14 sep 2020 13:40

Jens Magnusson: Vi överger pensionsprinciperna

Vi är snubblande nära att överge principerna bakom den stora pensionsreformen för 20 år sedan och öppnar för att föra tillbaka samma problem vi trodde löstes då. När ATP-systemet avskaffades så infördes ett nytt system där grundidén var generationsrättvisa, avsaknad av pensionspopulism och att pensionerna ska hållas isär från statsbudgeten. Nu är vi farligt nära precis de problemen, skriver SEB:s pensionsekonom Jens Magnusson i en debattartikel i SvD Näringsliv.

Han börjar med att ta sikte på det kommande inkomstpensionstillägget och förklarar varför det strider mot systemets grundläggande principer. Genom att skydda pensionerna och hålla dem fristående från statsbudgeten stoppas kortsiktiga politiska ingrepp. Men tillägget är just ett sådant ingrepp man ville skydda pensionerna från.

"Pensionsgruppens beslut om ett pensionstillägg som ska finansieras direkt från statsbudgeten i stället för med pensionsavgifter, står i rak motsats till denna princip. Nu går vi mot en blandfinansiering av inkomstpensionen som därmed blir föremål för årliga budgetförhandlingar. Precis det som skulle undvikas", skriver Magnusson. En krönika i detta ämne från chefredaktör Mikael Nyman kommer också kunna läsas i det kommande numret av tidningen Pensionsnyheterna Analys.

Magnussons fortsätter med att skriva om en annan punkt där Sverige riskerar att frångå systemets grunder. Det gäller överenskommelsen att vi ska ha ett finansiellt system som är avgiftsbestämt i stället för förmånsbestämt. I dagens system betalas en fast avgift till pensionen och sedan blir den slutliga förmånen summan av alla inbetalda avgifter plus avkastning, ett avgiftsbestämt system. Tanken är att pengarna inte tar slut och lämnar yngre generationer med den "svällande" notan för äldre generationers pensioner. Det ger både finansiell stabilitet och generationsrättvisa. Däremot föreslås nu från flera håll att pensionsavgiften ska höjas, från 17,21 till 18,5 till att börja med. Höjningen kan öppna Pandoras ask eftersom det redan innan den genomförts börjar ställas krav på ytterligare höjningar, menar Magnusson.

"Ett förslag är 20 procent och ett annat att avgifterna ska höjas till den slutliga pensionen blir minst 70 procent av slutlönen. Om det beslutas att den fasta avgiften trots allt inte är fast, kommer frågan om lämplig nivå på skatte- och avgiftsuttaget till pensioner aldrig att lämna förhandlingsbordet. Och beslutas det att pensionen ska vara 70 procent av slutlönen, ja då har vi gått varvet runt och återvänt till ett förmånsbestämt system. Tvärtemot pensionsreformens grundidé", enligt Magnusson.

En annan sak från pensionsreformen som försvinner om avgiftshöjningen och inkomstpensionstillägget genomförs är generationsrättvisa. Tanken är att varje generation får pension i förhållande till vad den betalat in, men med de här förslagen så försvinner de raka rören mellan in- och utbetalningar.

Med inkomstpensionstillägget är utformningen sådan att vissa grupper får mer än de betalat in och om avgiftshöjningen som föreslås genomförs retroaktivt "låtsas" man att de högre avgifterna redan betalats in. Där höjs den samlade pensionsskulden direkt med 700 miljarder kronor och notan skickas till den yngre generationen, vilket var precis det som skulle undvikas genom systemets utformning, menar Magnusson.

Sist men inte minst så är risken för pensionspopulism stor i framtiden. När reformen genomfördes så hölls diskussionerna hemliga inom pensionsarbetsgruppen och helheten försvarades av alla. Nu hanteras frågorna publikt och konfrontativt och ingen försvarar helheten eller systemet längre eftersom höjda pensioner är ett populärare valbudskap. Det finns idag därför ingen anledning att behålla Pensionsgruppen. Och försvinner den så är det öppet för fler kortsiktiga lösningar som ger politiska poänger men skapar stora ekonomiska risker på längre sikt.

Slutsatsen enligt Magnusson är att vi snart är tillbaka i ATP-systemet.

"Därmed aktualiserar vi återigen de problem med underfinansiering, svag koppling till samhällsekonomin och påtagliga generationsorättvisor som var anledningen till pensionsreformen för 20 år sedan. Det krävs då en plan för hur vi undviker att gårdagens problem också blir morgondagens. Någon sådan plan har hittills inte setts till", skriver han i debattinlägget.