21 maj 2019 12:40

Nej, SPP - det blir inte konkurser vart 33:e år i tjänstpensionsbolagen

Daniel Eriksson, konsult och tidigare produktchef i Folksam, har reagerat över SPP:s kommentar i Pensionsnyheterna igår och har skickat följande kommentar.

"I gårdagens Pensionsnyheterna framfördes påståendet att kapitalkravet för tjänstepensionsföretag kommer att innebära att de kommer att gå i konkurs vart 33:e år, till skillnad från andra försäkringsbolag som klarar sig i 200 år till konkursen är ett faktum. Detta påstående är direkt felaktigt. 

Matematiken fungerar nämligen inte så. Kapitalkravet innebär istället att 1 av 33 tjänstepensionsbolag under det närmaste kalenderåret riskerar att inte kunna uppfylla samtliga sina förpliktelser fullt ut.

Det kan låta snarlikt, men skillnaden är avgrundsvid. Om det vore så att tjänstepensionsföretag går i konkurs vart trettiotredje år är det ett reellt konsumentskyddsproblem eftersom ett pensionsavtal, från det att det tecknas till dess sista utbetalningen skett, lätt kan vara mer än 80 år. Det skulle innebära att en tjänstepensionskund kommer att råka illa ut i minst två tjänstepensionskonkurser under sitt liv. Det är tur att detta inte stämmer.

För det första är det som anges en miniminivå på kapitalet, inte en målnivå. Under denna nivå kommer Finansinspektionen att överta administrationen av bolaget. Redan när bolaget börja närma sig denna nivå kommer Finansinspektionens intresse ha väckts med ökade krav på rapportering och handlingsplaner.

För det andra har bolagen krav att själva utvärdera en lämplig kapitalnivå. Om de risker som bolaget faktiskt är exponerat mot är högre än schablonen, ska bolaget reservera mer kapital. Det kapitalkrav som bråket gäller utgör den lägsta gränsen. Det är därför osannolikt att ett seriöst försäkringsbolag kommer i närheten av det kapitalkrav som 97-procentskravet innebär. De allra flesta ligger långt över denna nivå idag.

För det tredje ska kapitalkravet bedömas löpande inför vad som krävs de närmaste tolv månaderna. Förändrade förutsättningar och en förändrad omvärld ska därför förändra kapitalkraven. Det är i sig ett annat problem att regelverket använder en så kort utvärderingsperiod som ett kalenderår åt gången för mycket långsiktiga engagemang, men det botas bäst genom en egen genomarbetad riskbedömning, inte genom att öka det schablonbaserade kapitalkravet.

För det fjärde finns ett underförstått hot om att tjänstepensionen går förlorad i en konkurs för ett tjänstepensionsföretag. Det stämmer heller inte. Regelverket är utformat med utgångspunkt för banker och de kapitalkrav som behövs för att skapa ett stabilt finansiellt system. När en bank går i konkurs blir det ofta väldigt låga värden som går till kunderna som lånat ut sina pengar till banken. Därför är det viktigt att undvika konkursen som sådan.

Försäkringsbolag är tvärtom fullt kapitaliserade hela tiden. Det är till och med förbjudet att ta upp lån. En konkurs innebär därför bara att bolaget inte längre kommer att finnas kvar, men kundernas pengar är troligtvis, helt eller nästintill, intakta. Konsekvensen på konsumentskyddet av ett alltför lågt kapitalkrav blir därför mycket mindre viktig än i banksektorn. 

Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att det kapital som finns får möjlighet att arbeta så effektivt som möjligt. Om det är långsiktigt inlåst på grund av alltför höga kapitalkrav, innebär det en låg ekonomisk tillväxt. Det i sin tur innebär dels att samhällsekonomin i sig utvecklas sämre än den hade behövt göra vilket gör att det finns mindre att dela på i absoluta tal, dels att framtidens pensionärer kommer att få relativt sett mindre andel av det som trots allt finns att dela på. Det ligger därför i ett gott samhälles intresse att ha "lagom" höga kapitalkrav.

Som en avslutande tanke kan också konstateras att kapitalkraven, oavsett nivå, anses innebära en skärpning och att försäkringsbolagen måste ta lägre risker i sin verksamhet. Samtidigt är det lätt att konstatera att inget svenskt livförsäkringsbolag, åtminstone inte de senaste 100 åren, har gått i konkurs och lett till skada för konsumenter. Om nu kraven höjs, torde den risken gå ned ytterligare. Den stora frågan är därför om kapitalkraven kanske är på tok för höga och därmed leder till för låg ekonomisk tillväxt och för låga pensioner.

Det faktum att andra livförsäkringsbolag har högre kapitalkrav kanske bara innebär att dessa borde sänkas, inte att de för tjänstepensionsbolagen borde höjas. Försäkringsbolagens kapitalkrav är ju främst utformade för skadeförsäkring, inte pensioner. Det gör inte så mycket i andra EU-länder eftersom man där i mycket mindre grad använder försäkringsbolag för pensionsförsäkring.

Hade den svenska försäkringsbranschen varit lite mer förutseende, hade den försökt få en lägre nivå på kapitalkraven redan för solvensregelverket. Det historiska misstaget botas ju dock inte genom att nu kräva att det ska bli ännu mer fel, i detta fall för tjänstepensioner. Två fel blir ju inte ett rätt."

Daniel E Eriksson
Luminatum Advisory