1 apr 2020 12:37

Utredning om grönt sparande klar

Idag överlämnas betänkandet av utredningen om grönt sparande till finansdepartementet. Utredningen tillsattes i augusti 2018 för att undersöka hur förutsättningarna för finansiering av klimatåtgärder via privata investeringar ser ut.

I uppdraget ingick att kartlägga hur mycket kapitalmarknaden beaktar miljö- och klimatfrågor i nuläget och vidare om de hållbara projekt som finansieras idag ges tillräckligt finansiellt stöd för att vara samhällsekonomiskt optimala.

Utredningen fick, med utgångspunkt i granskningen, ta ställning till om skattereglerna bör ändras för att öka incitamenten för grönt sparande och om det skulle bidra till att finansiera fler gröna projekt.

Det konstateras att svenska finansiella bolag allt mer integrerar hållbarhet i verksamheten men att detta inte lett till en kraftig ökning av gröna finansiella produkter i utbudet.

"Det finns fondprodukter som kallas hållbara eller klimatsmarta, eller som har en särskild inriktning mot t.ex. förnybar energi eller miljö. Det finns också gröna obligationsfonder. Med undantag för den senare kategorin finns ingen gemensam standard eller definition som tydligt visar att fonderna i sin helhet bidrar till en grön omställning. Inte heller när det gäller bankinlåning erbjuds ett sådant alternativ av någon av de svenska traditionella bankerna", enligt betänkandet.

I betänkandet lyfts Naturvårdsverkets rapport från 2019 fram där det konstateras att miljömålen inte uppfyllts och att nuvarande åtgärder inte är tillräckliga för att målen ska nås. Samtidigt ger den rapporten inga förslag på vad som krävs för att uppnå miljömålen. I betänkandet som nu lämnas till regeringen är slutsatsen att investeringar som bidrar positivt till miljömålen inte fått tillräckligt mycket kapital.

"Det finns dock många andra huvudsakliga orsaker till en för låg investeringstakt än brist på kapital, framför allt bristfälliga eller motstridiga styrmedel, bristande samordning av styrmedel och reglering samt teknologirelaterade risker", enligt betänkandet.

Vad gäller skatteincitament så blir utredningens slutgiltiga förslag att ett sådant inte bör införas. Anledningen är att det inte kan bevisas fullt ut att brist på kapital är den huvudsakliga anledningen till att investeringar som bidrar till Sveriges miljömål inte görs.

Men eftersom det ingår i utredningens uppdrag att lämna förslag på skatteincitament så väljer man det nederländska systemet som utgångspunkt.

"Utredningen föreslår att en skattereduktion kopplas till fysiska personers och dödsbons tillgodohavanden på ett miljösparkonto. Skattereduktionen ska beräknas till en procent av ett kapitalunderlag, som högst får uppgå till 950 000 kronor per person och beskattningsår. Underlaget för skattereduktion ska beräknas som ett genomsnitt av kontots lägsta saldo för respektive månad under beskattningsåret. Skattereduktionen begärs i inkomstdeklarationen för det beskattningsår då den skattskyldige har haft tillgodohavande på miljösparkonto. För att det ska vara möjligt för Skatteverket att hantera den nya skattereduktionen krävs att kontrolluppgifter lämnas av de kontoförande instituten", enligt betänkandet.

Skattelättnaderna ska då kopplas till ett särskilt inlåningskonto, ett så kallat miljösparkonto. De som får tillhandahålla ett sådant konto är svenska kreditinstitut och utländska sådana med filial i Sverige och FI-tillstånd.

Utredningen föreslår dock något kontroversiellt att förslaget ska finansieras genom att schablonintäkten för ISK och skatteunderlaget för k-försäkringar höjs. Förslaget är att det ska beräknas genom att kapitalunderlaget multipliceras med statslåneräntan ökad med 1,025 procent i stället för dagens procentenhet. Detta har fått Svensk Försäkring, som hade en expert med i utredningen, att starkt kritisera förslaget i ett separat yttrande.