Det var bra att den gamla avdragsrätten för privat pensionssparande togs bort men lika dåligt är det att ett annat alternativ som är mer rättvis mot låginkomsttagare inte infördes. Så säger Alectas pensionsekonom Staffan Ström till Pensionsnyheterna om den återigen heta debatten om privat pensionssparande.
Den gamla avdragsrättens konstruktion var sådan att den var mer förmånlig för höginkomsttagare. Och det är vare sig ett rättvist, logiskt eller effektivt sätt att nyttja skattebetalarnas pengar på, säger Ström.
- Däremot är det olyckligt att man i samband med avdragsrättens avskaffande inte inrättade en ny, mera rättvis form av folkligt sparande till pensionen. ISK, som ju ofta nämns som det privata pensionssparandets ersättare, har två huvudsakliga nackdelar som jag ser det. Det ena är att pengarna inte öronmärks för pensionen. Därmed finns det en klar risk att pengarna används till annat på vägen mot pension. Den andra nackdelen är något så trivialt som namnet. Ordet "investeringssparkonto" leder för många tankarna snarare till blanka finanskostymer snarare än till folkligt sparande till pensionen. Man ska inte underskatta de signaler det sänder ut, säger han.
Han vill gärna se tydligare och starkare incitament för privat sparande så att "pensionspyramiden återfår sina tre våningar". Ett sätt att göra det på är matchning, något som även Swedbanks privatekonom Arturo Arques ställt sig bakom.
Men ska skattebetalarna stå för en del av notan så finns det en annan reform som borde få företräde och det är förstärkningen av den allmänna pensionen. Framför allt borde inbetalningarna återställas till 18,5 procent från 17,21 procent, vilket försäkringsfacket Forena nyligen lobbat extra hårt för.
- Det främsta argumentet för den prioriteringen är att det kommer alla svenskar till del, inte bara de som har möjlighet att spara privat. Vi vet ju att många av dem som riskerar att få en riktigt låg pension inte anser sig ha ork, kunskap och marginaler nog i sin vardagsekonomi för att komma igång med ett regelbundet sparande. Och gentemot den kategorin är skatteincitament ett trubbigt, för att inte säga olämpligt, verktyg, säger Ström.
Att satsa mer på den allmänna pensionen skulle också leda till att den tar igen lite av den mark den förlorat till tjänstepensionen. Nu har tjänstepensionerna dragit ifrån och lämnat dem som saknar pension i anställningen bakom sig, menar Ström.
- Det låga ränteläget och inte minst den snabbt ökande medellivslängden har ju lett till att de flesta tjänstepensioner har stärkts rejält på senare år medan den allmänna pensionen inte reviderats alls sedan sekelskiftet. Den allmänna pensionen utgör grunden i det svenska pensionssystemet, och grunden måste vara stabil innan vi låter skattepengar gå till en renovering av vindsvåningen, avslutar han.