De lagändringar för flytt och återköp av försäkringar som trädde i kraft i januari 2020 är tillräckliga och tar hänsyn till försäkringstagarnas intressen, anser Aktuarieföreningen. Därmed avstyrker föreningen förslagen i den promemoria som kom till efter att finansutskottet gav tillkännagivanden till regeringen att återkomma med ytterligare förslag som förbättrar regleringen.
En väl fungerande flyttmarknad har många fördelar men frågan kring reglering av flyttavgifter ställer två viktiga perspektiv mot varandra. Det ena är ett marknadsmässigt perspektiv, där det ska vara billigt för missnöjda kunder att flytta och det andra är försäkringsbolagens möjligheter att efterleva grundläggande aktuariella principer kring kontribution, skälighet och stabilitet.
Aktuarieföreningen menar att hänsyn till kontributions-, skälighets-, stabilitetsprincipen och god försäkringsstandard är överordnat i resonemanget kring flytt- och återköpsavgifter då det är centralt för hur försäkring fungerar. Kort sagt vill föreningen att varje försäkring ska bära de kostnader de ger upphov till.
"Det är en grundläggande princip då man inte ska kunna vältra över kostnader mellan olika försäkringsbestånd eller olika grupper av försäkrade", skriver Aktuarieföreningen.
Att lagstiftaren i promemorian går längre med sina förslag innebär att bolagen inte längre kan leva upp till kontributionsprincipen, stabilitet och kravet på god försäkringsstandard. Principerna är grundläggande och kan inte överges för att blidka försäkringstagare som väljer att flytta eller återköpa sina försäkringar, skriver Aktuarieföreningen och tillägger att den är starkt kritisk till att enbart administrativ kostnad ska tas ut vid en flytt.
Anskaffningskostnaderna är förutbetalda och avser kostnader för försäljning och innehåller olika former av rådgivning, till exempel kring produktval, översyn av finansiell situation och diskussion av risken kopplat till ett långt liv.
"Detta är en tjänst som levererats till kunden och utgjort en kostnad för bolaget antingen via egna rådgivare eller provisioner som betalas till externa försäkringsförmedlare. Ofta vill man inte belasta kunden med denna kostnad direkt utan sprider ut den över tid. Återköps- och flyttavgifter avser (förutom att täcka den administrativa kostnaden för själva flytten/återköpet) att ta tillbaka kostnaden som uppkommit för bolaget avseende denna tjänst som levererats till kunden men ännu ej är betalad", skriver föreningen.
Det resonemang kring att återköp och flytt inte har stora konsekvenser för kollektivet när det gäller fond- och depåförsäkringar och att kostnaden inte ska belasta den flyttande försäkringstagaren är helt felaktigt, menar Aktuarieföreningen.
Försäkringstagaren som väljer att flytta har redan gett upphov till förutbetalda anskaffningskostnader och dessa bör inte belasta kollektivet. Ett försäkringsföretag måste täcka sina driftskostnader, dit anskaffningskostnaden ingår genom att ta ut avgifter.
"Aktuarieföreningen menar att försäkring, även fond- och depåförsäkring, handlar om riskdelning mellan kunder oavsett om det rör sig om vinstutdelande eller ömsesidigt verkande försäkringsföretag. Riskdelning för fond- och depåförsäkring avser vanligen dödsfalls- och livsfallsrisk, men även en delning av kostnadsrisk. Om ett bolag inte får ta ut avgifter för att täcka de kostnader som en flyttande försäkring gett upphov till, oavsett om dessa är administrativa eller anskaffningskostnader, behöver dessa kostnader täckas på annat sätt för att bolaget ska kunna hantera sin kostnadsrisk", enligt remissvaret.
Till sist avstyrker Aktuarieföreningen även att lagstiftningen ska gälla retroaktivt eftersom redan långt ingångna avtal förändras och det har fler konsekvenser än vad promemorian berört i sin konsekvensanalys. Fond- och depåförsäkringar är långsiktiga kontrakt och bolagen måste göra långsiktiga antaganden gällande avgiftsnivåer för dem, till exempel vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkrav.