27 jan 2020 11:51

Pensionsnyheterna: Välkommet beslut från HFD

Den anonyme sökanden planerade att köpa en k-försäkring i Luxemburg, men skälet till varför är inte uttalat. Mycket tyder dock på att det hen är ute efter är möjligheten att komma undan med att betala (låg) avkastningsskatt snarare än 25-procentig reavinstskatt.

Genom att ha "försäkringen", en depåförsäkring, laddad med lågvärderade tillgångar där värdet kan komma att öka kraftigt till följd av omvärdering kan det vara ett bra sätt att mildra skatten. Det kan till exempel handla om aktier i egna verksamheter inför till exempel en börsnotering där tillgångarna kan antas innehålla övervärden. Då skulle det vara mumma att komma undan med avkastningsskatt, snarare än reavinstskatt.

Det kan också handla om att hen vill stoppa in tillgångar i den som man inte vill visa fram i Sverige, samtidigt som man vill ge sken av att ha skött det hela korrekt. Alternativt skulle det kunna vara tillgångar som enligt Luxemburgsk rätt kan finnas i en försäkring men som inte skulle plats i en svensk variant. Eller så är det frågan om att den som ställer ut "försäkringen" inte är ett försäkringsbolag utan att det är fråga om private banking.

Eftersom den svenska lagstiftaren nogsamt undvikit att definiera vad "försäkring" är så uppstår denna problematik. Länge ansågs att en försäkring måste medföra minst 10 procents riskinnehåll, men det bantades på Skandias begäran ned till 1 procent. Det är dock en konstig definition i sig eftersom det är 1 procent åt endera hållet, alltså om försäkringshändelsen inträffar får du inte tillbaka ditt kapital utan något annat, antingen mer än 101 procent eller mindre än 99 procent.

Nu inför HFD en något klokare definition genom att hänvisa till att det förutom 1 procents risk också ska utgöras av en ansamling av risker som delas i ett kollektiv av försäkringstagare.

Det innebär exempelvis att det blir svårare att betrakta Solvalla-risker som försäkring i fortsättningen om det inte är riskpoolning med. Det är ett välkommet klarläggande och täpper igen det hål som funnits i lagstiftningen i åratal eftersom lagstiftaren vägrat att definiera vad som är en k-försäkring utan nöjt sig med att allt som inte är p-försäkring är k-försäkring.