Igår stod det klarat att en enig Pensionsgrupp valt att ännu en gång hedra pensionsöverenskommelsen från december 2017 där man i politisk enighet bestämde att fonderna på fondtorget skulle upphandlas.
Men exakt hur har det tagit lång tid att komma överens om. Den utredning som lämnade förslag i november 2019 innehöll vissa svårsmälta delar för de borgerliga partierna, bland annat valarkitekturen. Där ville utredaren att det skulle vara flera steg, illustrerade med grindar, innan man kunde ta sig ut på fondtorget.
- Det är jätteviktigt att vi nu fått med att det inte ska vara några mellansteg i valarkitekturen så att spararna lätt och enkelt ska kunna ta sig ut på fondtorget. Det gör att vi nu ser att vi fått till det vi kallar en reell valfrihet för spararna, säger Maria Malmer Stenergard tilll Pensionsnyheterna.
Hon tillägger vidare att man säkerställt att det kommer att finnas tillräckligt med fonder att välja mellan för de sparare som nu vill ta sig ut på torget.
- Vi har sagt att det ska finnas 150-200 fonder att välja mellan för att det ska vara en reell valfrihet. Då är det viktigt att nämna att det då inte handlar om ett maxtak utan att de också kan bli fråga om fler fonder som ska kunna väljas, säger hon.
Nu är det inte upp till politikerna att se till den saken, det blir en fråga för den nya nämndmyndigheten. Den kommer att bestämma vilka olika fondkategorier som det ska finnas att välja mellan och då se till att det samlade utbudet kommer upp i siffran 150-200 fonder, något som PPM-utredaren Mikael Westberg nämnde i sin utredning, som en uppskattning av det totala antalet fonder.
Frågan är bara om fler fonder verkligen leder till bättre valfrihet eller om det i stället bidrar till mer apatiska sparare.
- Det är en balansgång men jag tycker att vi här hamnat ganska rätt. Sen vet vi ju om att man inom beteendevetenskapen hävdar att för många valmöjligheter kan göra att spararna tycker att valet blir dem övermäktigt, säger hon.
En tidigare moderat statssekreterare, Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen, har sagt att det skulle räcka med en handfull fonder på fondtorget. Detta skulle ge tillräckligt med valfrihet och genom storleken skulle man nå en stor kostnadseffektivitet.
- Där är vi inte överens, vi har ansett att det behövs fler fonder för reell valfrihet i valsituationen, säger Maria Malmer Stenergard och visar att det är högt i tak i moderaterna.