I domen om avdrag för kostnader för tryggande av pensionsutfästelser i en utländsk filial lämnar Högsta förvaltningsdomstolens justitieråd Mahmut Baran ett särskilt yttrande.
Han anser att lagstiftaren har anledning att överväga särskilda avdragsregler för utgifter för pensionering av anställda i verksamheter som svenska företag bedriver utomlands.
I yttrandet skriver han följande:
"Domstolens ställningstagande fångar emellertid inte upp de situationer då villkoren i avtalen om tjänstepensioner som instituten ingår alltför mycket avviker från vad som formellt gäller för en pensionsstiftelse enligt tryggandelagen. Detta kan vara fallet även när tjänstepensionsavtalet uppfyller ett pensioneringssyfte och det inte föreligger någon beaktansvärd risk för att skattekrediten inte återförs till beskattning i värdlandet när pensionerna faller ut.
Vidare följer av definitionen på tjänstepensionsinstitut att en arbetsgivares tryggande av en utfästelse genom överföring till ett institut i en stat utanför EES inte kan dras av som kostnad vid beskattningen i Sverige. I en sådan situation är arbetsgivaren förutsatt att regleringen i värdlandet tillåter det hänvisad till att trygga utfästelsen genom betalning av premie för en försäkring som åtminstone uppfyller kraven i 58 kap. 5 § IL för att kostnaden ska kunna dras av såväl vid beskattningen i värdlandet som vid beskattningen i Sverige.
Ett svenskt företag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i en annan stat kan alltså komma att få en skattemässig nackdel i förhållande till såväl företag som har hemvist i den staten som svenska företag som endast bedriver verksamhet i Sverige."