Det konstanta lappandet och lagandet i pensionssystemet är bara kortsiktiga lösningar som visar att systemet i grunden inte uppfyller sina löften. Pensionsgruppen måste ta ett nytt tag i frågan och komma med lösningar på ett system där det syns i pensionskuvertet att man jobbat ett helt arbetsliv.
Det skriver Kommunals ordförande Tobias Baudin och förbundets utredare och pensionsexpert Josepha Lindblom i en debattartikel i DN.
Stora samhällsgrupper får betydligt mindre än 70 procent av slutlönen i pension och dessutom är andelen fattigpensionärer i Sverige högst i Norden och fler än EU-genomsnittet, menar artikelförfattarna.
"Huvudförklaringen är kombinationen av låg lön och pensionssystemets konstruktion. För att få en pension som baseras på den egna intjänade pensionen förväntas pensionsåldern för medlemmarna i Kommunal som är födda 1960 bli cirka 70 år för de som arbetat heltid med tjänstepension, (utan tjänstepension 73 år). Först då har man en tillräckligt hög pension för att den helt ska baseras på livsinkomsten. För en person född 1980 blir det än värre, hen får vänta till 73 års ålder (76 år utan tjänstepension)", enligt debattartikeln.
Skillnaden i disponibel inkomst efter bostadstillägg för en person född 1980 som arbetade heltid från 20 års ålder till 69 år blir max 2 000 kronor jämfört med om personen inte arbetat alls. Utan bostadstillägg blir skillnaden bara en tusenlapp. Problemet är inte att garantipensionen och bostadstillägget är för höga eftersom rätten till försörjning för någon som inte kunnat tjäna ihop till pensionen är en "hygienfaktor i ett välfärdssamhälle", menar artikelförfattarna. Problemet är istället att respektavståndet är för litet och fokus framöver måste vara att se till att det lönar sig att ha arbetat.
De stora utmaningarna är framför allt att avgifterna till den allmänna pensionen är för låga. Men att bara höja avgifterna löser inte problemet.
"Orsaken till att den samlade inkomstgrundade allmänna pensionen blir så pass låg är att det grundskydd man har rätt till minskas i relation till höjningen av inkomstpensionen. Avgiftshöjningen skulle därmed, för den som har rätt till bostadstillägg, enbart höja den disponibla inkomsten med ett par hundralappar. De med högre inkomster skulle tjäna betydligt mer en inkomst på 40 000 kronor skulle med samma höjning ge 3 000 kronor mer efter skatt", enligt debattinlägget.
Den andra stora utmaningen är den stigande medellivslängden. I grunden en bra utveckling för ett samhälle men pensionspengarna måste då räcka längre. Den politiska lösningen att bara höja åldersgränserna är inte hållbar för alla, särskilt inte för dem som jobbar i slitsamma yrken. Enligt Kommunal kommer de i yrken som undersköterska att drabbas värst eftersom de får både en lägre pension och eftersom rätten till bostadstillägg och garantipension skjuts fram i samband med övergången till en ny riktålder.
Kommunal menar alltså att varken en höjd pensionsålder eller höjd pensionsavgift ökar den disponibla inkomsten för dess yrkesgrupper. Inte heller Shekarabis hjärtefråga, det omtalade inkomstpensionstillägget, löser problemet med respektavståndet.
I sin rapport presenterar kommunal flera förslag på mer långsiktiga lösningar, som en friskare arbetsmiljö och ett förändrat regelverk i sjukförsäkringen med höjda åldersgränser. Pensionsavgiften måste höjas i kombination med att individen behåller grundskyddet vid högre inkomstgrundad pension och det bör ges större möjligheter att skjuta upp uttag av ålderspension, menar Baudin och Lindblom.
"Det är snart 25 år sedan pensions¬systemet gjordes om. Syftet var att få ett pensionssystem som var mer ekonomiskt hållbart och rättvist. Det har inte uppnåtts. Medlemmarna i Kommunal har viktiga och krävande arbeten och ska självklart få pension för mödan efter ett helt yrkesliv. Dags att pensionsgruppen, med Ardalan Shekarabi (S) i spetsen, gör om - och gör rätt", skriver de i debattartikeln.