1 sep 2020 13:23

Tiotaggarna har klarat sig men avgifter gör att ITP2:or i Alecta får mer

Att byta ut den förmånsbestämda ITP2-pensionen och ersätta den med en egenvald tiotaggarlösning för ålderspensionen har varit populärt bland svenska tjänstemän. Sedan möjligheten infördes 1990 har omkring 3000 högavlönade tjänstemän varje år valt tiotaggarlösningar.

Trots att gruppen som fortfarande har ITP 2 minskar, den är ju stängd för yngre, så visar det sig att antalet personer som väljer att bli tiotaggare ligger kvar på samma nivå som tidigare, alltså 3000 personer om året.

Alecta påpekar i en ny rapport att de som nu har kvar ett tiotaggarfönster att hoppa ut från blivit äldre. Det gör att de får en allt kortare tid på sig för att genom högre avkastning slå den förmånsbestämda lösningen. Och enligt Alectas beräkningar är det få av tiotaggarna som klarar av det. Alecta har genom fem olika typfall med olika inträdesåldrar tittat på hur de kommer ut.

"I förmånsbestämd ITP 2 är den garanterade pensionsnivån 65 procent av den lön som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp. När vi räknar på vad den antagna tiotaggarlösningen ger för de fem studerade årskullarna hamnar de flesta i trakten kring 55 procent. Årskull 1956, som var äldst när de gjorde sitt tiotaggarval, får dock ett väsentligt sämre utfall i sin alternativa pensionslösning: 30–40 procent, beroende på vilket av åren de gjorde valet."

Det finns ett antal bovar i dramat som gör att ITP 2 framstår som vinnare. Ett skäl är att tiotaggare i begynnelsen ofta hade frilagd premie. De fick alltså en premie som motsvarade den premie som arbetsgivaren skulle ha betalt för dem om de låg kvar i ITP 2. När Alecta sedan fick överskott i den förmånsbestämda rörelsen och sänkte premierna blev det oftast lägre premier även för tiotaggarna.

En annan anledning till att tiotaggare historiskt kommit sämre ut är att tiotaggarlösningarna varit mycket dyra.

I ett klipp från Dagens Industri i september 2007 konstaterar Alectas dåvarande vd Tomas Nicolin att "Alltför få har insett hur stora avbränningarna är och hur dessa påverkar storleken på den framtida pensionen", i en artikel där tidningen noterar att bara avgifterna för tiotaggarlösningarna kunde kosta omkring en halv miljon kr, pengar som alltså inte blev till ålderspension utan hamnade i andras fickor.

Även om företag och förmedlare på senare år lyckats förhandla ned avgifterna är de fortfarande högre än vad som gäller i de upphandlade alternativen hos Collectum. Men få har valt att via ITPK placera i fonder den vägen, drygt 1400 personer, även om det skulle kunna vara ekonomiskt rationellt.

Alecta konstaterar att det kan vara svårt för arbetsgivare att försöka övertala sina anställda tjänstemän att överge sina relationer med förmedlare som hjälpt dem genom åren. I rapporten sammanfattar Alecta dilemmat så här:

"Slutligen får vi komma ihåg att förändringar som berör välavlönade anställdas pensioner innebär en pedagogisk utmaning. De har kanske återkommande gått igenom sina placeringar med en förmedlare och vet vad de har, men inte vad de skulle få om pengarna placerades via Collectum. Den arbetsgivare som vill göra en förändring får kanske vara beredd på att möta vitt skilda uppfattningar om vad som kännetecknar en bra. pensionsplacering. Processen kan också ta tid ifall arbetsgivaren är bunden i långa avtal med förmedlaren."

År 2008 skrev aktuarien Mårten Ajne i en rapport beställd av Konkurrensverket så här om framtiden för tiotaggeriet. Då var det liv om Alectas premierabatter som sänkte premierna till tiotaggarna.

"Tiotaggarmarknaden kommer troligen att förtvina, inte pga. premierabatten utan som ett resultat av den framförhandlade avgiftsbestämda pensionsutfästelsen ITP1 i kombination
med Collectums upphandling av tryggande från svenska försäkringsbolag. Utfästelsen för ITP1 är transparent och den genomförda upphandlingen av tryggande har pressat priserna till en bråkdel av vad tiotaggarmarknaden klarade av. Och vem vill köpa en tiotaggarlösning när upphandlingen visat att samma produkt går att få billigare?".

Han hade fel i sin framtidsspaning. Och hans sista fråga kan besvaras med "Många". År 2018 fanns det totalt omkring 130 000 tiotaggare. Drygt hälften, ca 73 000, fanns kvar i ITP 2 men 45 000 hade egenvalda tiotaggarlösningar som inte "förtvinat".

De som fortfarande kan och vill välja en tiotaggarlösning blir äldre och äldre. Om de ska slå den förmånsbestämda lösningen vill det till att de tar ordentligt med risk i placeringar i hopp om att avkastning ska göra att de kommer bättre ut. För snart sagt alla typexempel som Alecta visar upp krävs det att de lägger mer än 100 procent i aktier för att ha en chans. Detta för att ränta-på-ränta effekten ska ge effekt.

Värst ser det ut för en tiotaggare född 1956 och som valde att bli tiotaggare 2013. Hen skulle efter sin resa hittills behöva ha en aktieandel i sin portfölj på 486 procent för att nå en pension på 65 procent av sin slutlön, vilket är vad som garanteras i ITP 2.