15 okt 2020 13:30

Fondbolagens förening: Risk för att premiepensionen förstörs

Ett begränsat och inaktuellt fondutbud med likriktning av fondförvaltningen som leder till ett i längden mindre attraktivt fondtorg. Fyrkantiga upphandlingskrav som leder till sämre avkastning och lägre pensioner. Och i längden en förstörelse eller avveckling av premiepensionssystemet.

Det här är ett urval av de största riskerna som Fondbolagens förening ser med steg 2 i premiepensionsreformen.

- Den svenska kapitalmarknaden skiljer sig avsevärt åt jämfört med övriga världen. Hushållen sparar i finansiella placeringar, har större finansiell förmåga och man har ett engagemang och förståelse för hur fonderade pensionssystem fungerar. Sverige är en förebild när EU jobbar fram sina mål och planer för en bättre riskkapitalförsörjning och ökad delaktighet från hushållen på den europeiska kapitalmarknaden. I den stora bilden är det denna demokratisering av kapitalmarknaden som riskeras och det skulle självfallet ha negativa effekter även på svenskt fondsparande, säger vd Fredrik Nordström till Pensionsnyheterna.

Föreningen ser att Pensionsmyndigheten i punkt efter punkt bedömer att de genomförda åtgärderna varit effektiva och gett den önskade effekten. Myndigheten har dock skrivit att det finns begränsningar som bäst hanteras genom ett upphandlat förfarande. Fredrik Nordström menar att myndigheten redan har verktygen att hantera dessa och börjar med oron för att oseriösa aktörer hittar kryphål:

- Självklart ska myndigheten löpande justera de krav som ställts upp och skärpa dessa vid behov. Det kan man enklare i dagens system än i en upphandling då urvalskriterierna är fastställda för hela upphandlingsperioden.

Oron över att antalet fonder kan skjuta i höjden igen menar Nordström är helt obefogad då siffrorna pekar i motsatt riktning. Dessutom påpekar han att syftet med steg 1 aldrig var att minska antalet fonder. Det var bara en konsekvens av hårdare krav.

- De införda årliga avgifterna för fondbolagen kan medföra att fondbolagen med tiden avregistrerar fonder som inte fått några pengar. Vad gäller myndighetens möjligheter att utforma valsituationen och fondinformationen har man redan alla möjligheter att förbättra denna. Ett exempel är hur man infört möjligheter att välja hållbara fonder i valarkitekturen, säger han.

Föreningen kommenterade utvärderingen igår och skrev att ett upphandlat förfarande bara riskerar att öka riskerna i systemet, snarare än att minska dem. Förutsättningarna för ytterligare omstöpning är annorlunda än när Pensionsgruppen tillsatte utredningen eftersom de tidigare problem på fondtorget nu åtgärdats. Genomförs utredningsförslaget är vinsterna otydliga och hypotetiska men nackdelarna tydliga, menar Nordström.

- Den reella valfriheten minskar av att staten överprövar spararnas val och begränsar och likriktar fonderna genom upphandlingsförfarandet. Upphandlingslösningen som föreslås är så klumpig att den kräver att allt kapital från gamla fonder flyttas in i "den bästa fonden" vilket kräver att kapacitetskraven sätts före kvalitetskrav vilket riskerar lägre pensioner, säger han och avslutar, kärnfullt, så här:

- Genom långa upphandlingstider om tio år cementeras dessutom utbudet och spararna kan inte välja nya bättre fonder. Man måste också ha klart för sig att regelverket för upphandlingar är en skyddslagstiftning - för anbudsgivarna. Risken är uppenbar att myndighetens möjligheter att löpande justera fondavtalen försvinner. Mot den bakgrunden framstår ett ansökningsförfarande till ett system baserat på principerna i lagen om valfrihetssystem som det mest lämpliga.