Erbjuder fondförsäkringsbolagen produkter som ger kunderna mervärde? Är de delar som ingår i försäkringarna, till exempel dödsfallsskydd, garantier och fonder som rekommenderas kunder, rimligt prissatta?
Branschföreträdare skulle naturligtvis svara ja på alla frågorna men Eiopa har nu tagit på sig rollen att kolla hur det ligger till med den saken. Baktanken är förstås att man misstänker att kunderna i många länder får betala för mycket.
Det är något som EIOPA vill ändra på, även om den europeiska finansinspektionen inte riktigt kan bestämma över den saken.
Vad man däremot kan göra är att man kan utvärdera hur de nationella finansinspektionerna hanterar de här frågorna som egentligen är en fortsättning av de regler som kommit till, bland annat IDD och MiFiD 2.
I fokus står produktstyrning som handlar om att man ska distribuera rätt produkt till rätt målgrupp. Produkten ska vara passande för kunden ifråga och det är rådgivarens uppgift att se till att det blir så.
Att sälja en högriskplacering till en äldre kund som efterfrågar låg risk är ett drastiskt exempel på vad som inte är kosher enligt reglerna. Svenska Finansinspektionen har ju också gjort klart att komplicerade strukturerade produkter är en no-go zone om man gör affärer med vanligt folk.
Eiopa konstaterar att även om produkterna ger det skydd som de utlovar, så är frågan om de faktiskt innebär mervärden för kunderna. Eiopa tycker, men skriver det inte rent ut, att det är si och så med den saken.
I ett nyutkommet "Consultation Paper- on framework to address value for money risk in the European unit linked market" diskuterar Eiopa om leverantörer och distributörer av produkterna verkligen ger kunderna mervärde av de tjänster som de säljer.
Tänk till exempel på de distributörsfonder med skyhöga avgifter som finns på många av fondförsäkringsbolagens fondtorg.
Nu kan ju Eiopa självt inte bestämma hur mycket kunder får betala eller etablera någon EU-gemensam prislista för hur mycket kunderna får eller borde betala. Det är dessutom svårt att definiera vad som är value-for-money, eftersom det inte finns någon definition för detta i EU-rätten.
Det finns dock regler för "Product Oversight and Governance", POG:s, som marknadens aktörer måste efterleva och de respektive Finansinspektionerna övervaka. Eiopa konstaterar att efterlevnaden och tolkningen av det regelverket inte tillämpas på ett likartat sätt inom Unionen, något man vill se en ändring på.
Eiopa skriver hur de anser att man borde a tänka kring begreppet value-for money vilket är en tuff passage:
"1.7 EIOPA considers that products offer value for money where the costs and charges are proportionate to the benefits (i.e., investment performance, guarantees, coverage and services) to the identified target market and reasonable taking into account the expenses born by providers and in comparison to other comparable retail solutions on the market."
Eiopa har nu skapat en enkät som nu finns tillgänglig. I den kan marknaden tycka till om Eiopas tankar kring prissättningen och "value-for-money".
En av frågorna i enkäten är just om de håller med om Eiopas definition av mervärde i punkt 1.7 ovan.
I den gamla världen var det här aldrig någon fråga. Om man kunde övertyga en kund om att den produkt man erbjöd var bra och rätt för kunden och kunden skrev under så var saken biff.
Nu är det inte längre tillräckligt att kunden köpt och därmed gått med på villkoren. Distributörer och leverantörer har ett ansvar att se till att det i verkligheten också är på det viset. Och det är upp till leverantören, distributören eller rådgivaren att testa och visa att det faktiskt är produkter som passar kunderna, både när det gäller utformningen och att de inte kostar för mycket.
Nu hoppas Eiopa förstås att få många svar på sina enkäter. Hur branschen kommer att svara kan man bara gissa om, men hittills brukar man vara förtjust i lösningar som innebär att branschen reglerar sig själv och att marknaden löser alla problem med prissättning.
Pris är vad du betalar, värde är vad du får, som det brukar heta. För många produkter, kläder, bilar eller telefoner kan det vara sant.
Men om kunderna inte har kunskap att utvärdera eller förstår en fondförsäkring kan det vara svårt att värdera om den är bra, dålig, dyr eller billig. Åtminstone när man skriver under, även om det visar sig i backspegeln.
Det ska bli intressant att se vilka förändringar som Eiopas intresse för prissättningen kan leda till. För det handlar definitivt inte bara om att något kan vara dyrt eller billigt. Det handlar om att det ska vara rätt pris till rätt kund. Och då behöver inte en dyr produkt vara sämre än en billig. Men den som säljer måste ha kundens intresse i fokus. Inte sin egen intjäning.
Enkäten kan laddas ned här:
Eiopas enkät