5 maj 2020 13:09

FI vill ha högre flyttkostnader - två procent av prisbasbeloppet

I det remissvar som Finansinspektionen lämnat om avgifter vid återköp och flytt av fond- och depåförsäkringar håller tillsynsmyndigheten i det stora hela med promemorians förslag. Det finns dock några punkter som myndigheten inte tillstyrker eller som behöver förtydligas.

Förslaget att reglerna ska gälla retroaktivt för avtal tecknade efter den 30 juni 2007 tillstyrks. Det gör även förslaget att avgifter bara får avse direkt administrativa kostnader samt att det införs ett högsta belopp. Däremot vill FI att det högsta beloppet ska vara två procent av prisbasbeloppet, i stället för en procent som det föreslås i promemorian.

I sin utveckling av resonemanget skriver FI att det är positivt om reglerna för avgiftsuttag är tydliga och kostnaderna begränsade. Baseras kostnaden på direkta administrativa kostnader är det mycket lättare för kunder att förstå vad avgifterna avser och hur stora de är. Trots det ser myndigheten även vissa risker med förslaget, eftersom reglerna kommer skilja sig mellan trad- och fondförsäkring.

Kvarstående anskaffningskostnader kan till exempel vara kostnader för rådgivning som periodiseras och inte betalas vid avtalets ingång. Får företaget vid en flytt ingen ersättning för de kostnaderna genom avgifterna finns risken att de vid tecknande av fondförsäkring antingen ger sämre och billigare rådgivning, eller ingen alls.

Utöver det finns risken för snedvridna incitament, menar FI och efterlyser samtidigt en redogörelse av förslagets konsekvenser för förmedlare och förhållandet mellan dem och försäkringsföretagen. Promemorian konstaterar bara att finns drygt 1 000 företag vars huvudverksamhet är försäkringsförmedling och att de påverkas indirekt.

"Om reglerna för flyttavgifter är olika för traditionell försäkring och fond- och depåförsäkring kan också incitament uppstå för företagen, själva eller genom förmedlare, att erbjuda traditionella försäkringsprodukter, även om det bästa för kunden vore en fondförsäkring. FI vill därför understryka vikten av att rådgivning, vilken även ska inkludera försäkringsrisker, utgår från kundens behov, inte vilken produkt företaget vill erbjuda", skriver FI.

Vad gäller den högsta avgiftsnivån så menar FI att det saknas en motivering till varför den ska ligga på 0,0127 prisbasbelopp, motsvarande 600 kronor i år. Av promemorian framgår redan att flera företag idag har högre kostnader än så och att det framför allt gäller pensionsförsäkringar. Takbeloppet bör därför vara mer i linje med de genomsnittliga administrativa kostnaderna för flyttar.

"Myndigheten instämmer med promemorian att avgiftstaket bör utformas som en andel av prisbasbeloppet. Det bör dock uttryckas med färre värdesiffror än i förslaget, även om det innebär att beloppet första året inte blir ett jämnt hundratal kronor. Av dessa skäl anser FI att det högsta beloppet för avgifterna ska vara 2 procent av prisbasbeloppet (946 kronor år 2020)", framgår det av yttrandet.

Vad gäller förslaget att företag inom individuell premiebestämd tjänstepension inte får ta ut flyttavgifter för försäkringar vars värde är högst ett prisbasbelopp, så tillstyrker FI det, men avstyrker samtidigt att samma sak ska gälla kapitalförsäkringar.

Det är viktigare ur konsumentskyddssynpunkt att föra samman små värden till enstaka större när det rör premiebestämd tjänstepension. Detta eftersom flera små belopp ligger kvar i fribrev som kan ha höga avgifter i förhållande till själva sparandet och det är för kunderna en stor fördel att små värden kan samlas. Förslaget är däremot mindre angeläget inom privata pensionsförsäkringar, påpekar FI.

På temat fribrev vill Finansinspektionen även att det utreds om en liknande avgiftsfrihet vid flytt av små belopp bör införas inom kollektivavtalad tjänstepension och traditionell premiebestämd tjänstepension. Samma problem med många små fribrev finns även där, menar myndigheten.

Den sista punkten som berörs i yttrandet är den så kallade övervältringseffekten, att överskjutande kostnader vältras över på kvarvarande bestånd. Både för ömsesidiga bolag och vinstdrivande sådana anses risken för detta vara marginell.

Bara 0,5 procent av försäkringskapitalet inom fond- och depåförsäkringar finns i ömsesidigt bedriven verksamhet, så övervältringseffekten här borde vara väldigt liten, menar FI.

Och vad gäller vinstutdelande företag skriver myndigheten så här:

"För vinstutdelande företag kan de överskjutande kostnaderna i stället belasta ägarna i form av minskad vinst. Det finns också en risk att överskjutande kostnader indirekt kan komma att övervältras på kvarvarande bestånd i form av höjningar av andra avgifter om företagen inte vill försämra sina resultat. Det kan i sammanhanget noteras att det finns vinstutdelande försäkringsföretag med fond- och depåverksamhet som ägs av försäkringstagare inom ömsesidigt bedriven verksamhet. I dessa fall finns således en risk att de överskjutande kostnaderna indirekt övervältras på kollektivet i den ömsesidiga verksamheten. FI bedömer dock att denna risk bara har marginell betydelse eftersom andelen av det sparade kapitalet som investerats i sådan fond- och depåverksamhet är blygsam."

Med andra ord finns inga hinder för retroaktiv tillämpning av reglerna, enligt Finansinspektionen.