Kunden som nu förlorade i mellandomen i målet mot Länsförsäkringar Sak överväger att överklaga mellandomen, som refereras ovan. Det uppger hans ombud, jur kand Johan Furhoff för Pensionsnyheterna.
Furhoff menar att bevisbördan, när det gäller anledning till att reklamation inträtt, ska ligga på förmedlarsidan. I domen har tingsrätten utan motivering lagt den på kunden.
Frågan om reklamationen gjorde halt under fem år då det var oklart om det varit fråga om försäkringsrådgivning eller värdepappersrådgivning. Ansvarsförsäkringen gällde bara i det förstnämnda fallet.
Högsta domstolen konstaterade då att om en förmedlare använt sig av en k-försäkring som skal för en placering, så var det fråga om försäkringsrådgivning. Det öppnade för att ansvarsförsäkringen skulle kunna tas i anspråk.
Att komma fram till det beslutet, där EU-domstolen tillfrågades, tog dock nästan fem år. Under tiden var frågan vilande.
Johan Furhoff menar att det faktum att det tog "ett halvt decennium för att LF Sak skulle komma med någon invändning mot den inlämnade reklamationen som kunden gjorde inte bemötts av tingsrätten."
Han ifrågasätter också att det bara är FI som kan bedöma om vissa instrument är riskabla att förmedla till kunder med låg erfarenhet av finansiella produkter. Det borde vara något som även förmedlare borde kunna bedöma, påpekar han.
Det faktum att kunden fått rådet av rådgivaren att sitta still i båten för att instrumentet haft låg likviditet innebar att det i praktiken var omöjligt att sälja, och var något som gjorde att det tog tid att reklamera. Kunden gjorde ju som rådgivaren sa.
"Efter förmedlingstillfället kan tydligen förmedlaren vara hur illojal som helst utan att det har någon effekt för någonting", uppger Johan Furhoff för Pensionsnyheterna i en mejlad kommentar.