Hovrättsdomen i målet mellan fackförbundet Unionen och SAS Kabinanställda är i allt väsentligt en kopia av tingsrättens dom.
De kabinanställda blev visserligen av med en rättighet att gå i pension vid 60 års ålder men de pengar de tjänat in, bland annat genom tidigare löneavståenden, påverkades inte. Det var bara en omdisponering av kapitalet från 60 till 65 års pensionsålder.
De kabinanställdas förlust i hovrätten innebär att alla får punga upp med 12 000 kr vardera för att betala motpartens rättegångskostnader.
Svea hovrätt anser inte att Unionen gjort sig skyldig till något behörighetsöverskridande när man 2012 i krisavtalet bestämde sig för att höja de anställdas pensionsålder.
Att döma av domen var de kabinanställda med på höjningen från 60 till 65 års ålder. Vad de inte insåg var att det intjänade pensionskapitalet inte påverkades av det beslutet.
"Rätten till det intjänade kapitalet måste först och främst skiljas från rätten till den utfästa pensionsförmånen som sådan. Det står helt klart att den utfästa förmånen har förändrats till det sämre och att detta har påverkat Klagandena negativt, men (
) det är inte den skadan som talan i målet avser. Det intjänade pensionskapitalet hade Klagandena vare sig före eller efter pensionsåldershöjningen kunnat göra anspråk på genom uttag från försäkringen eftersom ingen av dem vid det laget hade gått i pension", skriver hovrätten.
Frågan är bara om utgången blivit en annan om man bara bråkat om att man hade en utfäst förmån och att man blivit av med den.
Då hade det istället kunnat handla om huruvida den var antastbar och att den då inte skulle kunna tas ifrån dem. Men om företrädarna för de kabinanställda redan accepterat den högre pensionsåldern i avtal kan det vara svårt att hävda. Felet man gör är att blanda i hop pensionskapitalet med förmånen.
"Sammanfattningsvis är det hovrättens bedömning att Klagandena inte har fått en mer begränsad rätt till någon del av sitt intjänade pensionskapital till följd av höjningen av pensionsåldern och den efterföljande omdispositionen enligt ITP 2", skriver hovrätten.
Och Unionen har inte överskridit sina befogenheter genom att skriva under avtalet menar hovrätten och skriver:
"Något förfogande över Klagandenas enskilda rätt har inte förelegat. (
) Av hovrättens bedömning följer att Klagandena inte har förlorat något pensionskapital.
Det innebär i sin tur att käromålet inte heller kan bifallas på grund av något annat behörighetsöverskridande. Av det skälet saknas det anledning för hovrätten att pröva om Unionen har överskridit sin behörighet genom överträdelse av den föreningsrättsliga likabehandlingsprincipen. Tingsrättens dom ska därför inte ändras."