28 maj 2020 13:01

Tre AP-fonder tveksamma till delar av Langensjös utredning om förvalet

Andra, Tredje och Fjärde AP-fonden lämnade in sina remissvar till promemorian om förvalet i PPM något senare än de övriga AP-fondskollegorna. Av de tre svaren framgår det att trion håller med om förslagen att bredda förvalets placeringsmandat, samtidigt som de är mer skeptiska till fördelningen i en sparande- och en utbetalningsfas.

Både AP3 och AP4 skriver i sina yttranden att den befintliga modellen, alltså dagens SÅFA, är relevant och genomarbetad utifrån åtagandet gentemot individen och att det skydd som finns i dagens modell genom att tillämpa åldersanpassade riskprofiler bör inte försämras.

"Fjärde AP-fonden anser att den befintliga generationsfondsportföljen tar hänsyn till de enskilda spararnas förutsättningar såsom ålder för att löpande hantera risknivån i investeringarna på individbasis, något som därmed främjar förutsättningarna för ett bra pensionsutfall. Att, såsom föreslås, enbart ha en sparandeportfölj i förvalsalternativet respektive en utbetalningslösning menar Fjärde AP-fonden riskerar skapa en struktur med en risknivå som förvisso är lämplig för hela kollektivet av sparare men som inte nödvändigtvis är lämplig för de enskilda individerna med hänsyn till deras respektive ålder. Ett förvalsalternativ bör vara strukturerat så att det automatiskt försöker ta hänsyn till att lämplig risknivå för de enskilda spararna förändras över tid", skriver AP i sitt svar som är författat av chefsstrategen Tobias Fransson och chefsjuristen Theresa Einarsson.

Synpunkten om samma del från AP2 handlar om att analysen i promemorian inte är tillräckligt genomarbetad och att den inte tydligt visar tydligt eventuella fördelar en uppdelning ger jämfört med det befintliga systemet.

"Ett sådant ställningstagande borde åtföljas av en mer utförlig konsekvensanalys som bland annat tydligare väger eventuella fördelar mot eventuella nackdelar hos olika alternativ. Det bör även säkerställas att omfattningen av de förändringar som föreslås står i paritet till de eventuella problemen med den nuvarande strukturen. Det är inte uppenbart att så pass långtgående förändringar som de som föreslås är nödvändiga, eller om mindre omfattande förändringar skulle kunna adressera upplevda problem i rimlig utsträckning, men till mindre risk och kostnad", enligt AP2.

Fonderna är positiva till att placeringsmandatet breddas till att innehålla illikvida tillgångar, men lämnar vissa synpunkter även här. Till exempel menar AP2 att frågan om hur stor andel illikvida tillgångar förvalet ska innehålla inte analyserats tillräckligt grundligt. Det behövs en konsekvensanalys eftersom mer illikvida investeringar leder till högre kostnader och dagens byggstensfonder i AP7 redan har väldigt låga förvaltningsavgifter. Tredje AP-fonden anser dock att andelen som förvalet ska investera i illikvida investeringar ska ligga under de 40 procent som AP1-4 får göra.

Andra AP-fondens yttrande är inte heller helt positivt till att förvalets inlösentillfälle ska reduceras till en gång per månad. Problem kan uppstå, särskilt med tanke på att man samtidigt vill öka illikvida tillgångar.

"Promemorian saknar även en diskussion om den problematik som kan uppstå då värderingen av illikvida tillgångar normalt sker mer sällan än månadsvis och med eftersläpning, vilket torde göra det svårt, för att inte säga omöjligt, att beräkna ett rättvisande fondandelsvärde minst en gång i månaden (i förslaget 5 kap. 5 § AP-fondslagen). En mindre frekvent värdering leder till svårigheter att behandla fondandelsägarna lika, exempelvis i samband med kraftiga börsnedgångar samtidigt som värderingen av onoterade tillgångar släpar efter. De som då väljer att ta ut medel från förvalsfonden, skulle kunna komma att gynnas på bekostnad av de som kvarstår i fonden", enligt yttrandet.

En slutsats som Tredje AP-fonden lämnar är också att två separata lagstiftningar utarbetas för att säkerställa bästa möjliga förutsättningar för förvaltning inom både premiepensionssystemet och inkomstpensionssystemet.