21 dec 2020 11:59

'Sverige är inte längre en välfärdsstat'

Det svenska socialförsäkringssystemet har över tid rört sig bort från den nordiska modellen med ett system som försäkrar majoriteten av befolkningen mot en modell med inslag av både grundtrygghet och korporativism. Staten försäkrar färre från inkomstbortfall och arbetsmarknadens parter har tagit över en allt större del av skyddet, som främst gynnar medle- och höginkomsttagare. Med andra ord är Sverige inte längre ett välfärdsland, skriver Pensionsmyndighetens generaldirektör Daniel Barr och Uppsala universitets professor i statskunskap Joakim Palme i en debattartikel i DN.

Varför det blivit så har att göra med att taken, alltså den högsta inkomst som är försäkrad i de svenska socialförsäkringarna, inte utformats så att de följer inkomsternas utveckling.

"Pensions- och sjukförsäkrings¬systemen omfattade från början i stort sett samtliga personers hela inkomst. Taken var från början prisindexerade men inkomsterna ökade mer än så. Reallöneökningarna har medfört att allt fler personer inte omfattas fullt ut av försäkringarna. Från 2001 indexeras dock taket i det allmänna pensionssystemet med inkomstutvecklingen i stället för prisutvecklingen. Andelen med inkomster över taket har därför stabiliserats i pensionssystemet, men det är ändå så många som en av sex individer som har inkomster över intjänandetaket. Ser man till enbart heltidsarbetande är det betydligt fler än så", skriver Barr och Palme.

Sjukförsäkringen har fortsatt att urholkas även efter 2001 eftersom taket fortsatt vara prisindexerat. Idag är det fyra av tio som inte omfattas av den statliga sjukförsäkringen eftersom de har inkomster över taket. Arbetslöshetsersättningen har inte indexerats utan fastställs som ett kronbelopp som justeras genom riksdagsbeslut. Fram till 2018 omfattades sex av tio personer inte av ersättningen men nya politiska beslut sedan dess har gjort att fler nu omfattas full ut.

Arbetsmarknadens parter har klivit in medan staten låtit inkomsttillväxten minska socialförsäkringarnas täckning. Det har gett utrymme för en stark tjänstepensionsmarknad där högst avsättningar går till dem med inkomster över taket. Även inom sjukförsäkringen har arbetsmarknadsparterna förhandlat fram lösningar, men främst för dem med högre lön, menar Barr och Palme.

Artikelförfattarna ser ett problem med utvecklingen. Allt färre omfattas av socialförsäkringarna, vilket leder till att försäkringsnivån i samhället blir lägre. Det i sin tur påverkar människors ekonomiska trygghet, inte minst i kristider.

"Arbetsmarknadens parter har bara delvis täckt upp för detta och det är framför allt de med bäst positioner på arbetsmarknaden som omfattas. Betydande grupper står utanför det skydd som erbjuds av arbetsmarknadens parter", skriver Barr och Palme och tillägger att risken är att det demokratiska stödet minskar för de allmänna socialförsäkringarna. Men effektiviteten i de allmänna systemen är ofta bättre än i de avtalade.

Problemet med den minskade omfattningen av socialförsäkringarna belyser den sällan diskuterade frågan om hur taken i trygghetssystemen bör utformas. Idag finns tre varianter, med ett inkomstindexerat tak i pensionssystemet, ett prisindexerat tak i sjukförsäkringarna och ett tak i arbetslöshetsförsäkringen som är bestämt som krontal, skriver artikelförfattarna och avslutar:

"Vi är inte övertygade om att detta är en utveckling som har stöd av en majoritet i Sveriges riksdag eller en solid folklig förankring. Genom att rikta strålkastarljuset mot de här trenderna vill vi uppmärksamma våra besluts¬fattare på problemen och dessutom peka på att det finns tekniska lösningar – om nu den politiska viljan och handlingskraften skulle finnas att bryta utvecklingen."