8 sep 2020 13:07

Fondtorgschefen: EU:s miljömärkning löser inte problemet

Det finns för många olika miljömärkningar och därför är det svårt för sparare att veta vad de ska välja för att investera hållbart. Nordnets sparekonom Frida Bratt uttryckte åsikten i en debattartikel i SvD Näringsliv och tillade att det blir bättre när EU:s taxonomi om gröna investeringar kommer på plats.

Bristen på enhetlighet hjälper inte spararna att hitta rätt eller att välja bort produkter som är misstänkt gröntvättade. Bratt kallar hållbarhet för en megatrend som är här för att stanna.

"Men området hållbara investeringar är tyvärr ett område som är utsatt för just greenwashing. Åtminstone är det svårt för konsumenten att utvärdera, analysera och kritiskt granska om en produkt med orden "hållbar" eller "SRI" verkligen är effektiv och värd sin ofta högre avgift. Förvånansvärt ofta skiljer sig innehaven i en hållbar fond inte särskilt mycket från en "vanlig" fond", skriver hon.

Det finns flera hållbarhetsmärkningar: Morningstar har en och sedan 2017 finns Svanenmärkningen för fonder, bland många andra. Fondbolag och banker kan även lägga till SRI och andra miljörelaterade termer i produktnamnet.

En eventuell lösning på utmaningen att hitta rätt kan vara EU:s gemensamma standard, som Bratt menar förtjänar större uppmärksamhet.

"Släpp Svanen, miljösparkonton och luddiga formuleringar och se nu till att det här en gång för alla blir riktigt, riktigt bra. Och låt oss hoppas att initiativet utökas från att bara fokusera på miljö till att också se hållbarhet ur ett bredare perspektiv, med sociala aspekter. Det här kan bli ovärderligt för sparare som vill spara hållbart - och det är vi rätt många som vill", skrev Bratt.

Nu har Pensionsmyndighetens fondtorgschef Erik Fransson gett sig in i debatten och skrivit ett svar till Frida. Han menar att det är förhastat att tro att de många miljömärkningarna skulle försvinna och att alla skulle bli nöjda i och med EU-regelverkets intåg.

Sedan 2019 är hållbarhet en integrerad del av Pensionsmyndighetens valarkitektur. Där kan spararen själv definiera sin egen efterfrågan på vad som är hållbart sparande. Att betrakta flera olika sätt att beskriva hållbarhet fortsätter sannolikt, just därför att alla - professionella sparare så väl som privatsparare - har olika syn på området, menar Fransson.

"Hållbarhetstänk hos professionella investerare är ofta en integrerad del i fondvalet, där även faktorer som risk, avkastning och pris tas hänsyn till. Många vill inte investera i bolag som utvinner eller förbränner fossila bränslen, eftersom man inte indirekt vill finansiera och äga bolag som har en dokumenterad negativ påverkan på vårt klimat. Men det finns också investerare som inkluderar samma bolag och försöker påverka genom ägarstyrning i klimatpositiv riktning. Båda vägar kanske leder rätt men pensionssparare har dock svårt att förstå att en andel av insättningar i en fond automatiskt går till bolag som har en negativ påverkan på klimatet i de fall en förvaltare väljer påverkansstrategi istället för exkludering", skriver han.

Pensionsmyndighetens erfarenhet är att sparare funderar på andra aspekter än klimatet när det kommer till hållbarhet. Vissa kanske vill investera i solceller men inte i bolag som inte tillverkar på ett socialt hållbart sätt. Sannolikheten att sparare enbart efterfrågar EU-taxonomins klassificeringar är därför liten.

"Hållbarhet är även till viss del rörlig materia, kryphål kommer att hittas och nya verktyg kommer att tas fram i samklang med spararnas efterfrågan och den tekniska utvecklingen. När kommer vi som sparare kunna jämföra fondernas positiva och negativa påverkan uppdelat på FN:s hållbarhetsmål?", skriver Fransson.

Hans slutsats är att det verkliga stödet till spararna kommer av att EU-regelverket samexisterar med andra verktyg, alltså en blandning av olika angreppssätt för att definiera hållbarhet. Inte så enkelt för spararna, men det är bara att inse att frågan om vad som är grönt eller hållbart inte är svart eller vit utan att det finns gott om utrymme för grå nyanser.