29 mar 2021 13:29

Pensionsnyheterna: Om AP-fonderna bara ska följa index - varför behövs det fyra?

McKinseys påpekande om att AP-fonderna har en lång, för att inte säga evig, placeringshorisont är något att ta på allvar.

Att man dessutom inte har någon skuldsida gör att man kortsiktigt kan strunta i om man är solvent eller inte.

I stället borde man fundera över hur man skapar en bra långsiktig avkastning - utan att snegla för mycket på marknadsindex.

Nu sätter fonderna sina egna mål men frågan är om de då inte sneglar för mycket på att hänga med alla andra, snarare än att tänka själva i större utsträckning och våga göra riktigt långsiktiga placeringar.

Här ligger väl en liten uppmaning för fonderna - och lagstiftaren - att släppa ännu mer på tyglarna. Fonderna har efter beslut av riksdagen fått större möjligheter att investera i illikvida tillgångar, men de har själva hävdat att kopplet fortfarande är för tajt och vill ha än större frihet i sina placeringar.

Mot den bakgrunden kanske det är fel att hävda att andra AP-fonden var helt fel ute genom att gå sin egen väg genom att tilta sin portfölj mot värdeaktier, något som gjorde att man stod ut negativt i jämförelserna med kollegorna i AP 1, 3 och 4 genom att leverera betydligt lägre avkastning.

Om nu AP2 har rätt på lång sikt (värdeaktierna har gått bättre under årets första månader) så är det väl så det blir om man utvärderar kortsiktigt.

Nu drabbades AP2 av dubbla fel, även valutaexponeringen gick åt pipan för att man inte förutsåg kronförstärkningen under 2020.

Men om fonderna bara ska skugga marknadsindex och där det för tre fonder under 2020 krävdes målfoto för att avgöra vilken fond som var bäst, måste frågan ställas om varför det behövs fyra AP-fonder.

Om marknadsindex är det som gäller skulle det räcka med en enda indexbaserad fond. AP-fondernas placeringshorisont är evig, tänk det som ett Vasalopp som aldrig tar slut.