Men marschen har startat. På stället.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 1 2009