Pensionsgruppen har enats om att införa nya tillägg, eller egentligen bidrag, till pensionärer i inkomstlägen 9 000-17 000 kr i månaden. Någon form av principbeslut väntas fattas nu i sommar, helst innan midsommar för att ge tid till den systemutveckling som krävs.
Enligt Solveig Zander (C), ledamot i pensionsgruppen, så har man gått med på förändringen, men hon vill inte se tillägget som någon permanent lösning.
- Vi var ju med på att införa det men jag vill se det som en övergångslösning. På sikt vill vi att det blir en lösning inom ramen för inkomstpensionssystemet, säger hon till Pensionsnyheterna.
Inkomstpensionstillägget som hårdlanserats av socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) har ingen koppling till pensionssystemet utan är en utfyllnad i form av ett bidrag.
För systemförsvarare är det här en styggelse eftersom tillägget urholkar livsinkomstprincipen och drivkrafterna för att individerna själva ska ta konsekvenserna av och påverka sina pensioner. Genom mera arbete eller längre arbetsliv ska man belönas med högre pensioner. Nu är det inte dessa faktorer som styr utan systemet kan ge effekter som fungerar tvärtom.
Det här är något som flera remissinstanserna ifrågasatt och när remisstiden går ut i nästa vecka kommer man att hitta ett antal mycket kritiska synpunkter från myndigheter och andra berörda.
I de skrivningar som man hittills gjort finns det inte med något slutdatum för när det Solveig Zander kallar för en övergångslösning. Det kan innebära att systemet blir permanent, om man inte kommer överens om vad det ska ersättas med.
Här har man ju förslag om att höja pensionsavgifterna från 17,21 procent av lönen till 18,5 procent. Det är något som socialdemokraterna tyckt vara ett bra sätt att höja pensionerna på. Och då vill man gärna att höjningen görs retroaktivt så att alla i ett slag får högre pensioner. De handlar då om omkring 700 kr mer i månaden i pension, som framtida generationer får stå för.
Det är inte alla partier överens om i pensionsgruppen.
Utan retroaktivitet kommer det att ta lång tid, kanske 20 år, innan det får något större genomslag i pensionsutbetalningarna. Det innebär att bidragspensionen, inkomstpensionstillägget, i så fall blir en mycket långsiktig övergångslösning. I värsta fall kanske man av rättviseskäl måste växla över från inkomstpensionstillägget mot effekterna av höjda avgifter för att se till att pensionärerna hålls på gått humör.
Om Pensionsmyndigheten redan nu har problem med att få ihop systemet för inkomstpensionstillägg, som ska vara infört i september 2021, så blir det dessutom svårt att få in den redan beslutade pensionsåldershöjningen. Där är det ju meningen att tidigaste uttag av pension ska höjas till 63 års ålder från och med 2023 och riktålderssystemet, åldersindexeringen, ska sjösättas.
Får man inte ihop det kan det "kosta" genom att fler kan gå i pension innan 63 år, något som kommer att påverka systemets ekonomi genom att man inte förlänger tiden för hur länge en krona snurrar och förräntas i systemet innan den ska tas ut i form av pension.
Till det kommer höjningen av garantipensionsåldern till 66 år ålder. Det stora med det är att alla åldrar hänger med, vilket förutsätts ge den verkliga kicken i form av att bryta alla normer om 65 år som pensionsålder.
I princip alla räkneexempel i typfall och alla beskrivningar av när man blir pensionär utgår ju från 65 år och lär göra det tills den åldern ändras. Den ändringen innebär alltså att 65 som är en mycket frekvent siffra i lagtext, regler och avtal rätt snabbt förväntas utraderas och ersättas med 66 år. Att höja den tidigaste uttagsåldern till 63 år kommer inte alls ha samma betydelse.
Helt klart är att Inkomstpensionstillägget har blivit en gökunge i boet men eftersom alla partier står bakom det kommer det att införas. Ingen politiker vill ju säga att man var emot att höja pensionsnivåerna för pensionärer, det vinner man inga pensionärsröster på i en valrörelse.
Det finns mycket att fundera över för pensionssystemets arkitekter framöver.