I mitten av maj kunde Pensionsnyheterna berätta att Länsförsäkringar Sak stämts inför domstol av en kund som med rätta känt sig blåst på 1 miljon kr. Detta efter det att han 2011 fått råd av en rådgivare att investera i ett instrument med hög risk, snarare än låg, och att en dryg miljon av hans sparpengar försvunnit.
Han begärde ersättning från den ansvarsförsäkring som rådgivarbolaget hade i LF Sak men fick nobben i september 2019. Detta för att skadan inte anmälts i tid.
Länsförsäkringar Sak har nu svarat på stämningen. Som väntat instämmer man inte alls i den beskrivning som kundens ombud, jur kand Johan Furhoff gör i stämningen. Och kunden har helt enkelt haft för dålig koll.
Kunden har nämligen inte själv hållit rätt på hur investeringen utvecklats. Om han hade gjort det genom att läsa årsredovisningar och löpande kollat upp sin investering så hade förlusten kunnat förhindras, menar LF Sak, via advokatbyrån Nordia. Kunden har alltså dröjt för länge med att ställa krav och det är ett av flera skäl att man inte tänker betala.
"Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 7 § skall underrätta försäkringsförmedlaren om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit", skriver LF som menar om man sölar för mycket så faller rätten till ersättning bort.
Dessutom menar LF Sak att kunden inte varit tillräckligt aktsam genom att inte följa upp investeringen och skriver:
"Aktsamhetskravet innebär att konsumenter som väljer att placera sina pengar i enlighet med rekommendationer från en rådgivare också måste ha en rimlig kontroll över hur placeringen utvecklas resultatmässigt. Vid komplicerade placeringar där förluster kan uppstå mycket fort, torde kraven på konsumenten kunna ställas högre. I andra fall med långsammare förändringar, bör det kunna räcka med att konsumenten exempelvis tar del av de redovisningar som regelbundet tillställs konsumenten (prop. 2002/03:133 s. 35)."
Det instrument som kunden investerade i som kallades Excello Sub-Fund bestod av företagsobligationen Contender HY4. Den skulle ge en ränta på 12 procent som skulle utbetalas kvartalsvis. Betalning kom bara en gång, därefter upphörde ränteutbetalningarna. Instrumentet i fråga stängdes för handel vilket framgick av försäkringsbolaget Friends Providents värdebesked, där kundens k-försäkring var tecknad. Då, menar LF Saks advokater, borde kunden ha dragit öronen åt sig och anmält där och då, inte senare.
Så LF Sak tänker inte betala den miljon som kunden stämt dem på. Nu blir det upp till tingsrätten att bedöma de kniviga frågorna om när en kund ska inse att hen blivit lurad och då klaga hos rådgivaren och noga kolla var rådgivaren då har sin hemvist. I det här fallet hade rådgivarbolaget bytt namn och gick i konkurs strax efter detta, men om kunden hade varit på tårna hade det kunnat upptäckas, menar LF Sak.
LF Saks svaromål innebär att ett stort ansvar läggs på konsumenterna och att det kräver en hel del kunskap från den som tar råd av rådgivare. Dessutom bör man granska att den rådgivare man hamnar hos också är försäkrad på riktigt. Det, menar LF Sak, att rådgivaren i det aktuella fallet inte var. Så kraven på de konsumenter som upplever sig lurade av rådgivare har ingen lätt resa framför sig om man ska tolka andemeningen i LF Saks svar på stämningen.