Nu när Tjänstepensionens dag återigen ska firas den 27 september så finns det anledning att reflektera över frågan även ur ett självkritiskt perspektiv över vad facken lyckats förhandla fram. Det skriver OFR:s pensions- och försäkringsexpert Svante Uhlin i ett inlägg.
De pensionsnivåer som utlovades på 90-talet är vi inte i närheten av idag. Inte ens om pensionsuttaget senareläggs med ett par år. Det mesta av "bortfallet" beror på att lagstiftaren inte ansett sig ha råd att ge lika hög pension som tidigare genom den nya allmänna pensionen.
"Med den sviktande pensionsnivå som det allmänna systemet ger och i ännu högre utsträckning förväntas ge i framtiden, är det min tro att tjänstepensionens relativa betydelse kommer att öka. Anställda som med hänvisning till "att vi lever allt längre" och liknande argument funnit att trots några extra arbetsår den samlade pensionen ändå blir lägre som andel av slutlönen än vad äldre, numera pensionerade, kollegor fick vid 65 år, har som jag ser det all anledning att fråga sig om det omsusade nya allmänna pensionssystemet verkligen ger en pension som det går att leva på", skriver Uhlin.
Tjänstepensionen är ett stort tillskott men kan inte kompensera för den låga nivå som den allmänna pensionen väntas ge framöver, menar Uhlin.
"Lagstiftaren måste göra om och göra rätt i det allmänna systemet, så att det återigen blir den gedigna grundplatta som tjänstepensionen kan komplettera och bygga vidare på. För egen del både tror och hoppas jag att vi från fackligt håll under tiden kommer att göra vad vi kan för att utveckla tjänstepensionen för att på sikt uppnå högre pensionsnivåer", skriver han.