Trots att SAS knappast har någon flygtrafik kvar så fortsätter bråket mellan de kabinanställda och facket Unionen om rätten till ersättning för att Unionen och SAS kom överens om att höja pensionsåldern för de kabinanställda.
Detta skedde 2012 i den stora krisuppgörelsen då fack och arbetsgivare i ett nytt kollektivavtal kom överens om att ändra pensionsåldern från 60 till 65 år.
I juni 2019 förlorade de kabinanställda i tingsrätten men valde att överklaga till Svea Hovrätt och beviljades prövningstillstånd.
De kabinanställdas ombud, Jonas Wiberg, hävdar inför förhandlingarna i en inlaga att de kabinanställdas rätt till pension ska vara ovillkorad och alltså inte förutsätta att man går i pension vid 65 års ålder. De kan ju, om anställningen avslutas, läggas i fribrev. Det innebär att det finns ett intjänande som alltså ska vara skyddat och som kan värderas. Wiberg skriver:
"Det är ostridigt att det föreligger en rätt till fribrev om arbetstagaren lämnar sin anställning och erhåller annan anställning (utanför ITP-systemet) och likaledes är det ostridigt att samordning sker om arbetstagaren återgår till en anställning inom ramen för ITP-systemet. Detta innebär att pensionen skall skyddas/vara tryggad. Parternas tvistiga ståndpunkter i denna del synes vara just frågan om den intjänade (pensions)rätten där kärandena uppfattar att Unionen menar att det inte finns någon intjänad rätt inom ramen för pågående anställning inom ITP-systemet och att det därmed inte föreligger något rättsligt skydd för pensionsförmånen förrän den dag då den anställde uppnår pensionsåldern. För det fall att detta skulle vara gällande rätt kan konstateras att det helt skulle saknas rättsligt skydd i Sverige för intjänad pensionsrätt vilket skulle stå i strid med såväl svensk som internationell rätt."
De kabinanställda har en lång lista på punkter där Unionens beslut om att ändra i kollektivavtalet 2012 står i strid med bland annat de kabinanställdas avtal från 1974, försäkringsavtalet mellan SAS och Alecta och Unionens stadgar som förutsätter likabehandling av fackmedlemmar.
Unionens jurist Malin Wulkan skriver så här i ett kortfattat svar:
"Unionen gör gällande att det är förutsättningarna när pensionen aktualiseras som avgör vilken pensionsförmån en berörd tjänsteman slutligt har rätt till. Samtliga klaganden har omfattats av förmånsbestämd ITP2, ingen av dem hade gått i pension och ingen hade sin pension lagd i fribrev 2012. Det finns inget stöd i Arbetsdomstolens praxis eller i doktrin för att anse att en pensionsförmån i ett förmånsbestämt pensionssystem är en intjänad rättighet i tiden innan den aktualiserats."
Unionen menar vidare att de inbetalade premierna fortfarande är skyddade och oantastbara, trots att de kabinanställda hävdar motsatsen. Och om man ändrar pensionsåldrarna så ändrar man även pensionen som beräknas enligt reglerna för ITP.
Unionen verkar tycka att frågorna redan tröskats tillräckligt i tingsrätten och i ouvertyren till förhandlingarna i hovrätten att det inte finns anledning för parterna att ses innan förhandlingarna, vilket de kabinanställda önskat.
Unionen tycker dock inte att det behövs något sammanträde. "Unionen delar inte klagandenas bedömning att det behöver sättas ut ett särskilt sammanträde för muntlig förberedelse."
Ett preliminärt datum för sammanträde är utsatt till den 28 maj, men med reservation för att Coronapandemin gör datumet osäkert. Senast i morgon, den 22 april, ska de kabinanställda svara på Unionens skrivelse.
Pensionsnyheterna påminner om att målet mellan Unionen och de kabinanställda har pågått sedan 2015. Och målet handlar än så länge bara om en så kallad fastställelsetalan, vilket innebär att domstolen ska svara på om Unionen överträtt sina befogenheter eller inte när man skrev på kollektivavtalet med SAS 2012.
Först därefter ska de kabinanställda inkomma med krav på hur mycket var och en av dem blivit blåsta på, om de blivit det. Och kravet är inte riktat mot SAS, det är Unionen som ska stå för fiolerna, om de kabinanställda vinner.