Det är en stor skillnad mellan Optimus/Falcon och Allraprocesserna. Optimus/Falcongänget var betydligt klantigare och efterlämnade fler och tydligare bevis efter sig.
Gemensamt är dock att fondförvaltarna i båda målen ägnat sig åt att köpa in dyra värdepapper/instrument till de fonder de förvaltade.
Dessa transaktioner genererade provisioner till inblandade mellanhänder. I Allras fall ansåg tingsrätten inte att det kunde bevisas att det var fråga om överprissättning och därför var det inte fråga om trolöshet mot huvudman. Inte heller att det var fråga om mutbrott.
I gårdagens dom i Optimus / Falcon för dock hovrätten en intressant diskussion kring vad som är en fondförvaltares uppdrag och varför man i fallet Optimus kommer fram till att köp av överprissatta värdepapper till fonden faktiskt var brottsligt och skriver så här:
"Hovrätten noterar härefter följande i frågan om överprissättning. Vad Optimus betalat för MBS:erna (Mortgage backed securities, bostadsobligationer med skräpstatus, reds. anm.) har genomgående varit avsevärt mer än vad Mark Bishops bolag, ABS, gjort endast några dagar tidigare. Skillnaderna mellan inköpspriserna har tilltagit efter
hand. Vid vissa av de sista affärerna har de uppgått till flera hundra procent. Med beaktande av det tydliga mönstret och på av tingsrätten i övrigt redovisade skäl instämmer hovrätten fullt ut i slutsatsen att Optimus köpt alla 17 MBS:erna till mycket betydande överpris. Som tingsrätten (
) i sin dom konstaterat har detta fört med sig en beaktansvärd risk för slutlig förlust för Pensionsmyndigheten och att möjligheten till avkastning i fonden minskat. Det innebär att skaderekvisitet i bestämmelsen om trolöshet mot huvudman är uppfyllt."
Om åklagaren i målet mot Allragänget, som också är överklagat, kan få domstolen att fundera över vad Allras fonder fick betala för de instrument som man köpte in för att "skydda" pensionsspararna och om de var "överprissatta" eller inte kan vara en intressant fråga att belysa.
I tingsrätten misslyckades åklagaren med detta och det proffsvittne som flögs in från USA på uppdrag av Allras försvarare, menade att provisionerna varit rimliga och marknadsmässiga, något som tingsrätten godtog i brist på annan information.
Hovrätten berör också en annan fråga i skrivningen ovan genom att man skriver att "möjligheten till avkastning i fonden minskat". Det handlar alltså inte bara om man fått avkastning eller inte utan även om man medvetet gjort affärer som riskerat att minska avkastningen.
Att köpa in svindyra instrument med skyhöga provisioner som landade i den egna koncernen, alltså i Allra i Dubai, lär i vart fall inte ha ökat möjligheten till hög avkastning. Det ska bli intressant att se om Svea Hovrätt funderar i de banorna när Allramålet prövas på nytt i Svea Hovrätt.