Efter fyra års tvistande och en lång huvudförhandling i Stockholms Tingsrätt kom idag domen. Tingsrätten konstaterar i en omfattande dom på 67 sidor att fackförbundet Unionen inte gjort sig skyldigt till något olovligt förfogande av de kabinanställdas rättigheter genom att i kollektivavtal gå med på att höja pensionsåldern från 60 till 65 år för de kabinanställda, vilket skedde i krisuppgörelsen 2012.
Genom att besluta om höjd pensionsålder ansåg de kabinanställda att de förlorade en intjänad rättighet som de betalat för genom att avstå lön i ett äldre avtal från 1970-talet. I och med att pensionsåldern höjdes så skedde en omdisponering av pensionsförmånen vilket fick effekten att SAS kunde tillgodogöra sig inbetalade premier som avsatts för 60-årsförmånen och därmed minskade sin premiebörda. Det är helt i sin ordning, menar tingsrätten och påpekar att det inte är kollektivavtalsparterna i avtal som gjort upp om detta utan att det är en omdisponering enligt ITP-planen.
Tingsrätten skriver:
I fråga om omdisponeringen står det genom såväl den skriftliga som den muntliga bevisningen klart att Unionen och SAS har kunnat utnyttja den dispositivitet som följer av ITP-planen såvitt avser bestämmandet av pensionsåldern, men att de närmare följderna av pensionsåldershöjningen innefattande en omdisponering av dittills gjorda avsättningar för 6065-årspensionen till att avse målförmånen vid 65 års ålder är något som har följt av ITP-planen och som Unionen inte har kunnat förfoga över. Hur omdisponeringen rent tekniskt har gått till har heller inte ifrågasatts av kärandena.
Tingsrätten finner även att även om Unionen skulle varit delaktig i omdisponeringen i avtalet med arbetsgivaren SAS, vilket man alltså inte funnit, "behöver detta inte innebära att det skulle ha varit fråga om ett otillåtet förfogande över intjänade rättigheter," skriver tingsrätten som finner att Unionen hade rätt att besluta om höjningen av pensionsåldern.
Så här formulerar Tingsrätten sin slutsats:
"Av det sagda följer att tingsrätten gör bedömningen att det som Unionen faktiskt kom överens om med SAS i och med 2012 års avtal var att höja pensionsåldern till 65 år, med vissa övergångsregler för kabinanställda som hade närmat sig den tidigare pensionsåldern."
"Detta innebär att Unionen inte har överenskommit särskilt om något
förfogande över kabinpersonalens pension utöver att pensionsåldern skulle höjas samt vissa övergångsregler. Det är ostridigt att Unionen hade rätt att träffa överenskommelse om höjd pensionsålder. Det kan därmed, från Unionens sida, inte ha varit fråga om något förfogande över intjänade rättigheter som har inneburit ett behörighetsöverskridande. Inte heller om Unionen skulle anses ha förfogat över omdisponeringen skulle det ha rört sig om ett otillåtet förfogande. Det saknas således förutsättningar att på den grunden bifalla käromålen."
De kabinanställda döms nu att betala Unionens rättegångskostnader vilket betyder att de kabinanställda som stämt Unionen får punga ut med 13 346 kr vardera, enligt tingsrättens dom.