I oktober kommer förhandlingarna om optionsaffärerna i föregångaren till Allra att ta sin början i Stockholms tingsrätt.
De åtalade, Alexander Ernstberger, Johan Bergsgård, David Persson Rothman och Olle Markusson anklagas för att ha gjort sig skyldiga till att ha gjort affärer i optioner till orimliga priser som resulterat i miljonvinster till ägarna av fondbolaget Svensk Fondservice, senare Allra, under 2012.
Det är värt att påpeka att åtalet i den här delen inte har något med Allras senare optionsaffärer att göra. Det åtal som det nu handlar om var inledningen till det som senare skulle bli affärerna i Allras dotterbolag i Dubai, där man fortsatte med fler och större optionsaffärer under 2015 och 2016.
Frågan som ska behandlas är egentligen enkel, åtminstone principiellt. Om åklagaren lyckas bevisa att prissättningen på optionskontrakten var riggade så att de optioner/warranter som köptes in till PPM-fonderna gjordes för att gynna ägarna och inte fondspararna, är det enligt åklagaren fråga om grov trolöshet mot huvudman.
Om företrädarna för Allra kan visa att det här var vanliga optionsaffärer till sedvanliga villkor i branschen är det svårt att bevisa att det varit fråga om ett trolöshetsbrott eller att de inblandade skott sig mer än andra som handlar med derivatinstrument, vilket många fondförvaltare ägnar sig åt.
Allra Sverige AB, som var det bolag som tog över verksamheten i Svensk Fondservice, har nu lagt ordentligt med krut på att försöka få tingsrätten att förstå att de affärer som åklagaren hävdar är riggade inte alls var det. I juli inkom ett mycket omfattande sakkunnigutlåtande från Vikram Kapoor från det amerikanska bolaget Ankura, som på konsultbasis åtar sig att vittna i rättegångar och tvister och förklara för domstolar världen över hur saker hänger ihop.
I utlåtandet förklarar Vikram Kapoor på 119 sidor (exklusive bilagor) hur optioner och warranter fungerar, handlas och prissätts och han konstaterar att de affärer som gjordes mellan Oak Capital och Svensk Fondservice (som senare blev Allra) var helt i enlighet med hur branschpraxis fungerar på derivatmarknaden.
Han finner vidare att det var helt rätt av Svensk Fondservice att vända sig till Oak Capital för att göra affärerna och att prissättningen varit helt i enlighet med svensk branschpraxis.
Vikram Kapoor, som i grunden är utbildad elektronikingenjör, är vd för Ankura som bistår dem som behöver sakkunnigvittnen och har råd att betala. Han skriver i yttrandet att han tar 750 dollar i timmen för sina tjänster, så det kan bli dyrt att flyga in honom till Sverige för att medverka vid rättegången i Stockholms tingsrätt i höst. Även hans medarbetare Ibrahim Mardam-Bey, som skrivit ytterligare ett sakkunnigutlåtande om saken, ska vittna i Stockholm.
Om Ankura lyckas göra troligt för domstolen att det är ok, och i enlighet med branschpraxis, att optionsaffärer kan generera vinster på hundratals miljoner till dem som handlar med dem, så lär han vara värd varenda dollar för de åtalade i Allra.
Sett i ljuset av de här vittnesmålen och många andra som kommer att avläggas i höst är det lätt att förstå att förhandlingarna kommer att ta tid. Tingsrätten har satt ut 29 förhandlingsdagar mellan oktober och december innan alla inblandade fått säga sitt. Problemet för domstolen blir att fundera över hur mycket pengar som finansbranschen faktiskt får tjäna innan det blir olagligt. Juristerna får alltså fundera över den delikata frågan "hur långt är ett snöre?".