12 nov 2020 12:57

Struktexpert sågar Allrasidans sakkunniga jäms med fotknölarna

Pensionsmyndigheten har nu lämnat två nya sakkunnigutlåtanden till hovrätten i processen där man krävt Allra på drygt 200 miljoner kr, för pensionsspararnas räkning. Det kunde Pensionsnyheterna berätta om häromdagen men nu när vi fått del av utlåtandena kan vi inte låta bli att undra varför de sakkunniga inte fanns på plats i tingsrätten, när målet avgjordes – till Allras fördel.

Den tidigare chefen för Nordea Markets Henrik Käll, som varit verksam på både köp- och säljsidan när det gällt institutionell förvaltning och framför allt options- och derivathandel under 20 år, underkänner i princip allt som Allras professionella sakkunnigvittnen framförde i domstolen under processen.

Hans slutsats är att Svensk Fondservice som (som senare blev Allra) köpte in de omtalade warranterna betalade ett enormt överpris för värdepapperen.

Här slår han fast att Svensk Fondservice, som förvaltade Allrafonderna, betalade 170 miljoner kr för mycket när man köpte in dem från Oak Capital, som fungerade som mellanhand.

Han finner vidare att Oak Capitals roll som mellanhand vid köp av finansiella instrument från investmentbankerna, är något sällsynt eller onödigt i institutionell förvaltning. Fondbolag som förvaltar så stora pengar som Svensk Fondservice gjorde skulle med lätthet kunna handla med institutionella förvaltare alldeles utan mellanhand. Och om man inte förstår vad man köper utan måste fråga någon annan så avstår man från köp.

Oak/Svensk Fondservice använde en typ av instrument, warranter, som i praktiken aldrig används av institutionella investerare utan normalt hanteras på retailmarknaden.

Han vänder sig även mot att Svensk Fondservice handlat till retailpriser, som innehåller ersättningar till olika distributörer på marknaden, till exempel försäkringsförmedlare, som får ersättning för att sälja och rådge sina kunder. Den kostnaden var ju helt onödig att betala för Svensk Fondservice. De hade lätt kunnat handla direkt av grossisterna, investmentbankerna, och fått betydligt bättre nettopriser.

Allra hade i processen hyrt in två expertvittnen från USA som vittnade i tingsrätten. En av dem, Vikram Kapoor, menade bland annat att priserna som betalades var rimliga och hade exempel från den svenska marknaden för kommunobligationer och kunde visa att de priser de betalade låg i samma härad.

Fel, menar Käll som påpekar att kommuner som kortsiktigt placerar överskottslikviditet i olika värdepapper för det första inte är professionella institutionella placerare. De är mer att lika vid privatkunder i den situationen.

Likt en elak lärare smular Henrik Käll effektivt ned sakkunnigutlåtandet från Kapoor från tingsrättsdomen. Här ett exempel där Kapoor påstår att marginalen på warranterna var rimlig:

"I conclude from an issue price perspective that the Subject Transactions were amongst the lowest cost transactions in my analysis."

Han får svar på tal från Käll:

"Konklusionen är helt felaktig. Som tidigare påpekats tar han inte hänsyn till att produkter innehåller olika avgifter beroende på hur de distribueras, vad de har för nominellt belopp, vad den underliggande tillgången var etc. Det går bl.a. mot denna bakgrund inte att dra några slutsatser av Kapoors uträkning. Det man kort och gott kan konstatera är att de aktuella affärerna innehåller avgifter i % som saknar motstycke för jämförbara affärer och görs jämförelsen i absoluta tal är kostnaden än mer absurd."

Och den här utsagan underkänns också, när det handlar om den ersättning som Oak fick för att vara mellanhand vid köpen av warranterna:

"The Oak Fees were in line with similar fees in the Swedish Fund-Linked structured product market".

Käll har dock aldrig, trots att han jobbat på Sveriges största spelare på den här marknaden, varit med om något högre arvode för någon och skriver:

"Svaret är nej, som tidigare punkter också tydligt visat. Jag har aldrig stött på någon transaktion i den svenska eller internationella marknaden som haft ett arvode ens i närheten av 170,000,000 SEK."

Enligt planerna ska hovrättsprocessen påbörjas i mars och processen tas om. Det ska bli intressant att se hur Allra då hanterar ett vittne som Henrik Käll.

Frågan är bara varför man från Pensionsmyndighetens och åklagarens sida inte valt att kalla in en sakkunnig som Henrik Käll tidigare. Det hade definitivt förenklat saken för dem och det är förvånande att man inte ansträngde sig mer i den här delen, där och då.

Sen kan processen nu få lite oväntad utveckling. Hovrätten skulle kunna anse att tingsrättens dom inte duger eftersom att alla saker inte prövats ordentligt och skicka tillbaka den dit, innan man prövar den i hovrätten. Hovrätten kan pröva domen och sen skicka tillbaka den till tingsrätten. Eller Hovrätten kan pröva domen som då med all säkerhet landar i Högsta Domstolen. Det enda som är helt säkert är att det kommer att ta tid.