28 nov 2008 14:40

Tio steg mot avgrunden

År 2009 ser ut att bli ett minst sagt jobbigt år för fondförsäkringsbolagen och frågan är om inte flera kan komma att följa norska Vitals exempel och kasta in handduken och lägga ned verksamheten i Sverige. Just nu ser det ut som om det bara går att gå åt ett håll i trappan, nedåt. Priserna sjunker, de förvaltade volymerna krymper, arbetslösheten ökar och rädsla leder till att människor väljer andra alternativ för sitt sparande än aktiefonder, som så länge hållit uppe branschens lönsamhet.

Det första steget: Finanskrisens effekter på de förvaltade volymerna

Enligt statistik från Fondbolagens förening fanns det 341 miljarder kr under förvaltning i fondförsäkringsbolagen vid september månads utgång. Vid samma tid förra året fanns det 425 miljarder kr, trots att det hela tiden skett ett nytt inflöde. Skillnaden är hela 84 miljarder kr.

Uppskattningsvis var avgiftsintäkterna från fondförsäkringsfonderna drygt 4,2 miljarder kr 2007. I år bör intäkterna falla till drygt 3 miljarder kr, antaget att avgifterna varit oförändrade.

Det här innebär att finanskrisen, vid sidan av allt annat elände, kan radera drygt 1,1 miljarder kr från fondförsäkringsbolagens resultaträkningar.

Det andra steget: Rädsla får folk att flytta till räntefonder

Långt ifrån alla sparare är aktiva och många har lämnat sitt sparande orört under krisen. Men de som vidtar åtgärder går nästan alla åt samma håll. De flyttar ur aktie- och blandfonder och lägger sig i räntefonder. Sedan 2008 har sparandet i aktie- och blandfonder gått från en volym på 327 miljarder kr till 223 miljarder kr, en minskning med 104 miljarder. Samtidigt har sparandet i korta och långa räntefonder ökat från 62 miljarder kr till 85 miljarder.

Det här kan vara smart för spararna – om de vill skydda sitt kapital – men det kommer definitivt sätta press på marginalerna för fondförsäkringsbolagen. Det lägre avgiftsuttaget i räntefonderna bör innebära att två tredjedelar av avgifterna på det flyttade kapitalet försvinner. Och om krisen blir långvarig är det ingen engångseffekt, utan en bestående marginalpress som kommer att bli smärtsam.

Det tredje steget: Flytträtt tvingar bolagen till lägre priser

De avgifter som fondförsäkringsbolagen hittills har kunnat ta ut har pressats rejält. I första skedet var det främst kryssmarknadsprodukterna i upphandlade bolag som sjönk, ofta med mer än hälften, räknat på de fonder som finns i de upphandlade sortimenten. Numera har även andra upphandlingar, till exempel företagens tiotaggarupphandlingar, lett till samma priser som de som Collectum uppnått. Det innebär att det inte längre finns så många ”fredade” zoner kvar.

Max Matthiessen uppger till exempel att de i den kommande upphandlingen till UIG III kommer att försöka få rabatter även på fondavgifterna och alltså inte bara på försäkringsavgifterna. Dessutom vill man försäkra sig om att man får rätt till framtida sänkningar av avgifterna om andra upphandlingar pressar priserna ytterligare.

Det fjärde steget: Döden för tiotaggeriet

Tiotaggeriet kom att leda till ett kraftigt uppsving för fondförsäkringsbolagen. Många tjänstemän har valt fondförsäkring, ofta på inrådan av förmedlare som haft bättre provisioner från fondförsäkring än traditionell försäkring.

I och med det nya ITP-avtalet finns det idag få anledningar att välja tiotaggarlösningar i ITP 2. Och de som vill ha alternativa lösningar kan, så snart Collectum har rutiner klara för det, lägga dessa i upphandlad ITPK eller i de upphandlade alternativen i ITP 1.

Det femte steget: Premietrapporna ersätter frilagd premie

De större företagen har redan inlett en ”städning” av sina erbjudanden till de anställda. Allmänt gäller att man vill slippa kopplingen till Alectas premier och utmönstringen av den ”frilagda premien” är i full gång. Företagen väljer att ersätta frilagd premie med egna premietrappor, som alla ger en lägre total premie än vad den frilagda tidigare gjort. Hoppet är naturligtvis att man ska finna en premie som inte är tilltagen med ”marginal” som Alectas premie, utan man vill ha ”rätt” premie från början. Litet förenklat kan man säga att de åldersberoende premietrappor vi hittills sett reducerar frilagd premie med omkring tio procent. Även om den här utvecklingen ännu inte tagit full fart är det definitivt något som kommer att sänka volymerna under de kommande åren.

Det sjätte steget: De förkortade durationerna

Försäkringsbranschen har alltid haft en positiv syn på framtiden. En nytecknad pensionslösning blir inte lönsam under det första året och inte heller det andra utan det kan emellanåt var fråga om tio år eller mer, innan man når break even. Historiskt har det här varit ett mindre problem. Kunderna har haft sina jobb och funnits kvar för att betala de anskaffningskostnader som bolagen dragit på sig när försäkringarna tecknades. Bolagen har ju genom så kallade up-frontersättningar till förmedlarna, förskotterat ett nuvärde av framtida premiebetalningar.

Men varje tiotaggarförsäkring är numera betydligt mer kortlivad och ligger idag på 6-7 år snarare än de 10 år som man räknar med. Det innebär att försäkringsbolagen många gånger har tecknat försäkringar som aldrig kommer att nå break even. Det ligger miljarder i så kallade förutbetalda anskaffningskostnader i de svenska fondförsäkringsbolagen och någon gång måste de betalas. Frågan är bara med vilka pengar.

Det sjunde steget: Externa fonder i det egna sortimentet

Snart sagt alla bolag har upptäckt att kunderna inte nöjer sig med de fonder som det egna bolaget erbjuder. Tuffare rapportering i media, kunnigare kunder och enklare avkastnings- och kostnadsjämförelser har lett till att framför allt de stora bankägda bolagen måste öppna upp för externa fonder i sortimentet. De egna fonderna har många gånger visat sig vara för dåliga för att klara konkurrensen. Genom att ta in externa leverantörer blir fondförsäkrings- och fondbolagen rena distributörer för andras produkter och då går det inte att hoppas att man ska hämta in förlusterna genom att fondbolaget kan tjäna pengar på de egna fonderna. Externa fonder innebär per definition lägre lönsamhet, eftersom det blir en till mun att mätta. Det betyder ytterligare pressade marginaler i koncerner där man tidigare kunnat skicka vinster från fondbolagen uppåt i koncernerna.

I dagsläget är det bara ett fåtal av fondförsäkringsbolagen som inte har externa fonder i sortimentet, och de externa fonderna tar en allt större del av den förvaltade volymen.

Det åttonde steget: Ett fondtorg i Collectums regi?

I Collectums upphandling talade man om att bara bygga ett fondtorg och alltså inte handla upp några fondförsäkringsbolag. Mer än prat blev det inte den gången. Men man förkortade avtalslängden för fondförsäkringsbolagen som blev tre år snarare än fem, som gäller för de upphandlade traditionella bolagen. Under 2009 är det dags att påbörja en ny upphandling och om det då blir ett fondtorg där bara fondbolagen inbjuds att ställa upp med fonder, som i PPM-systemet, försvinner hela intäkten på försäkringsdelen. Kvar finns bara intäkten på fonderna, som med all säkerhet kommer att vara mycket kraftigt rabatterad, för dem som väljs ut.

Det nionde steget: Flytträtt – ett race mot botten

Flytt av försäkringar kommer av allt att döma att bli 2009 års stora affärsmöjlighet för försäkringsbolag och förmedlare. I takt med att de ”vanliga” affärerna minskar i omfattning, till exempel med den väntade nedgången i nyteckningen av tiotaggarlösningar, kommer stort fokus att läggas på flytt av ”gamla” försäkringar. Det kan vitalisera branschen, ge kunderna ett bättre försäkringsskydd och skapa sysselsättning för många. Problemet är bara att varje försäkring som flyttas kommer att sänka den totala lönsamheten i branschen och skynda på migrationen till nya och billigare pensions- och försäkringslösningar.

Enkelt uttryckt innebär varje verkställd flytt att kunderna går från höga priser till lägre, något som mycket snabbt kan tvinga fram nya sätt att distribuera försäkringar för att anpassa storleken på kostnadskostymen. Här blir det naturligtvis allra värst för gamla bolag med traditionell och dyr distribution medan de som arbetar med distribution via webbplattformar kan öka sina volymer utan att det för den skull behöver kosta mer.

Det tionde steget: Ökande arbetslöshet, fler annullationer

Den här listan av kommande olyckor för försäkringsbranschen började med finanskrisen som pressar ned de förvaltade volymerna och rycker undan en stor del av intjäningen. Men finanskrisen kommer att skörda offer på ett helt annat sätt, när den når den reala ekonomin och får arbetslösheten att stiga. Alla som förlorar sina jobb vid produktionsinskränkningar blir av med både lön och inbetalning av pensionspremier. Det kommer att sänka premieintäkterna i sektorn och hur illa det blir går inte att svara på än. Men det kommer definitivt att märkas i form av en ökad annullationsfrekvens, alltså uppsagda avtal.

Måste det gå så illa?

Sammantaget leder de ovan listade stegen mot avgrunden till en helt ny värld för hela fondförsäkringsmarknaden och egentligen är inte problemen begränsade dit. Även tradbolagen kommer att drabbas, om än i något mindre grad. En tröst i bedrövelsen är dock att pensionsmarknaden är en av få marknader som i stor utsträckning kommer att kunna hålla uppe sina försäljningsvolymer trots krisen. Det kommer inte att bli något totalstopp i försäljningen, så som vi kunnat se i till exempel bilhandeln. De företagsbetalda tjänstepensionerna kommer att fortsätta att ticka in pengar och behovet av pensionssparande försvinner inte. Det ökar. Så i förhållande till många andra branscher kan pensions- och försäkringsbranschen komma att ha ett bra premieflöde.

Den goda nyheten är att det även i fortsättningen kommer att komma in premier. Den dåliga är att nästan ingen kommer att kunna tjäna några pengar på verksamheten, om man inte radikalt ändrar strategi från högkostnadsförsäljning till lågprisdistribution.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11 2008