30 okt 2020 12:24

LF Sak vidhåller att den lurade kunden har klagat för sent

I går lämnade Länsförsäkringar Sak in sin slutskrivelse i målet angående ersättning ur bolagets ansvarsförsäkring till följd av påstådd vårdslös rådgivning.

Som vi tidigare berättat handlar målet om en person som köpte värdepapper som förlorade hela sitt värde. Detta ledde till en stämning på Länsförsäkringar Sak på drygt en miljon kr.

Detta som ersättning för att kunden dels fått råd om en produkt som inte motsvarade hans önskemål. Kunden ville ha en placering till låg risk men fick istället en kapitalförsäkring som fylldes med en fond som placerade i högriskobligationer som kom att visa sig värdelösa. Frågan som uppkommer när tillgångarna faktiskt blev värdelösa och när kunden borde ha upptäckt det.

LF Sak skriver, precis som tidigare under tvisten, att kunden borde ha insett att placeringen var värdelös tidigare och anmält skadan direkt. Han har dessutom riktat kravet mot fel rådgivningsbolag i och med att det bolag som rådgivaren var verksam i hade gått i konkurs och att ett nytt rådgivningsbolag tagit över verksamheten.

Kunden alltså inte reklamerat i tid och vidare inte riktat reklamationen till rätt företag, som dock fanns på samma adress som föregångaren.

LF Sak påpekar också att om kunden läst rätt i papperen och kollat det instrument han hade borde ha kunnat notera att den aktuella fonden "Excello Sub-fund" hade försetts med noteringen "suspended" långt tidigare. Av detta borde han ha dragit slutsatsen att pengarna var borta och reklamerat då.

LF Sak noterar vidare att kundens ombud, jur kand Johan Furhoff, i sin slutskrivelse inkommit med nya uppgifter om att kunden fått den kvartalsvisa räntebetalning som utlovades vid teckningen, inte bara en gång utan flera.

Tidigare har det bara varit fråga om en utbetalning. Det faktum att kunden, så länge det kommit utbetalningar, inte omedelbart reklamerat tycker LF Sak att han borde gjort ändå.

Utbetalningarna, som LF Sak i och för sig inte vitsordar, var ju på mindre belopp än de som utlovats. Det borde ha fått kunden att dra öronen åt sig.

Händelserna här rör åren 2011 och 2012 och LF Sak menar att kunden då skulle ha hört av sig och skriver:

"Mot bakgrund av ovan vidhåller Länsförsäkringar Sak sin tidigare redovisade inställning om tidpunkt för reklamationsfristens startpunkt, dvs. att [kunden, reds ändring] redan under slutet av 2011 - och i vart fall senast under det andra kvartalet av 2012 - måste ha insett att skada uppkommit."

Nu ska tingsrätten ta ställning till när en kund ska anmäla en skada och definiera begreppet skälig tid i en så kallad mellandom.

Om LF Saks inställning i frågan blir rådande kommer det att bli svårt för kunder som fått råd om komplicerade strukturerade produkter att uppfylla de skyldigheter som LF Sak tycker att de har.

De ska inte bara ha koll på hur en fonds underliggande tillgångar förvaltas. I det här fallet gällde det obligationslån till gruvprospektering i Alaska och Indonesien. Kunden ska även ha koll på att de bolag som emitterat obligationerna betalade sina räntor och den underliggande fondens aktuella notering.

Dessutom ska man ha koll på hur rådgivarens bolag utvecklas och om bolaget i fråga sköter sina åtaganden.

Om rådgivarbolaget kommer på obestånd eller går i konkurs och får ett nytt namn och organisationsnummer ska kunden på nytt säkerställa att det nya bolagets rådgivare omfattas av en giltig ansvarsförsäkring.

Vidare tycker LF Sak att kunden ska ha koll på att den rådgivare som säger sig ta över ansvaret också är samma person som man ska reklamera till om allt går snett. Dessutom ska man vara noga med vilket bolag som huserar på adressen, även om det handlar om samma adress där man gjorde upp om affären i begynnelsen.

Det ska bli mycket intressant att se hur tingsrätten sliter den här tvisten som ytterst handlar om hur mycket ansvar som ska läggas på kunden och hur mycket rådgivare och ansvarsförsäkringsbolag ska ta på sig för att en ansvarsförsäkring ska kunna utnyttjas.

Om det blir som LF Sak vill, får man nog skaffa sig ytterligare en rådgivare som hjälper att hålla koll på den rådgivare man bestämmer sig för att göra affärer med. Gärna även en finansanalytiker som håller reda på hur alla tillgångar i obskyra bolag på Malta eller gruvprospektörer i Alaska och Indonesien lyckas i sin jakt på värdefulla tillgångar under jorden.