Åklagare Thomas Hertz tycker inte att det 170-sidiga sakkunnigutlåtandet från britten Colin Knight förtjänar att översättas.
Åtminstone inte om översättningen ska göras med allmänna medel.
Han skriver till hovrätten att huvudregeln i Sverige är att handlingar som lämnas in till domstolar ska vara skrivna på svenska och påpekar att "Ingen del av målet berör annat än svenska förhållanden, svenska regelverk och svensktalande personer. Det förekommer, med något undantag, inte heller bevisning på annat språk än svenska."
Han verkar dock tvivla på att en översättning av utlåtandet skulle göra någon skillnad.
Detta eftersom det enligt Hertz verkar vara så att Allras ombud på Gernandt & Danielsson givit Colin Knight fel instruktioner för vad saken handlar om. Det "synes vara så att Colin Knight av sin uppdragsgivare ombetts uttala sig om omständigheter utan tydlig relevans för gärningspåståendet. I den mån detta är fallet kan huvuddelen av dessa omständigheter vitsordas och bevisningen i dessa delar därmed göras obehövlig."
Han menar vidare att transaktionerna, där fondförvaltaren köpte in de dyra warranterna, inte är en fråga om huruvida 170 miljoner i arvode är marknadsmässigt eller inte.
Det hade det kunnat vara om det var så att mäklaren, Oak Capital, åtalats för trolöshetsbrott. Men det är inte det frågan handlar om enligt åklagaren.
"Frågan är istället i vilken mån förvaltaren av tillgångarna i värdepappersfonderna med beaktande av de krav som uppställs på en sådan förvaltare hade kunnat erhålla ett för ägaren av tillgångarna mer fördelaktigt resultat genom att i_n_t_e agera på det sätt som påståtts. Det kan upplysas om att det i lagen (2004:46) om värdepappersfonder uttömmande regleras vilka kostnader som får belasta värdepappersfonder och de i sakkunnigutlåtandet angivna kostnaderna omfattas inte."
Så frågan om Oaks arvode varit rimligt eller marknadsmässigt är en ickefråga enligt åklagaren. Det betyder i sin tur att Colin Knights och de andra sakkunniga, Vikram Kapoor och Ibrahim Bey ombetts uttala sig om helt fel saker i sina utlåtanden.
Det hela kokar ned till följande. Om fondförvaltaren istället för att betala 170 miljoner kr i mäklararvode hade investerat dem i warranter eller andra värdepapper utan mäklararvode hade spararna kommit betydligt bättre ut än att skicka pengarna till Oak Capital.
Det är intressant att parterna, två veckor innan huvudförhandlingen inleds, fortfarande inte verkar vara överens om vad målet handlar om.