15 apr 2019 12:47

Flytträttsförlaget inte tillräckligt offensivt, enligt Brummer Lifes Palmgren

Brummer Lifes vd Helena Palmgren sa i en kommentar till Pensionsnyheterna att hon välkomnade regeringens tydlighet kring behovet av en effektivare flytträtt, när lagrådsremissen blev offentlig.

Nu utvecklar hon resonemanget lite mer i en utförlig kommentar om lagrådsremissen och hon är inte odelat positiv. Förslaget är inte tillräckligt offensivt för att göra skillnad för en majoritet som idag och sedan flera år tillbaka sitter inlåsta i dyra pensionsförsäkringar, påpekar hon.

"De otydliga villkoren och höjda flyttavgifter som påverkar deras sparande verkar bestå. Än mindre lär flyttmotståndarna behöva oroa sig för en så kallad flyttkarusell", skriver hon.

I förslaget delas flyttavgifterna upp i direkta handläggningskostnader, som är relaterade till arbetet för att hantera flytten, samt kvarstående anskaffningskostnader, som är direkt hänförliga till den återköpta eller överförda försäkringen. Anskaffningskostnaderna är relaterade till de kostnader som försäkringsbolaget haft för att distribuera sina försäkringar, däribland provisioner till förmedlare och löner till egna anställda. I förslaget anses den sistnämnda inte finnas kvar efter tio år från det att försäkringsavtalet ingicks. I promemorian föreslogs fem år.

Det här innebär att relativt höga flyttavgifter fortsätter att belasta försäkringarna även fortsättningsvis, med skillnaden att det efter tio år bara får tas ut direkta handläggningskostnader, menar Palmgren.

En av hennes reflektioner är att förslaget egentligen inte innebär en utökad flytträtt.

"För fondförsäkring ska flytträtt vara given och måste lyftas på nytt som nästa steg. Många och stora försäkringar tecknade under 1990-talet samt i början av 2000-talet är idag fortsatt helt inlåsta i dyra lösningar, utan påverkan för individen att förbättra villkoren, annat än sett till vissa utpekade fondval. Därmed står individen fortsatt för all risk", skriver hon och uppmanar lagstiftare att "lyfta blicken ytterligare".

"I vilken annan bransch får leverantören ge ett till synes attraktivt införsäljningslöfte för att upp till 10 år senare, när kunden vill byta leverantör, ändra kostnaden baserat på sina egna utgifter? I vilken annan bransch får kunden betala stora summor för att lämna, summor som aldrig nämnts när avtalet inleddes? Försäkringsbolagen låter pensionsspararen betala igen när denne, efter år som betalande kund, vill lämna. Hur ska individen kunna tolka det på annat sätt än att flyttavgiften är ett straff?"