17 feb 2020 12:48

Internationella ekonomer stödjer PPM-utredningen

Två internationella forskare har lämnat ett gemensamt och frivilligt remissyttrande på utredningen "Ett bättre premiepensionssystem". Det är Nicholas Barr från London School of Economics samt Peter Diamond från Massachussets Institute of Technology som i mångt och mycket håller med utredningens slutsatser.

De framhåller beteendevetenskapen och drar slutsatsen att fri konkurrens på premiepensionstorget inte nödvändigtvis leder till bra utfall för spararna. Majoriteten gör inga val eller så gör de val som inte gynnar deras sparande. En fri konkurrens är inte en kvalitetsstämpel, menar de.

Samtidigt pekar de på att det finns visa risker med ett upphandlingsförfarande också. Det är svårt att urskilja vilka som är kvalitativa fonder så ett resultat av en upphandling blir mer att dåliga fonder rensas ut än att bra fonder väljs in.

Barr och Diamond nämner också konceptet med “nudging”, alltså att i det här fallet ge spararna en knuff i rätt riktning. Här nämner de hur det gick till när PPM-systemet sjösattes år 2000 och spararna uppmanades att skapa en egen portfölj i stället för att bara välja AP7.

"Vi anser att knuffen från år 2000 bör omvändas så att folk uppmanas till att undvika att fatta de valbeslut som risker att bli dåliga ändå samtidigt som utrymme ges till de sparare som vill ha en viss nivå av kontroll. För att möjliggöra ett urval av valmöjligheter med varierande komplexitetsgrader så håller vi med utredningens förslag att ha ett ickevalsalternativ som AP7 med olika portföljer, en marknadsplats med olika fondkategorier samt en bredare marknadsplats. Vi håller också med om att stöd och rådgivning ska finnas och att graden av sofistikering bör öka ju längre bort från ickevalet man kommer", skriver de i yttrandet.

Barr och Diamond menar att utredningens fyra huvudpunkter - ett ickevalsalternativ, att kunna välja olika risknivåer inom AP7, urval av olika fond- och riskkategorier samt en fondmarknadsplats med upphandlade fonder - tillsammans med de nämnda knuffarna i rätt riktning uppnår utredningens mål och gynnar de tre typkategorierna av spararna i systemet. Dessa är de som inte gör några val, de som tar en begränsad roll i sitt PPM-sparande samt de som är väldigt aktiva och visar ett tydligt intresse.

Något mer som är tydligt i remissvaret är att författarna inte ser det som en nackdel om staten tar ett större ansvar för premiepensionssystemet. Tvärtom skulle en större statlig inblandning vara ett steg i rätt riktning och minska några av de dåliga utfallen som kommer när “individuella sparare släpps lös på den privata marknaden”, menar Barr och Diamond.

Samtidigt varnar författarna för att ha alltför vidlyftiga mål med systemet som starkare statlig tillsyn ibland kan ge upphov till. Särskilt eftersom det handlar om ett socialförsäkringssystem. Därför ska det nya upplägget presenteras tydligt som ett system som kan förbättra för spararna men som inte är utan brister, precis som alla andra system. Ett sådant antagande skapar mer realistiska förväntningar och öppnar samtidigt upp för kontinuerlig utveckling och förbättring av upphandlingsförfarandet.

Om allt detta låter som rent vansinne för fondlobbyn så kan den åtminstone trösta sig med att remissförfattarna tydligt anger att fondtorget bör ge spararna möjligheten att välja hur många fonder de vill samt att kunna välja mellan både aktiva och passiva produkter. Och de bör kunna blanda mellan olika element om de så önskar. Exempel är att välja risknivå inom AP7, skapa en portfölj av indexfonder med tillägget att kunna justera risk utifrån ålder samt att kunna blanda indexfonder med de aktiva, upphandlade på fondtorget.