19 okt 2020 13:12

Tufft slutanförande mot LF Sak i Contenderhärvan

I processen mellan en lurad kund i Contenderhärvan och LF Sak har kundombudet jur kand Johan Furhoff nu skrivit sitt slutanförande.

Som vi berättat tidigare har hans klient stämt Länsförsäkringar Sak på drygt en miljon kronor eftersom han förmåtts investera i instrument som blivit värdelösa.

Detta borde inte ha skett om rådgivaren verkligen agerat i kundens intresse, skriver Furhoff och påpekar att kunden efterfrågat låg risk i sin placering men fått något helt annat. Vidare har kunden i fråga låg kännedom om finansiella instrument och skulle haft pengarna som investerades till sin pension.

"Mot denna bakgrund borde det vara uteslutet att ge råd om att investera i några äventyrliga instrument. En lämplig produkt att föreslå vore då någonting etablerat och lättförståeligt. Istället rekommenderas kunden att köpa företagsobligationer till förmån för gruvdriftsbolag, vars affärer det i efterhand tagit Ekobrottsmyndigheten åratal av idogt utredande i olika länder att försöka följa, placerade i en Sub-Fund på Malta som ingen hört talas om och som det inte finns och inte funnits någon information om någonstans."

Det tingsrätten nu ska ta ställning till i en så kallad mellandom handlar om huruvida kunden reklamerat i tid och om den ansvarsförsäkring som rådgivaren haft ska ge rätt till ersättning. Ansvarsförsäkringsbolaget LF Sak har i processen menat att kunden varit skyldig att hålla sig uppdaterad om utvecklingen på det finansiella instrumentet för att slå larm om att det funnits problem. Det ansvaret, har LF Sak menat, ligger hos kunden.

"När förmedlaren så flagrant ger kunden ett instrument som kunden inte har förutsättningar att bedöma så bör inte förmedlaren (eller någon som härleder sin rätt från denne) därefter kunna komma undan ansvar genom att hävda sen reklamation när kunden inte förmått genomskåda en värdenedgång som förmedlaren sett till att göra så svår att upptäcka som möjligt. Vid bedömningen av reklamationsfrågan bör särskilt beaktas, om kunden genom felaktig rådgivning fått en mer riskfylld och svårbedömd produkt än vad han kunnat ha intresse av", skriver Furhoff.

Knäckfrågan i målet handlar alltså om när en skada har inträffat och när det varit tydligt för kunden att det varit fråga om en skada. Här gör Furhoff en analogi som Pensionsnyheterna inte kan undanhålla sina läsare. Han skriver:

"När det gäller investeringar finns ingen generell längd på reklamationsfristen angiven, av goda skäl. Lagstiftaren har inte velat ange ens en ungefärlig tidsfrist utan allt beror på omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller fastighetsköp tycks man ha i vart fall två månader på sig att klaga efter att man till exempel upptäckt möglande badrum. När det gäller rådgivning kring komplicerade finansiella instrument kräver beslutet att framställa en reklamation mer invecklade överväganden. Det är oändligt mycket svårare att komma fram till att Excello-sub-fonden är värdelös än att det luktar mögel i badrummet", skriver han och fortsätter i samma stil:

"Mögelangreppet går att konstatera på handfast sätt, men hur överbevisar man en motsträvig motpart om skadan avseende Excello-sub-fonden? I sitt svar (…) bestrider ju Lars Hennig (rådgivaren) att någon skada uppstått. Hur skulle (klienten) kunna motbevisa det vid den tidpunkten, när motparten satt på all information om investeringen?"

Han menar också att Länsförsäkringar Sak varit långsamma i sin handläggning och inte satt i gång med skadereglering i tid. Detta eftersom det i den här vevan stod klart att man inte visste om placeringen, som gjordes via en försäkring, var att betrakta som försäkringsrådgivning eller värdepappersrådgivning.

I det senare fallet gäller inte den ansvarsförsäkring som Furhoff och hans klient vill ha ersättning ur. Rättsläget på den punkten har klarnat sedan Högsta Domstolen i somras gjorde klart att rådgivning vid investeringar i kapitalförsäkringar är att betrakta som försäkringsrådgivning och sålunda ska ansvarsförsäkringen vara möjlig att ta i anspråk.

Men klagomålet har enligt LF Sak kommit för sent. Om den saken skriver Furhoff så här i sin skriftliga slutplädering:

"I det här fallet har Länsförsäkringar bett käranden vänta under slutförandet av ett pilotmål. Det ansvarsfulla hade varit att dessförinnan övertyga sig om att pilotmålet verkligen var nödvändigt för att bedöma kravet. Denna extra väntan på besked har inneburit en mycket stor påfrestning för käranden, också i rent ekonomiska termer. När en sådan ekonomisk prestation görs på direkt begäran av motpart, måste den motparten därigenom anses ha ingått i förhandlingar om kravet."

Han avslutar med att skriva att det faktiskt är LF Sak som dragit ut på handläggningen genom att be kunden att avvakta utgången av målet om vad som ansvarsförsäkringen ska täcka:

"Svaranden har bevisbördan för att reklamation skett för sent, i nivå med det gängse beviskravet i tvistemål utan bevislättnad. Käranden har (troligen) bevisbördan för att motparten agerat grovt vårdslöst och i strid mot tro och heder. Sådana utredningssvårigheter som beror på att svaranden väckt reklamationsfrågan med 5,5 års dröjsmål bör gå ut över svaranden."

Kort sagt, bollen skickas över till LF Sak som nu har tid på sig till den 29 oktober att svara på Johan Furhoffs slutplädering. Därefter är det upp till Stockholms Tingsrätt att i en mellandom göra klart vad som krävs för att en reklamation ska ansetts ha gjorts i tid.